Jytte Linder-Rålund hade levt ensam i 25 år när hon mötte Stig Rålund på en julfest. Innan deras möte hade hon varje kväll under två månaders tid bett om att få träffa en man. Till sin hjälp hade hon skrivit en ”önskelista” för hur han skulle vara – och så blev det.
De bor egentligen i Hässleholm i Skåne, men har tagit sig hela vägen upp till Stockholm och Dagens redaktion på Kungsholmen denna vårvinterdag. Intervjun har dock inte varit huvudsyftet – de hälsar på Jyttes yngsta dotter Eva med familj som bor i huvudstaden.
Nu parkerar Jytte Linder-Rålund, 80, och Stig Rålund, 84, sina rullväskor i kapprummet och hjälper varandra av med ytterkläderna. Jytte har känningar av artros vilket bland annat gör att fingrarna blir lite stela. Men ögonen glittrar. Krämporna som kommer med åldern är svåra att rå på – men att få ha någon att dela de sista åren i livet med – det är en stor välsignelse, konstaterar de båda medan vi kliver ut från tamburen.
Möttes när festen slutat
Och det var faktiskt just i en tambur som det allra första mötet mellan Jytte och Stig ägde rum. Båda två är sedan ett antal år engagerade som volontärer på PMU:s second hand-butik i Hässleholm. Medan Jytte är en del av kafégruppen har Stig en roll som ”fixare”, vilket exempelvis innebär att han lagar inkomna cyklar och får elektronikapparater att fungera.
Den 29 november 2016 hade alla volontärer från second hand-butiken bjudits in till en stor julfest. Jytte satt med sitt gäng från kaféet och Stig satt tillsammans med sina kompisar. Det var inte förrän det var dags att avrunda och bege sig hemåt som deras vägar korsades.
– Det var en tillfällighet kan man säga, säger Stig när vi slagit oss ner med var sin automatkaffe.
– Vi började prata, jag frågade något om hennes man, och fick veta att hon levt ensam i många år.
– Ja, han tog för givet att jag var gift! skrattar Jytte och lägger sin hand på Stigs.
Samtalet kom att bölja fram och tillbaka, alltmedan lokalen tömdes på folk. De upptäckte snabbt att de hade gemensamma intressen, som skidåkning, men inte minst att de delade den kristna tron. Efter en stund blev de tillsagda att lämna lokalen – personalen ville låsa och gå hem.
Då hade Stig frågat om han fick köra Jytte hem – han hade ju bil. På så sätt kunde de fortsätta samtalet ännu en stund.
– Och jag svarade snabbt att jag hade min cykel som jag ville få hem, så det gick inte. Men så tänkte jag ”Nej, så dum jag är, han verkar ju så trevlig! Varför sa jag så?”
Snabbt lade Jytte om planen. Hon kunde kanske cykla ner till centrum där hon bodde, och därefter ändå få en tur i Stigs bil?
– Det var väl smart? Jag fick både hem cykeln och fick umgås mer med Stig!
Kroppen påverkas förstås av att bli äldre, men känslorna är desamma som när man var yngre.
— Stig
Bjöd in honom i lägenheten
När bilturen så småningom tog slut och Jytte skulle släppas av vid Stortorget i Hässleholms centrum blev Stig nyfiken på hennes lägenhetshus, som byggdes under första halvan av 1900-talet. Hur kunde det se ut där inne? Ville han kanske komma upp och se efter?
– Du behöll ju jackan på och gick runt och tittade och tyckte det var vackert. På bordet hade jag två adventsljusstakar som jag förgäves hade försökt få att lysa. Det sa jag till Stig.
– Och då drar han upp ett verktyg direkt från bakfickan! Jag blev så imponerad!
Jytte skrattar åt minnet och Stig förklarar att det var en så kallad tester, eller multimeter, som fanns i bakfickan. Med hjälp av den kan man kontrollera strömtillförseln och den har han stor nytta av i sin roll på second hand-butiken.
Ljusstakarna tog Stig taktiskt med sig hem – då hade de en anledning att ses snart igen.
Men att mötet i tamburen skulle ha varit en tillfällighet håller inte Jytte med om. Hon hade nämligen, under två månaders tid, varje kväll bett till Gud om att få träffa en man att få dela livet med. Men det skulle inte vara vilken man som helst – hon hade en konkret lista med kriterier som hon önskade se hos den mannen.
– Jag och min exman skilde oss 1992, när jag var 48 år – sedan dess hade jag levt ensam och jag hade många gånger längtat efter att träffa någon. Men nu hade jag sagt till Jesus att jag skulle ge det en sista chans, sedan fick jag lägga det åt sidan.
Fick rådet att skriva en lista
Jytte fick även förbön av sin bönegrupp. Hon fick också ett tips av en vän som liksom Jytte bett om en man i sitt liv.
