Min nykristna väninna kontaktar döda andar: Bör jag varna henne?

Hej Britta! Jag har en väninna som blev kristen för något år sedan. Det är fint att se hur glad hon är över att ha hittat Gud, men jag märker också att hon fortfarande har ett intresse för saker som är främmande för mig som kristen. En sak hon ofta talar om är hur hon har kontakt med ”andra sidan” som hon säger. Hon är övertygad om att avlidna familjemedlemmar kommunicerar med henne genom drömmar och hälsningar. Hur ska man som kristen ställa sig till detta och vad ska jag säga? Jag vill ju inte trycka ner henne eller hennes tro.

Britta Bolmenäs svarar: Döden är den värste av fiender. Att vara människa är att behöva hantera att döden är en del av livet. Varken de skickligaste läkarna eller den hälsosammaste livsstilen kan få oss att komma undan. Eftersom endast En kunde besegra en så formidabel fiende lät Gud sin ende son, gå i närkamp med döden och inifrån spränga dödens makt. Det kristna hoppet är inte att vi kan kommunicera med de döda. Hoppet är att Jesus bereder rum för oss hemma hos Gud (Johannesevangeliet kapitel 14).

Man kan tro på det av hela sitt hjärta - och ändå gå i tusen bitar när den vi älskar dör. Jesus grät själv vid vännens Lasaros grav. Sorg är kärlekens pris. Saknaden är förskräcklig ibland.

Kan man kommunicera med de döda? Var femte svensk tror det enligt SOM-institutets studie, som vänt sig till 26 250 slumpmässigt utvalda personer mellan 16 och 90 år i hela Sverige. Vad säger Bibeln?

Kort svar: Bibeln talar om att man kan kommunicera med döda, men att vi inte ska göra det. “Hos dig får det inte finnas någon som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna”, står det i Femte Moseboken kapitel åtta.

I detta ömtåliga ska du inte tillrättavisa henne.

—  Britta Bolmenäs

I Första Samuelsboken kapitel 31 berättas om hur profeten Samuel dött och kung Saul hade faktiskt lytt Gud och rensat landet från spiritister. Men när krigen aldrig tar slut är Saul uppgiven. Trots bönerna, får han inte de tydliga svar han hoppats. I desperation gör Saul det han vet är fel: söker upp en kvinna som kan tala med döda. Saul ber henne mana fram den döde profeten. Hon gör det. “Varför har du stört min ro och manat fram mig?” frågade Samuel. Saul berättar att han är vilsen och att Gud inte längre visar vägen. Samuel ger inga råd, men säger att Saul och hans söner ska vara döda nästa dag och kriget förlorat. Dagen efter seansen tar Saul sitt liv.

Alla har vi nog varit med om att Gud verkar tyst fast vi ropar. Jesaja beskriver hur sökandet efter de dödas ledning leder till mörker, men att vänta på Gud , hur jobbigt det än kan vara, är hoppet, är trösten.

[ Ny teknik erbjuder anhöriga att ”chatta med döda” ]

Vad säger då Nya testamentet? Här står inget om att mana fram de döda, däremot pekar Nya testamentet tydligt på att Jesus är uppståndelsen och livet. “Den som tror skall leva även om den dör.” “Gud är inte en Gud för döda utan för levande”. Det kristna hoppet och trösten är att döden är besegrad och att det bästa ligger framför oss. Kristustro är framtidshopp.

Så, vad ska du säga till din vän? I detta ömtåliga ska du inte tillrättavisa henne, men dela gärna hur du utifrån Jesus tänker om döden och evigheten. Sedan får du lita på att Helig Ande bor i henne och kommer leda henne också i detta.

Är det då fel att “prata” med sina döda, utan att för den skull försöka frammana dem? Det tror jag att man får. “För Gud är alla levande”. När jag är vid min pappas grav, småpratar jag med honom. Jag är trygg i att han är hemma hos Gud. Jag vet inte alls om han hör mig. Men det tröstar och är ett trotsigt tecken på hoppet om evigt liv.

När Therese av Lisieux var döende sa hon:

“Jag dör inte nu: jag träder in i livet.”

Det är vårt kristna hopp. Ett hopp som tål att leva och dö och uppstå på.

[ Jag döpte mig för ung och av grupptryck i kyrkan ]