Mikaela och Erik Valier älskar äktenskapet och vill inspirera andra att göra detsamma. Genom fortsatt kontakt med tidigare konfirmander och i gemensamma vigselsamtal vill de dela med sig av sina tankar. Mycket handlar om att göra genomtänkta val.
– Det kanske låter oromantiskt, men vi gick in i vår relation med stor eftertanke och medvetenhet, säger Mikaela Valier.
Erik och Mikaela Valiers första tid som gifta kom med flera utmaningar. Han var ungdomspastor och jobbade ”gränslöst”, hon var utmattad och höll sig mycket hemmavid.
I deras närhet hände det dessutom mycket på kort tid: dödsfall, sjukdom och skilsmässa. De hade därutöver en knaper ekonomi och Mikaela blev gravid under sjukskrivningen. Trots utmaningarna var paret fast beslutna om att kämpa för att få vardagen och relationen att fungera.
Under samma tid i livet var de också med i en bönegrupp tillsammans med andra nygifta par. Där använde de en bok som kom att sätta tonen för deras fortsatta äktenskap: You and me forever: Marriage in Light of Eternity.
– Jag blir nästan rädd för att nämna bokens titel för jag minns knappt vad det stod, men jag kommer ihåg att den startade en process och gav oss en riktning, säger Erik Valier.
– Första kapitlet handlade inte alls om äktenskapet utan om att följa Jesus; det är han som behöver stå i centrum för att man ens ska fatta vad äktenskapet handlar om. Det blev definierande för oss, fyller Mikaela Valier på.
Fylla alla behov
Erik lyfter upp en annan sak från boken: att många kan ha osunda förväntningar på sin partner. Man tror att maken eller makan ska fylla alla ens behov, men att en sådan orimlig förväntan kan leda till skilsmässa.
– När vi läste detta tillsammans insåg vi att det är Gud och ingen annan som möter våra djupaste behov. Det drev oss ännu närmare Jesus. Att förvänta mig att Erik ska kunna förutse och möta alla mina behov, det är dömt att misslyckas och upplagt för bitterhet i slutändan, säger Mikaela.
– Men en del av dina behov bör jag nog kunna fylla, lägger Erik till.
Vi sitter i det 1960-talsinspirerade hemmet som består av ett radhus i Vällingby i västra Stockholm. Precis här ville de bo, det var något som Mikaela hade fått på sitt hjärta. De hade redan flera kristna vänner i området och ville gärna få geografisk närhet till dessa.
Hon berättar hur hon envist och enträget började be för den specifika adressen, att de skulle få möjlighet att köpa ett av husen här.
– Jag började ringa alla mäklare i västerort regelbundet för att höra mig för – jag höll på i flera veckor. Till sist var det en som sa att det kanske skulle komma ut ett hus på Sorselegatan.
Erik kontrar snabbt:
– Sorselevägen heter det, älskling.
Han fortsätter, med tillgjord predikantröst:
– Men Gud såg ditt hjärta, även om du bad för fel adress!
Båda skrattar högt. Humorn och självdistansen hos det tidigare pastorsparet är ständigt närvarande. Även om samtalsämnena är nog så allvarliga; det handlar om livslång kärlek och hur man får det att fungera.
– Vi tar äktenskapet på jättestort allvar, vi tar vår gemensamma efterföljelse på jättestort allvar, och det är med stor eftertanke och intention som vi gör det här tillsammans. Det har alltid varit vår gemensamma approach, konstaterar Mikaela.
Inte tänkt som dejt
De träffades i övre tjugoårsåldern, strax efter att Mikaela återvänt till Sverige efter att ha bott en tid i USA och Kanada. Båda två hade ett antal misslyckade dejter och relationer bakom sig och var less på att gå in i något som kändes halvdant. Mikaela letade efter en församling i Stockholm och Erik, som då var engagerad som musikledare i Filadelfiakyrkan, ville hjälpa henne att hitta rätt. De stämde träff.
På vägen dit tänker Erik fortfarande bara på hur han ska kunna hjälpa Mikaela att hitta rätt i församlingsdjungeln och han är helt inställd på att prata kyrka.
