Hej Britta, jag är trött på att vår kyrka hela tiden fokuserar på klimatet. Jag fattar inte vad detta med klimatarbete har med tro att göra, är det inte viktigare att följa missionsbefallningen? Enligt min tolkning av Bibeln kommer jorden ändå att gå under vid Jesu återkomst. Då ska vi få en ny himmel och en ny jord. Varför ska vi då lägga så mycket energi på klimatarbete?
/Göran
Pastorn Britta Bolmenäs svarar: Hej Göran.
Det är lätt att känna sig uppgiven när man läser rapporter om klimatet, men Bibeln är tydlig med att vi som människor har ett uppdrag. Redan i första Mosebok står det att Gud gläds över allt Han skapar, alltså inte bara över oss människor. Från starten ger Gud oss förtroendet att namnge och vårda skapelsen. Redan när människan blir till kommer alltså uppdraget: att fullfölja Guds omsorg, Guds shalom med skapelsen. Guds shalom är fred, frid, balans, glädje, rättvisa.
I Markusevangeliets sjätte kapitel säger Jesus till oss: “Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen”. Missionsbefallningen gäller alltså inte bara till människor, vi ska vara goda nyheter för hela skapelsen.
Att ta ansvar för vårt hem i kosmos är alltså att lyda missionsbefallningen. Ingenstans påbjuder Jesus oss att blunda för omgivningen, tvärtom: när evangeliet når en människa är det goda nyheter även för dem och det som finns runtomkring den människan. Så kraftfull är tron på Jesus!
Torkan blir svårare och stormarna värre? Imorgon kanske det är vi som måste fly, kommer någon ta emot oss då?
— Britta Bolmenäs, pastor
I dag ser vi gapet mellan det vi skapades till och det som vi faktiskt har låtit växa fram över generationer. Klimatförändringarna är den största kris vi någonsin ställts inför. Den påverkar allt. Vår framtid står och väger mellan balans och katastrof. Den orättvisa fördelningen av jordens resurser är förskräcklig. FN varnar för att det redan 2050 kan finnas 150 miljoner klimatflyktingar i världen. Hur hanterar vi det? Räcker vår medmänsklighet när så många måste fly för att havet stiger, torkan blir svårare och stormarna värre? Imorgon kanske det är vi som måste fly, kommer någon ta emot oss då?
Det är lätt att resignera, ge upp. Vad spelar det lilla jag gör för roll när, stormakterna struntar i klimatet? Men Bibeln är tydlig med att Gud inbjuder oss alltid att göra skillnad alltefter vår förmåga.
I Romarbrevet står det att hela skapelsen ivrigt väntar på att Guds söner ska uppenbaras. Gud säger: “varsågod, tillgodose era behov”, men också “stopp! Roffa inte åt er, respektera livets, skapelsens och varje individs gränser.”
Många av oss skäms när vi läser om klimatpåverkan. Men skuldkänslor är ingen hållbar drivkraft för att orka leva ut Guds shalom. Skuldkänslor dränerar ofta vår kraft. Vi behöver hitta andra sätt att utöva Guds Shalom. Ett sätt är att tillåta Guds glädje över sin skapelse sippra in oss. Vi får på nytt låta Gud lägga ansvaret att vårda Hans skapelse i våra händer. Vi får lära av andra. Välja goda förebilder. Inte förakta små steg framåt för en rättvisare värld. I detta bor möjligheter till uthållighet i förändring. Här börjar en rättvisare värld. Här växer hopp i en hopplös tid.
Bibeln är tydlig med att Gud vill ha en jord med rättvisa, fred och hållbara ekosystem. Vi litar på att Gud fortsätter att skapa. Vi tror dessutom att Gud gett oss vårt förnuft, för att vi skall kunna förstå vad som måste göras. Vi litar på att Gud och kraften från den uppståndne Kristus kommer att styrka oss i kampen. Låt oss inte ge upp! Låt oss höra den helige Andens hoppfulla tröst i vårt inre och fortsätta kämpa!
[ Hur kan vi inte se att klimatet är en ödesfråga för kyrkans relevans? ]
