Hej Christina, jag är nu i 30-årsåldern och undrar hur mycket tålamod man ska ha när man längtar efter att leva med någon fullt ut. I två års tid har jag och min kille varit tillsammans, han är i samma ålder men är inte alls på samma plats som jag, Kanske för att han blev ordentligt sårad i en tidigare relation, och därför har han velat ‘skynda långsamt’ som han säger, för att inte riskera att bli sårad igen. Det förstår jag ju, men nu vill jag också verkligen gå vidare. Jag vill förlova mig, att vi gifter oss och jag vill ha barn med honom, men jag märker att han hellre fortsätter att bara vara ihop ett tag till. Hur ska jag göra?
/Osäker
Relationsexperten Christina Halldorf svarar:
Hej!
Det finns förstås flera skäl till en tvekan inför att ta det avgörande, officiella steget in i en relation. Det kan vara brist på tillit, färgad av tidigare svek, som du nämner. Det kan vara ett vagt hopp om att den andra, hon som svek, ska vända tillbaka, alltså att man inte riktigt släppt taget om det som varit och att ens egna känslor inte är 100 procent på plats. Men det är också vanligt att liksom ”stegra sig” inför det man uppfattar som oroande och potentiellt farligt; att ge löftet om att älska någon resten av sitt liv. Rädslan för att misslyckas tränger undan glädjen över att någon vill dela sitt liv med en.
Det många gör i en sådan situation är att ta omärkliga beslut för en dag i taget. Man säger ”ja” till ett liv ihop i dag, och kanske i morgon – men sedan får vi se. Ett val som lämnar partnern i oavbruten ovisshet inför framtiden och vars självkänsla, tron att man är värd något, kan ta skada.
Vad kan du göra för att underlätta för någon att gå till beslut? Men att ni i lugn och ro försöker ta reda på var i hans osäkerhet består, är viktigt. Det är inte alltid solklart. Många känner bara ett stråk av ångest inför en stor förändring. Det som oroar är ofta det okända. Men själva relationen är ju inte okänd; den är en person man tycker om. Och framtiden hänger inte på en av er, den är en gemensam vandring.
Det flera lyfter fram som hinder nästa steg i en relation brukar vara att ens eget utrymme kommer att krympa. Man kan ha erfarenhet av att en nära relation krävt så mycket anpassning att de egna behoven kvävdes. De flesta vill ju ha både frihet och gemenskap. Är relationen däremot trygg er och tillit stor, så brukar utrymmet för frihet också vara stort.
Om han känner sig pressad till ett beslut för att tiden börjat dra iväg, kan det dock sätta i gång en motsatt rörelse, man drar sig undan i stället för att röra sig framåt.
Det som behövs för båda parter är att våga landa i ett eget ”jag vill”.
Spontant kanske man tänker att ett beslut snävar in livet, men många upplever faktiskt motsatsen. När ett val väl är gjort upplever man en större frihet än innan, det är som att komma in i ett nytt rum, med nya möjligheter. Vankelmodets vägande hit och dit är jobbigt, det upptar både tid och kraft, medan ett beslut faktiskt frigör energi.
[ Kanskemannen - nytt ord på nyordslistan ]
Det är klart att du inte kan ha ditt liv på paus hur länge som helst.
— Christina Halldorf, relationsexpert
Det många inte tänker på är att det dagliga valet, ”i dag vill jag vara med dig”, faktiskt redan är ett pågående beslut.
Det är ett ja, varje dag, ända tills man säger nej. Eller ett slutligt ja. Men om det är ett nej man vet att man vill säga, men av någon anledning inte törs, för att inte göra någon ledsen, då är det bättre att säga nej direkt, än att låtsas ett ja.
Ibland är beslutsångesten kopplad till att man väntar på en känsla, en upplevelse av att allt känns 100 procent rätt. Något av en inre ”uppenbarelse”, kanske Guds röst. Men för de allra flesta tycks även till synes stora beslut kännas ganska alldagliga.
Vi har inget facit, vi vet inte hur morgondagen blir, än mindre hur det är om tio år. Framtiden är alltid dold för oss. Det innebär ett mått av oro, men finns tillräckligt mycket tillit inom oss, så tar vi ändå vårt steg i dag med ett hopp om att det ska bära i alla våra dagar.
Det är klart att du inte kan ha ditt liv på paus hur länge som helst, särskilt inte om du längtar efter att få bilda familj. Ju längre man stannar och investerar i en relation, desto svårare är det att lämna den.
Kanske hjälper det dig att fundera över vad du skulle säga till någon annan som är i en liknande situation? Vi ser ofta klarare på andras situation än på vår egen.
