Allt fler tycks vilja förnya sina vigsellöften i kyrkan, något Dagen tidigare skrivit om. Ett par som nyligen gjorde detta för tredje gången under högtidliga former, var makarna Göranzon.
– Det överträffade våra förväntningar, säger Anders Göranzon till Dagen efteråt.
I Svenska kyrkan tycks intresset efter att förnya sina vigsellöften öka. Kyrkoherden Leif Nordlander är en av dem som lagt märke till detta och som efterfrågat en given ordning för ceremonin.
– Jag önskar att det fanns bra formuleringar, kanske också några böner som anknyter till situationen, det ska vara något som är enkelt och bra, sa han nyligen i en intervju med Dagen.
Några som nyligen förnyade sina löften, och som gärna vill uppmuntra fler att göra det, är Anders och Kristina Göranzon. Härom lördagen hade de bjudit in vänner och familj till Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala för att i mångt och mycket återuppleva sin vigsel som de hade i Kalmar för 40 år sedan.
– Vi ville dela vår glädje och tacksamhet över vårt fungerande äktenskap med de som står oss nära, och passa på att förnya våra löften till varandra, förklarar Anders Göranzon, som även är generalsekreterare för Svenska bibelsällskapet.
Ceremonier i Afrika och Kalmar
Två gånger tidigare har makarna förnyat sina löften under festliga former. Första gången var när de firade tjugo år som gifta och levde i Sydafrika som missionärer. Då ordnade de en fest för sina vänner där och fick i samband med ceremonin även var sitt afrikanskt namn.
Andra gången var när de firade 25 år som gifta. Då bodde de i Kalmar där båda arbetade inom Svenska kyrkan och passade då på att förnya vigsellöftena under en morgonmässa som hölls i självaste vigselkyrkan. En av medarbetarna i församlingen hade beställt ett handmålat ljus från Tyskland som makarna fick tända tillsammans.
Man måste hålla sitt äktenskap vid liv på olika sätt och detta har blivit vårt.
— Anders Göranzon
– Vi har gjort lite olika. Men vi ser det som ett sätt att hålla vår relation levande att vi hela tiden återvänder till våra löften. Vi tänker att de löften man en gång har avgett håller under alla år, men att detta är ett sätt att påminna sig om dem. Det är som att vattna ett träd ungefär och ge det näring. Man måste hålla sitt äktenskap vid liv på olika sätt och detta har blivit vårt.
Anders Göranzon beskriver det som en stor nåd att ha fått vara gift i 40 år och att fortfarande få ha ett lyckligt äktenskap. Därför kändes det stort och roligt att få fira det tillsammans med inbjudna vänner och familj i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. De hade dessutom lyckats få ihop fem personer i brudföljet som även medverkade vid vigseln: korsbäraren, ljusbäraren, en marskalk och en tärna, samt en av dem som ledde vigselmässan.
– Vår vigselpräst, som dessutom var min gudfar, har tyvärr avlidit. Men min bror var med vid mässan då och var den som fick leda gudstjänsten nu.
Samma sånger som då
Gudstjänsten inleddes med samma ingångsmusik som spelades vid vigseln: Bachs preludium i c-dur, och därefter sjöngs en av vigselpsalmerna: nummer 83 ”Som klaraste vattuflöden”. Anders och Kristina återupprepade sedan sina vigsellöften inför varandra och de församlade, men denna gång med tillägget ”Jag vill fortsätta dela glädje och sorg med dig”, och så vidare.
Anders bror Bertil höll ett slags vigseltal där betoningen låg på nåden, och sjöng sedan förbönen som brukar användas vid vigslar. Församlingen bad Herrens bön tillsammans och efter välsignelsen var det dags för uttåg ur kyrkan.
– Vi valde att dansa ut till en afrikansk sång – det är en del av oss! berättar Anders Göranzon glatt.
