Hej Christina, vi är två föräldrar med en dotter. Hon har i många år varit gift med en man som blivit en del av vår familj och vi har nära kontakt med deras tre tonårsbarn. Nu är allt upp och ned. Vår dotter berättade nyligen för oss att hon under en längre tid varit otrogen med en annan man och hon planerar att bryta upp sitt äktenskap för den nye mannen. Nu har hon ansökt om skilsmässa.
Vi känner sådan sorg och tycker att hennes agerande och beslut är fel. Vi har försökt säga att hon ska lämna den andre och kämpa för sitt äktenskap, men vår dotter blir vansinnig om vi lägger oss i hennes liv. Hur ska vi agera som förälder i det här läget?
Terapeut Christina Halldorf svarar: Att se dem man älskar mest fatta beslut som riskerar att få olyckliga följder, men inte kunna göra något åt det är oerhört tungt. Känslan är att stå bakbunden och se det man ville förhindra obönhörligen hända.
Det ni ser är att er dotter nu lämnar ett liv som varit stabilt och bra, och sin man som blivit som en son för er. Hon har kanske skäl som ni inte känner till, men det faktum att en familj bryts upp är nästan undantagslöst mycket smärtsamt. Både för den som väljer uppbrottet och dem som drabbas av det.
Den som är förälskad har ofta svårt att se klart, tanken hoppar gärna över den jobbiga delen av processen och rakt in i en fantiserad framtid. Det är bra att ni varit ärliga med varandra och ifrågasatt om hon verkligen tänkt igenom sitt beslut och de konsekvenser det får. Om ni kan bromsa hastigheten något i de steg som tas, är mycket vunnet. Er dotter kanske kan tillåta sig att stanna upp lite, lyssna in hur barnen mår och vänta in dem. Hur den nya relationen utvecklas vet ingen, men relationen till barnen är livslång och att arbeta för att bevara deras förtroende mitt i det som händer behöver vara högprioriterat.
Bry er om henne och hur hon mår mitt i det kaos som pågår.
— Christina Halldorf
Som morföräldrar kan också ni fokusera på barnbarnen, som nu förmodligen har det rätt jobbigt alla tre. De ser kanske sin mamma gå upp i en ny relation och sin pappa vara förtvivlad och villrådig. De försöker nog hantera det så bra de kan, ofta blir kompisar räddningen när en tonåring behöver prata med någon. Men ni är en viktig del av deras fortsatta trygghet, några som inte gungar när så mycket annat gör det. I det ligger att också tillåta barnen att vara arga på sin mamma, utan att lägga mer “ved på den brasan”. Undvik så långt möjligt att er egen besvikelse färgar samtalen med barnen.
När barn ser en förälder vara förtvivlad och den andra verka glad, kan de känna att de behöver välja sida och helt enkelt stötta den som är ledsen. I långa loppet är det naturligtvis inte särskilt bra, det öppnar för att se föräldrarna i svartvitt, en god och en ond.
[ Relationsfrågan: ”Profetian” till min man förstör våra liv ]
Det är kanske utmaningen för er del också nu. Ni har sagt vad ni tycker om er dotters beslut, men sedan är det tid att öppna för samtal igen. Bry er om henne och hur hon mår mitt i det kaos som pågår. Utgå inte från att hon är självisk och inte tänker på andra. Det är klart att hon tänker, men kanske snurrar tankarna mycket runt, runt.
Förälskelsen var inget hon planerade, den hände, och nu måste hon hantera det. På vilket sätt kan hon behöva avlastning? Skulle hon vilja åka iväg någonstans själv och reflektera över vad hon vill och hoppas på? Kanske i en retreatmiljö, med möjlighet att samtala med någon erfaren och klok medvandrare. Behöver hon ekonomiskt stöd för att kunna göra det? På vilket sätt kan ni visa omsorg om både henne och hennes familj, så att det för er närmare varandra och inte tvärtom.
Hos den som möter starkt motstånd triggas lätt en kampvilja, som sällan leder till något konstruktivt. Lugna, inlyssnande samtal ger bättre förutsättningar för en ömsesidig respekt som bygger broar in i er fortsatta gemenskap.
[ Fler frågor till Dagens relationsexpert Christina Halldorf hittar du här ]
