Framgångsteologi

Replik. Om vi gör en direkt koppling mellan vårt agerande och Guds handlande, till exempel när vi ber om helande för en sjuk människa, blir resultatet antingen högmod eller missmod, skriver Magnus Malm.

Ett alldagligt liv utan några färgsprakande tecken ses i grunden som ett misslyckande, skriver Mikael Stenhammar.

På debatt har debattörerna utmanat, uppmanat och upprört er läsare i frågor som bokstavligen kunnat handla om allt mellan himmel och jord, skriver Eva Skog.

Gud har varit trofast och tron bär. Det är vårt vittnesbörd och vår trosundervisning, skriver David Ekerbring, ordförande Trosrörelsen.

Sjukdom sågs som en andlig attack, och förklarades ofta med synd, eller att man blivit en måltavla för djävulen, skriver Emilie Rosman.

Den som ifrågasatte något i förkunnelsen kunde anklagas för att ha öppnat för “kritikens ande”, skriver Jan-Gunnar Wahlén.

Det fanns en längtan efter en undervisning som kunde stärka tron på Guds ord och hans obegränsade möjligheter, skriver Roine Swensson.

Jag tror det är viktigt att vi uppmärksammar de snabbt växande karismatiska församlingarna och lär oss vad som är gott i dem, utan att kopiera avarterna, skriver Leif Nordenstorm.

Var det något som saknades i den svenska kristenheten när trosteologin svepte in på 1980-talet? Fanns det ett behov av någon återupptäckt? skriver Gunnar Löfgren.

Jag känner många som skadats och lämnat tron, eller blivit så allergiska mot alla löften om välsignelser att de inte längre tror på vad Bibeln utlovar, skriver Emanuel Almroth.

Miljoner troende över världen omfamnar teologin i någon mån och menar sig hitta hopp och tröst i den. Det måste tas på allvar, skriver Mikael Stenhammar.

Pastor Peter Manyuru vill bygga kyrka för 100 000 personer – men kritiseras för att utnyttja fattiga. Dagen försökte träffa honom i Nairobi.