En tidningsartikel om kristen dejting ledde Staffan Wallgård och Maria Schönning Wallgård till varandra. För nio månader sedan gifte de sig och nu får de uppleva en ny, lycklig tid i livet.
– Pirret och förälskelsen är samma som när man var ung, säger Staffan Wallgård.
KNIVSTA. Under flera år levde Maria Schönning Wallgård, 70, ensam i sin lägenhet i centrala Knivsta. Efter ett långt äktenskap hade hon 2018 blivit änka, vilket innebar en stor omställning. Men sedan en tid står ett par nya herrskor parkerade i hallen. Enkelsängen har fått bytas till en större variant och Maria har lagt till ett nytt efternamn efter sitt.
– Jag hade inte en tanke på att jag skulle träffa någon som bodde så långt bort, och att jag skulle gifta mig igen! Men vi blev ju så kära så vi ville bara vara tillsammans, berättar Maria Schönning Wallgård medan hon visar vägen in.
Slogan på väggen
Köksbordet är dukat med färdigbredda mackor, hembakta kakor och tända ljus. Men innan vi slår oss ner pekar Maria på orden som står skrivna över ingången till köket: ”You’ll Never Walk Alone”.
– De fanns där när jag flyttade in och jag vet att det är en slogan för ett sportlag, men för mig blev det till tröst och hopp. Som ord från Gud.
– Och nu med Staffan har de fått en ännu större innebörd! säger Maria och stryker ömt över makens rygg.
Att hon skulle gifta sig på nytt, efter att oväntat ha förlorat sin make i en hjärtinfarkt, var ingenting hon hade planerat. Tiden efter det plötsliga dödsfallet blev också djupt färgad av det faktum att maken Anders under många år levt med ett dolt missbruk, som uppdagades först i samband med hans död.
Förutom alla känslor och allt praktiskt som det innebär att bli ensam efter mer än 40 års äktenskap, tvingades Maria bearbeta den chock och besvikelse som detta framkallade.
– Egentligen kan jag nog inte säga att vi hade det så lyckligt i vårt äktenskap. Jag har över huvud taget haft svårt att använda ordet lycklig; det var mycket som var jobbigt.
Nu känner jag mig för kanske första gången lycklig i en relation.
— Maria Schönning Wallgård
Maria berättar hur hon som ung pastorsdotter upplevde att det fanns outtalade förväntningar på henne, inte minst vad gällde parrelationer. Man åkte till exempel inte på semester tillsammans innan man gift sig. Maria var bara 19 år när hon gifte sig – lite för tidigt kan hon se i dag, även om hon är tacksam över mycket i sitt förra äktenskap. Inte minst de tre barn som de fick.
– Men nu med Staffan känner jag mig lycklig för kanske första gången i en relation. Vi låter liksom varandra få vara oss själva – det är jag inte helt van vid.
Dog hastigt
Inte heller Staffan Wallgård hade planerat att träffa någon ny efter hustruns död. Lisbet dog hastigt i sviterna av cancer i bukspottskörteln år 2022. Bara ett halvår senare träffade Staffan Maria.
– När ens fru dör hamnar man i en bubbla – det är jobbigt och svårt, men man försöker klara av begravningen och den nya vardagen. Jag hade ett otroligt stöd av familj och vänner. Då är man extra tacksam över att få tillhöra en församling som finns där för en.
Staffan är medlem i Vätternkyrkan i Vadstena – en sammanslagning av EFK och Equmeniakyrkan. Nu när han flyttat till Knivsta kommer han dock snart att gå med i den lokala församlingen på orten, Gredelbykyrkan, där Maria finns sedan många år.
– Men efter ett tag började jag ändå tänka att jag bara var 73 år – kanske fanns det något mer i livet ändå?
Det var med denna tanke i bakhuvudet som han slog upp tidningen Sändaren och läste en artikel om dejtingappen Kristen date. Först tänkte han att han nog var för gammal, men när han gick in och tittade i appen blev han positivt överraskad; där fanns många i hans ålder.
Staffan skapade en profil och skrev några rader om sig själv. Nästan genast ångrade han sig och gick in igen för att ta bort det.
– Men då hade någon redan hunnit skriva till mig! Det var en kvinna i Knivsta som tyckte detta lät intressant, säger Staffan och ler menande mot sin hustru.
[ Behandla inte äldre som bångstyriga barn ]
Läst samma
Maria hade nämligen läst exakt samma tidningsartikel som Staffan, och tänkt samma sak – att det kunde vara värt ett försök.
Staffan hade varit försiktig i sin presentation – han skrev att han kunde tänka sig att träffa någon att prata med och gå ut och äta med, men att man kunde fortsätta bo på var sitt håll. Det var från början även Marias tanke.
– Jag var också lite nervös eftersom jag visste hur nyss det var som Lisbet hade dött. Som diakon, med vana att möta människor i sorg, kände jag att det kanske var för tidigt. Vad skulle hans barn tänka?
Men när Staffan föreslog att de skulle ses i Stockholm en aprildag, eftersom han ändå skulle dit på återträff med tidigare poliskollegor, var Maria inte sen att haka på förslaget. Stunden blev längre än planerat, timmarna gick, och sedan den dagen har de hörts dagligen. Det klickade ”ordentligt” redan från början.