– Hon hade bett väldigt konkret till Gud och hade skrivit ner några punkter på vad hon önskade och längtade efter. Hon skrev till och med att mannen skulle ha en vacker tandrad – så konkret var hon!
Jytte bestämde sig för att prova. På sin lista nämnde hon bland annat att hon ville möta en kristen man, en man efter Guds hjärta. Han skulle även vara prydlig och lätt att prata med.
Alltsammans stämde in på Stig. Redan den första gången då de möttes i tamburen kände Jytte att detta kunde vara hennes bönesvar.
[ “När jag hörde hans röst första gången kände jag: Nu är jag hemma” ]
Svårigheter direkt
Men lyckan över att ha träffat varandra och blivit kära grumlades snart en aning. Kort efter att de blivit ett par drabbades båda två av svår lunginflammation. För Stig blev det så pass tufft att han fick läggas in på sjukhus i flera dagar. Strax innan insjuknandet hade de varit i Stigs stuga i Saltvik utanför Hudiksvall och åkt längdskidor tillsammans. Då hade Jytte ramlat så illa att hon bröt armen. Sedan dess har hon inte vågat åka mer skidor. Hon är benskör och är för rädd för att ramla.
– Det var verkligen en tuff och dramatisk start på vår relation! Min dotter Mia kallade det ”ett stålbad” det som vi gick igenom den vintern, säger Jytte.
– Jo, men även om vi var sjuka och på var sitt håll visste vi att vi hade varandra. Kroppen påverkas förstås av att bli äldre, men känslorna är desamma som när man var yngre, tillägger Stig.
Stig hade å sin sida levt ensam betydligt kortare tid än Jytte när de träffades. Hans hustru avled i cancer endast fem månader innan mötet med Jytte. På grund av den korta tid som förlöpt var det svårare för Stig att berätta om den nya relationen för sina barn.
De tyckte att det hade gått lite väl snabbt. Först efter ett halvår fick Stigs tre barn, och hans barnbarn, träffa Jytte för första gången. Det var under påsken 2017 och Jytte minns att hon var nervös. Hon hade med sig ett stort godisfyllt påskägg.
Efteråt kände hon sig lättad – allt hade gått bra och hon kände sig välkommen.
– Vi lät det få ta lite tid, men det var inte helt lätt från början, konstaterar hon nu.
– I dag tycker de så mycket om Jytte! säger Stig och lägger armen om sin hustru.
---
Fakta: Jytte och Stig
- Jytte Linder-Rålund, 80, har två döttrar.
- Stig Rålund, 84, har två döttrar och en son.
- Gifte sig den 9 juli 2021 och bor i centrala Hässleholm.
- Jytte tillhör pingstförsamlingen i Hässleholm och Stig än så länge Vinslövs missionsförsamling.
---
De gifte sig den 9 juli 2021, i ett kapell med vidsträckt utsikt över havet, med bara en väninna till Jytte som gäst. Den efterföljande middagen hölls på ”Per Gessles hotell” – Hotell Tylösand, och där hurrade och sjöng alla okända restauranggäster för brudparet.
Anledningen till att barnen och deras familjer inte var inbjudna var att Jytte och Stig önskade ett mindre bröllop, nu när de gifte sig på ålderns höst. Relationerna var ju dessutom inte helt enkla i början - men att de skulle gifta sig kändes självklart.
– Gud älskar äktenskapet och för mig var det viktigt att göra om vi ville leva under samma tak, vilket vi ju ville.
Vad är det bästa med att leva i tvåsamhet nu tycker ni?
– Det betyder mycket att få vara tillsamma
ns - att få dela både sorg och glädje med någon. Och att kunna göra resor tillsammans, säger Stig och de nämner bröllopsresan till Hawaii som något alldeles extra.
Stig uttrycker det som att Jytte är “en Guds gåva”.
– Och jag älskar att få vakna upp tillsammans på morgonen och äta frukost ihop. Som pensionär har man ju inte alls bråttom utan kan läsa Bibeln ihop, be och prata, tillägger Jytte.
Förra året drabbades Jytte av en stroke som bland annat lett till hjärntrötthet och lägre stresstålighet. Det är tufft att inte känna igen sig själv tycker hon.
– Men jag hoppas du tycker jag är densamma, säger hon och lutar sitt huvud mot Stigs axel.
Att de behöver varandra och mår bra i varandras sällskap råder det ingen tvekan om. När vi avrundar samtalet för att gå ut i vårvinterns solljus och ta bilder börjar Stig – kanske av lättnad att intervjun är över – att sjunga. Det är en kärleksvisa, och han riktar den till sin Jytte.
[ Karin, 76, och Bertil, 82 planerar bröllop: ”Är fantastiskt, det vi fått uppleva” ]
---
Reportageserien Par på äldre dar
- Del 1: “När jag hörde hans röst första gången kände jag: Nu är jag hemma”
- Del 2: Smög först med kärleken: Nu planerar Karin, 76, och Bertil, 82 bröllop
---
