Relationer

Min fru kväver mig med sitt ständiga behov av bekräftelse

Hon vill att han spenderar all ledig tid med henne, och att han ska höra av sig så fort de är ifrån varandra • Relationsexperten Christina Halldorf: Det är som om hennes ångest blir till en självuppfyllande profetia.

Jag är en man i 35-årsåldern som har varit gift i tre år med min fru. Vi älskar varandra, men vårt behov av närhet och bekräftelse ser helt olika ut. Jag behöver egentid och vill göra saker med mina kompisar ibland.
Min fru däremot har ett stort behov av bekräftelse och tror att något är fel så fort jag ens vill gå en egen promenad. På vardagarna vill hon att jag ska sms:a henne från jobbet varje dag, för att hon ska känna sig älskad, och när helgen kommer vill hon att vi gör alla planer tillsammans.
Jag upplever henne som klängig och känner mig kvävd. Hur ska jag göra?
/Frihetslängtande

Terapeut Christina Halldorf svarar: Balansen mellan frihet och gemenskap är något som vi alla kan brottas med från tid till annan. Vi behöver och vill ha både och, men hur mycket vi vill ha av det ena respektive det andra varierar både mellan oss som personer och på hur våra liv ser ut för tillfället.

Vi har dessutom ofta olika bilder av hur ”det ska vara” i en parrelation. Någon kan ha bilden av att man gör absolut allt som är möjligt att göra ihop, medan andra har betydligt mer luft i sin bild av parlivet. Över tid kommer man som par ofta fram till en egen version av ett bra upplägg, någon mall som stämmer för alla finns ju inte.

Du skriver att din fru har ett stort bekräftelsebehov, men bakom det behovet finns det nog både ångest och oro som plågar henne. Det är därför lätt att i din situation välja att göra som din fru vill, för ofta anar man något av hur jobbigt det blir för den andra om man gör på annat sätt.

Och på kort sikt, i stunden, är det ett till synes enkelt val. För det är klart att du inte vill att din fru ska må dåligt.

Men på lite längre sikt händer något med er relation som ingen av er önskar och som du snuddar vid när du skriver ”jag känner mig kvävd”. Det är det sista din fru vill att du ska känna, då ökar ju risken för henne att faktiskt bli övergiven, vilket är precis det hon fruktar mest. Det är som om hennes ångest blir till en självuppfyllande profetia.

Man kan bli övergiven utan att det leder till en skilsmässa; man kan bli övergiven även inom ett äktenskap, när ens partner tröttnar och i stället tenderar att bli likgiltig, och i värsta fall hänsynslös.

Därför är det så bra att du redan nu tar upp frågan och erkänner för dig själv att du börjar känna dig kvävd. Om din fru fick komma till tals här skulle hon kanske säga något om hur det känns för henne när du prioriterar att vara med killkompisar på helgen, när hon hade hoppats att ni skulle ha tid ihop.

Ingen hjärtemoji i världen kan ge henne trygghet, så länge inte tillitsbasen är stabil mellan er, och hon inte själv vågar lita på din kärlek.

—  Christina Halldorf

Ni är i en tid i ert gemensamma liv då tilliten byggs mellan er, då ni väljer varandra framför mycket annat som tidigare hade de främsta platserna i er tillvaro.

Om du vill ha mer frihet för egen del i relationen, behöver du lägga tid på att först bidra till att tilliten mellan er ligger på plats som en stabil grund. Men den byggs inte genom att du tyst skickar de sms hon vill ha, utan genom att ni tillsammans hittar en balans som båda mår bra av.

Du bör skicka de sms du vill skicka, för att du vill det och för att du vill göra henne glad. Men där ingen katastrof står för dörren om du ibland inte hinner skicka något alls en dag, för hon vet att du älskar henne. Ingen hjärtemoji i världen kan ge henne den tryggheten, så länge inte tillitsbasen är stabil mellan er – och hon inte själv vågar välja att lita på din kärlek.

Ångest är tufft att brottas med och det kan finnas alla skäl att stötta varandra när en i paret sliter med det. Men ingen mår i längden bra av att ångesten får styra över relationen, så att man låser varandra på olika sätt. Då är det bättre att söka hjälp utifrån, via sjukvård eller terapi till exempel. Dra er heller inte för att gemensamt söka hjälp i samtal hos en familjerådgivare eller motsvarande, om ni känner att ni inte kommer vidare på egen hand.

Fler artiklar för dig