Han berättar också om en rolig händelse på bjudningen efteråt när gästerna åt tårta och drack kaffe tillsammans. Anders svägerska, som inte kunde fullfölja sitt tal på bröllopet för 40 år sedan på grund av alla glädjetårar, fick nämligen en ny chans. Anders och Kristina hade under alla år sparat hennes lapp där hon skrivit talet och nu fick hon tillbaka den och kunde avsluta talet.
– Det var oerhört bra och verkligen jättekul att hon slutförde det nu!
– Vi hade också letat fram sånghäftet från bröllopshäftet och sjöng tre av låtarna som skrevs inför det tillfället. Nu när jag tänker på det så är det ju som återbruk som är så populärt i dag, att vi får använda samma sånger, psalmer och till och med samma brudpar som då, och att det håller än! säger Anders Göranzon med glimten i ögat.
[ Het debatt om att vigsellöftena bör ändras i Danmark ]
Det låter ju som en riktig glädjefest. Känner du till fler som gör på det här sättet?
– Jag kan verkligen rekommendera det starkt! Jag tror att det görs, fast på olika sätt. Mina svärföräldrar till exempel – de satt i stort sett varje bröllopsdag och lyssnade igenom sin vigsel tillsammans, som fanns inspelad på kassettband. Jag vet även andra som bjuder in till fest. En del lägger ut en bild på Facebook och får likes och kommentarer – det kan vara ett sätt att uppmärksamma bröllopsdagar. Men det är fint att verkligen få samlas och glädjas tillsammans. Har man gift sig i kyrkan tycker jag det är fint om man bjuder in till kyrkan för sin förnyelse. Inte minst att där få be Gud om hjälp. Det gör vi ju varje dag, men här visar vi att vi fortfarande är beroende av Gud som kärlekens källa och ursprung.
Vad får ni för reaktioner när ni förnyar era löften?
– Jag märker att en del tycker det är lite ovanligt, men när jag skrev om det på Facebook visade det sig att det är fler som gör som vi. Min dotter Amanda har lagt märke till att det ökar i hennes flöden på sociala medier. Jag märker att alla blir glada när man gör en sådan här sak.
Ingen given ordning
I nuläget finns ingen given ordning för vigselförnyelse inom Svenska kyrkan. Det står att läsa att på ett av pastoratets hemsidor att ”Svenska kyrkan har inga särskilda ritualer för förnyelse av äktenskapslöften. Det innebär att ni har stor frihet att själva utforma ceremonin så att den passar just er.” Det inlämnades en motion till kyrkomötet med förslag om en ordning, som dock drogs tillbaka eftersom den inte passade in i årets tema. Men i framtiden kan förslaget återkomma.
Vad tror du om det?
– Jag tycker det skulle vara bra om det fanns en ordning. I Tyskland till exempel där är det ganska vanligt att man förnyar löftena efter både 25 och 50 års äktenskap. Skulle det växa fram en sådan tradition här med vore det mycket välkommet. Det är verkligen ett sätt att upptäcka glädjen över det man har. I en tid som vår som mycket handlar om att rusa efter det man inte har behöver vi få stanna upp och känna förnöjsamhet med det som är bra. Och det sagt i all ödmjukhet över de som inte får äktenskapet att fungera. Det är inte lätt alla gånger.
[ Allt fler vill förnya sina vigsellöften, men ceremoni saknas ]
---
Fakta: Förnyelse av vigsellöften
- Allt fler tycks efterfråga ett sätt att förnya sina vigsellöften på. Det kan vara ett sätt att uppmärksamma en jämn bröllopsdag, att ta avstamp efter en kris eller andra händelser i livet, eller att helt enkelt tacka för det äktenskap man vill fortsätta leva i.
- I samband med detta får Svenska kyrkan fler förfrågningar om en ordning att följa vad gäller löftesförnyelse. Ett förslag om att ta fram en given ordning lämnades till kyrkomötet, men drogs tillbaka.
- Förslaget gick ut på att Svenska kyrkan skulle ”skapa en gemensam teologiskt genomtänkt ordning” när det gäller att förnya sina äktenskapslöften.
---
