Hej Britta!
Jag är med i en mellanstor frikyrkoförsamling där jag trivs, men den sista tiden har jag blivit irriterad vid kyrkkaffet. Flera gånger har jag slagit mig ned vid bordet och hamnat mitt i ett hett samtal om politik. Det är som att det blivit mer okej att prata politik även i kyrkan och folk är inte rädda för att uttrycka ganska extrema åsikter. Jag tycker att kyrkan ska vara fri från den här typen av samtal, vad tycker du?
Pastor Britta Bolmenäs svarar: Hej! Ditt mejl rör vid två saker som är viktiga och bra – men som ibland kan halka snett: kyrkkaffe och politiskt engagemang.
Bibeln gör tydligt att vi har ansvar för vår stad och värld. Till exempel Jeremia 29:7: ”Sök den stads bästa dit jag fört er”. Det ansvaret kan vi ta på olika sätt. Varje församling får hitta sina vägar att ge välsignelse till sin stad. Det kan vara genom en second-hand, arbete med barn, migranter, bön, gemenskap. Men det behövs också kristna i det politiska system vi lever i.
Inget parti är perfekt (ingen församling heller) men det är så vårt land styrs, därför är politiska partier ett av de sammanhang där kristna behövs. ”Ge kejsaren vad som tillhör kejsaren och Gud vad som tillhör Gud.”
Ibland behöver det kanske dras en gräns för vad man säger och inte runt kyrkkaffet.
— Britta Bolmenäs, pastor
Jag var på en gudstjänst där större delen av predikan handlade om att svartmåla några politiker och hylla andra. Det är inte okej. Det som förenar Guds folk är Jesus, inte partipolitiska åsikter. Från estraden behöver kommuniceras respekt för detta. Den respekten får vi ta med oss till kyrkfikat.
Genom Bibeln är gemenskapen runt måltiden en viktig röd tråd. Här föds och växer vänskap. Men att sitta ensam vid ett bord, eller sitta ensam med den person man kom dit med: få saker skapar en sådan utanförkänsla. Det gör så ohyggligt ont att vara ensam i ett rum där man sökte gemenskap. En del av er är fenomenala på att se människor, prata med dem, inkludera dem. TACK! Här vill jag faktiskt ta i och säga till alla oss andra i Guds folk, låt oss skärpa oss! För även om predikan är enastående, sångerna fantastiska, så hjälper det inte om människor känner sig utanför. Vi vill fred i världen, hur kan den freden spira också på kyrkfikat?
[ Lämna kyrkan åt kristendomen, politiker! ]
Mycket av vår värld präglas av politik. Det är nästan oundvikligt att prata politik och oro över världsledare, även på kyrkfikat. Får man inte det? Självklart får vi dela det som ligger på våra hjärtan. Men ibland behöver det kanske dra en gräns för vad man säger och inte runt kyrkkaffet Det är exempelvis aldrig en god ingång att försöka övertala någon att ändra åsikt eller livsstil. Det blir aldrig goda samtal när man utgår från att just jag hittat hela sanningen. Att oombedd dela starka åsikter leder sällan till att någon annan inspireras och ändrar åsikt. Oftare blir det tvärstopp i stället. Vi behöver öva på tillit till att andra också tänker intelligent även om de landar i en annan åsikt än min. Hur gör man då? En hint är att Gud gav oss två öron och en mun. En god och spännande väg är att gå in i samtal med frågan: Vi tänker så olika: hur kan jag hitta något klokt, gott i hur den personen resonerar? Finns det något jag kan lära mig av denna person?
[ Fler frågor till Britta Bolmenäs hittar du här ]
Börja gärna med att fråga ”hur tänker du om detta?” OM personen är nyfiken på din åsikt kommer den att fråga hur du tänker, och då kan du ödmjukt dela det. Tänk på att hur bra din åsikt än är, finns det alltid andra sätt att se på saker också. Dela med dig, men försök aldrig övertala. Be Gud om den viljan, de ögonen, det hjärtat.