– Men när jag kliver in där på kaféet – jag fattar ju att jag inte kunde veta – men det var verkligen som att jag såg min blivande fru. Det var helt sjukt! Jag blev direkt väldigt ”intentional” och bestämde mig för att inte spela något spel, jag skulle vara helt ärlig.
Det tog 2,5 vecka och sedan var de ett par. De medger själva att de egentligen inte kände varandra, men det kändes helt rätt. Erik berättar hur hans mamma reagerade när han ringde för att dela nyheten:
– Hon ropade till min pappa: ”Urban! Det var som jag kände i morse – han har träffat någon!”
– Det var så mycket som pekade på att Gud var med i detta. Det blev starkt och djupt på en gång, ingen av oss hade upplevt något liknande tidigare.
---
Relationsserien I nöd och lust
Del 1: Då ville hon inte välsigna sin make mer: “Det var inte sunt, som vi levde”
Del 2: De har satt husregler och strategier för ett bättre familjeliv
Del 3: “Lycka är inte meningen med äktenskapet”
---
/livsstil/2024/10/21/jag-har-hallit-fast-vid-att-aldrig-ens-laborera-med-tanken-pa-skilsmassa/
Förutom den starka förälskelsen och vissheten om att det skulle vara de två, insåg de snabbt att de var ett bra team och hade liknande grundvärderingar. Ett konkret exempel var att båda var inställda på att inte flytta ihop innan de gift sig.
– Vi identifierade, inte utifrån vårt bubblande inre utan med en sober blick, att om vi väljer att jobba vidare med relationen kan det bli svinbra, säger Erik.
Mikaela:
– Det låter verkligen oromantiskt, men det är också lite av poängen, att förälskelse och kärlek inte är samma sak. Vi började bygga vår kärlek samtidigt som vi var förälskade. Vi gick in med stor eftertanke och målmedvetenhet.
Och kanske var det just denna målmedvetenhet som gjorde att relationen växte sig stark redan från start. Det stormade nämligen en del omkring dem. Samma år de förlovade sig och två år framåt var Mikaela så sjuk i utmattning att hon inte hade energi till mer än att ta hand om sig själv hemma. Samtidigt jobbade Erik långa dagar i kyrkan med att försöka leda ett gäng “vilda och Jesusälskande tonåringar”.
Kontrasten mellan deras vardagar var stor.
– Ja, jag vet inte om det var ”make it or break it”, men vi lyckades hålla fast vid varandra och vår överlåtelse. Vi kommunicerade oss igenom de svåra perioderna. Sedan, när jag var frisk, och stormen lagt sig, var vi förvånansvärt väl bevarade. Det måste ha varit Guds försyn, konstaterar Mikaela.
Friskförklarad, men trött
I slutet av Mikaelas sjukskrivning föddes sonen Fred och efter mammaledigheten 2018 har hon jobbat heltid, även om hon fortfarande behöver vara varsam med sin energi.
Vi har alltid hämtat kraft i vår relation. Och det brukar vi säga till unga par eller i vigselsamtal, att äktenskapet ska vara borgen dit man söker sig för skydd, förbön och stöd.
— Mikaela Valier
– Vi har alltid hämtat kraft i vår relation. Och det brukar vi säga till unga par eller i vigselsamtal, att äktenskapet ska vara borgen dit man söker sig för skydd, förbön och stöd. Där ska finnas möjlighet för sårbarhet och allt möjligt, säger Mikaela.
Makarna brukar prata om att ha en ”värderad riktning” som hjälper dem att fatta beslut som rör familjelivet. Det är de grundläggande värderingarna som ska styra familjens prioriteringar. Har man gjort upp vilka gemensamma värderingar man har är det lätt att göra medvetna val, menar de.
Erik ger ett konkret exempel, som blivit än mer aktuellt sedan de för tre år sedan blev tvåbarnsföräldrar.
– Vi konstaterade för en tid sedan att skärmtid hade blivit ett hot mot familjelivet och mot äktenskapet. Då valde vi att sätta upp ett antal husregler kring det, för både oss och barnen, som hjälper oss att hålla fast vid våra värderingar.
– Vi har märkt att det är bättre för vår relation att ha två tv-fria kvällar i veckan. Då sitter vi i soffan och ser vad som händer: kanske behöver vi bråka, vara kreativa, ligga? Det finns massor av andra saker att göra!