– Jag minns första gången jag fick höra hans röst i telefon, vi hade bestämt att vi skulle ringa varandra efter att vi hade skrivit ett tag. Det var så konstigt, men när jag hörde hans röst kände jag bara ”Nu är jag hemma – detta är min man”. Vilken härlig röst det var!
De insåg också snabbt att de hade många gemensamma nämnare. Förutom att de båda är kristna och har en ekumenisk syn på kyrkan, älskar de båda att vara ute i naturen, umgås med vänner och familj, be, läsa Bibeln och samtala om livet. Staffan har över hundra fågelböcker och Maria har alltid fascinerats av fåglar – nu kan de fågelskåda tillsammans.
– Att vi satt på var sitt håll och läste samma tidningsartikel – det är så konstigt! Men det är klart Gud varit med i det här, säger Maria.
– Jag hade börjat tänka att ”om man ändå fick träffa en go man att leva med de sista åren” – det var min bön. Men det skulle vara en kristen man, annars fick det vara. Och så fick jag en! Staffan är så go och fin, och vi börjar varje morgon med att be och läsa Bibeln tillsammans.
Att vi satt på var sitt håll och läste samma tidningsartikel – det är så konstigt! Men det är klart Gud varit med i det här.
— Maria Schönning Wallgård
Vill vara nära
Hon lägger huvudet mot Staffans axel. Den fysiska närheten är viktig tycker båda. De är närmast förvånade över hur stark längtan efter att få vara nära kan vara. Pirret är detsamma som när de var unga.
– När vi till exempel står i köket tillsammans och det blir lite trångt - då blir det gärna någon kram och puss, berättar Maria.
De skrattar. Att de skulle gifta sig kändes självklart; de ville ju leva resten av sina liv tillsammans, och även få visa sin kärlek för omvärlden. När man är äldre, och har familj sedan tidigare, innebär det ofta en del praktiska bestyr, som att skriva äktenskapsförord och fundera över vilka fastigheter man behåller och inte. Det är kanske inte så romantiskt, men nödvändigt.
Livets sorger och tyngre erfarenheter följer förstås också med in i relationen. Förutom sina respektive livskamrater har Staffan även förlorat sin yngste son, som dog bara 34 år gammal. Marias föräldrar dog båda två förra året. Sorgerna har lärt Maria och Staffan att inte ta lyckan för given, och de har stort stöd av varandra.
– Vi inser att vi inte har jättemånga år ihop, och behöver ta vara på dem på ett annat sätt. Vi både kan och vill ägna oss åt varandra på ett nytt sätt, säger Staffan.
– Ja, vissa dagar om vi inte har något planerat kan det dröja länge innan vi kommer i gång – det är underbart att få ha det lugnt och skönt och njuta av livet tillsammans, lägger Maria till.
Jag kan ligga vaken och tänka på det ibland, hur märkligt livet är. Efter en svår sorg kan man sedan få leva ett helt annat slags liv, där man känner sig tillfreds och lycklig.
— Staffan Wallgård
Även om det kan finnas vissa utmaningar med att lära känna en ny människa, med sina inarbetade vanor och rutiner, verkar det ha fungerat i stort sett friktionsfritt för Maria och Staffan. Åren och livserfarenheterna tycks ha slipat av de vassaste hörnen.
– Visst finns det småsaker som vi gör olika, som sättet att bädda sängen till exempel. Men man känner att det är inget att dividera om. Förr om åren kunde det bli långa diskussioner om allt möjligt, men inte nu, säger Staffan.
– Ja, jag har varit mycket löjligare vad gäller fördelning av hushållssysslor till exempel, men nu är allt sådant så mycket lättare – vi har ju inte jobb eller barn att ta hand om. Jag har tidigare fått bära mycket av ansvaret själv, så jag är så glad att vi nu bär varandra. Jag hinner knappt upptäcka att toarullarna är slut så har han hunnit fylla på!
[ ”Ett äktenskap bygger på samarbete för att hålla kärleken levande” ]
Många planer framåt
Framöver ser de fram emot att fortsätta utforska varandras olika smultronställen: Staffans Vadstena, Marias Norrlandskust, en gemensam tågluff genom Europa – planerna är många.
– Jag kan ligga vaken och tänka på det ibland, hur märkligt livet är. Efter en svår sorg kan man sedan få leva ett helt annat slags liv, där man känner sig tillfreds och lycklig, säger Staffan.
Skulle ni rekommendera fler att våga gå in i en ny relation efter att man blivit änka eller änkeman?
– Ja, absolut! Sedan hänger det förstås också en del på ens egen öppenhet och vilja.
– Men om de har sådan tur som vi haft kan vi inte lova, säger Staffan och makarna ger varandra ännu en varm kram vid köksbordet.
---
Fakta: Maria och Staffan
- Bor i Knivsta.
- Maria Schönning Wallgård är 70 år och arbetar ännu som diakon i både frikyrkliga sammanhang och i Svenska kyrkan. Staffan Wallgård är 75 år och har tidigare arbetat som polis i Vadstena.
- Maria har tre barn sedan tidigare och Staffan två barn i livet och en son som dog när han var 34 år.
---