De skrattar tillsammans igen. Kanske låter det både flummigt och pretentiöst med värderingar och husregler, säger de, men för makarna Valier har det varit till stor hjälp. De tror att många skulle vara hjälpta av att prata igenom vad man prioriterar. Det är de små valen som sätter standarden i äktenskapet.
– Vi är inga övermänniskor på något sätt, vi är väldigt normala, men vi tycker att vi hittat en nyckel i att göra medvetna val baserat på värderingar som vi tillsammans definierat. Vi har värderingar för vår familj, hur vi följer Jesus – allt!
[ I nöd och lust, del 1: Då ville hon inte välsigna sin make mer: ”Det var inte sunt, som vi levde” ]
Ger och får hjälp
Plötsligt ringer det på dörren och en Rhodesian Ridgeback travar vant in i den lilla hallen, åtföljd av sin husse. Det visar sig att Valiers lovat vara hundvakt åt Bosse, vännen Patriks och hans hustru Rebeckas hund. Detta blir ett talande exempel på en annan värdering som de vill lyfta fram: att ge och få hjälp i vardagen.
Jag tror inte man har något för det när man kommer ur småbarnsåren – man kommer inte att ha tjänat någonting på att låta relationen ha gått på sparlåga, det kommer bara att ha kostat mer.
— Mikaela Valier
– När man som par inte når upp till hundra procent, då måste man vända sig utåt och ta hjälp. Vi har hela tiden integrerat vänner och familj i vår vardag för att det ska vara enkelt att be om hjälp när det behövs. Vi vet att vi är privilegierade som har den möjligheten, men det handlar också om att aktivt söka hjälp, säger Erik.
– Vi är ganska prestigelösa och snabba på att säga till folk när det inte funkar för oss.
En sådan tid i livet då det är extra intensivt är småbarnsåren, och där befinner sig Valiers just nu. Här har de medvetna valen varit avgörande, menar de. Som att begränsa skärmtiden till förmån för tid med varandra, eller att bestämma sig för att ge varandra en kyss varje morgon innan de skils åt. Att nedprioritera parrelationen skulle inte falla dem in.
– Jag tror inte man har något för det när man kommer ur småbarnsåren – man kommer inte att ha tjänat någonting på att låta relationen ha gått på sparlåga, det kommer bara att ha kostat mer, anser Mikaela.
Deras tankar om äktenskapet är något de gärna delar med sig av. En möjlighet till detta är genom att Erik som pastor viger par – då har de ofta valt att bjuda hem paren för ett samtal där även Mikaela deltar.
– Vi tycker jättemycket om att vara gifta och tycker om att prata med unga par. Vi har ju också jobbat tillsammans med ungdomar i Filadelfiakyrkan och har på så sätt fått många kontakter. Nu när de blivit unga vuxna har det känts naturligt att prata om relationer och äktenskap.
Vad vill ni skicka med de ungdomar ni möter?
– Att ha en relation med intention. Att göra medvetna val – det är hela tiden det vi återkommer till som tema. Vi förstår att par har olika förutsättningar, men att se det man faktiskt kan påverka och lägga kraft på det – det har alla par möjlighet att göra, säger Erik.
– Det kan säkert uppfattas som provocerande, men vi har insett vilken kraft det finns i det. Kärnan i detta är vår tro om att Jesus är vägen, sanningen och livet – honom vill vi söka, både som familj och par, säger Mikaela Valier.
[ Andreas lämnade sin familj: Då upplevde han Guds röst mana honom tänka om ]
---
Fakta: Makarna Valier
- Mikaela är 34 och Erik 37.
- Har två barn, Fred, 6 år och Eden, 3 år.
- Mikaela jobbar som produktchef på logistikföretag.
- Erik är tidigare pastor i Filadelfiakyrkan och Centrumkyrkan och fortsätter att som frilansande pastor predika regelbundet i olika sammanhang. Jobbar även som områdeschef på företaget Coachgruppen.
- Bor i Vällingby, västra Stockholm.
---
[ Pastorn David 32: ”Jag vill inte att våra barn växer upp och känner att kyrkan tog deras pappa” ]
