Hej Christina, jag och min man går igenom en svår äktenskapskris. För några månader sedan erkände min man att han har varit otrogen. Nu går vi i samtal för att se om vi vill och kan lappa ihop vårt förhållande igen. Våra barn är små och allt känns som kaos. Mitt i detta har jag varit glad att jag haft min församling och mitt engagemang där. Därför blev det ytterligare en smäll för mig när vår pastor nyligen bad mig kliva av mitt uppdrag som lovsångsledare “tills allting lugnat sig”. Jag förstår ingenting, är man inte lämplig att sjunga lovsång när ens liv går sönder? Och vilken rätt har han att lägga sig i mitt privatliv?
Samtalsterapeut Christina Halldorf svarar: Nej, varken en pastor, eller för den delen en chef, har rätt att oinbjuden lägga sig i någons privatliv. Däremot både kan, och får man självklart fråga hur någon mår, men det är den som svarar som bestämmer vad man vill berätta. Det sker inte så sällan övertramp i det här avseendet, av personer som tror sig ha eller tar sig den rättigheten. Kanske i kyrkan kopplat till att man som pastor tänker att man har ett ansvar för att hålla någon sorts “ordning” i församlingen.
Många gånger kan man bli mer upptagen av att göra det man tror att andra förväntar sig, snarare än att följa sitt eget omdöme. Kanske är man så upptagen av att “göra rätt” och själv undvika att ådra sig kritik, att man åsidosätter det viktigaste, att möta människor med kärlek och barmhärtighet.
Det är svårt för den som utsätts att hantera en situation som den du beskriver, eftersom den ofta kommer utan förvarning och sker i ett läge då man är både skör och skyddslös. Efterhand bubblar alla frågor och invändningar upp, men då är kanske allt överspelat och man har redan fått lämna sitt uppdrag.
Den här sortens samtal mellan chef och medarbetare eller pastor och medlem, där maktbalansen är så ojämn, bör inte ske som ett spontant infall och mellan fyra ögon, utan vara väl förberett och föras där båda har någon mer med sig.
I ditt fall tycks det inte som att din pastor hade omsorg om dig, utan snarare om bilden av församlingen, vad andra kunde tänkas tycka. Det händer ibland att det ställs krav på pastorn från påstridiga medlemmar att hen ska “ta itu med” den ena eller andra personen, som man inte tycker passar in i den fläckfria bild man har av den kristna församlingen. Det kräver både integritet och mognad av pastorn att hantera sådana osunda krav på ett klokt sätt.
Ett samtal i kärlek och omsorg skulle snarare haft fokus på hur du mår och utifrån det ställt frågan: “Orkar och vill du ändå fortsätta uppdraget som lovsångsledare just nu?”
Det är ingen orimlig fråga för dig att ställa dig själv. Att stå i blickfånget, när ens liv är helt kullkastat, kan innebära en stor påfrestning. Man kanske börjar ta på sig en mask, för att klara av det och inte visa alla att man egentligen är på bristningsgränsen. Men det är milsvid skillnad mellan att själv välja att ta ett steg tillbaka en tid, och att bli ombedd att sluta.
[ Krönika: Otrohet sätter starka krafter i rörelse - det lockar att låta hemligheten förbli dold ]
Om du vill och orkar så kan det vara värdefullt att be om ett samtal med pastorn igen. Men då inte ensam, utan tillsammans med någon du har förtroende för och som känner till situationen. Att om möjligt reda ut en kränkning tidigt är värt mycket, inte minst när den skett i den församling där du fortsatt tänkt vara kvar.
Det finns förstås inga garantier för att du möts av förståelse, men oftast är det ändå så att den som orsakat skadan faktiskt inte avsett att såra så illa som det blev. Det är också alltid en viktig lärdom att få veta hur ens ogenomtänkta ord och handlingar kan påverka andra.
Er kamp för att försöka rädda er relation är värd allt stöd. Ibland lyckas det, ibland inte. Livet är inte en fråga om att göra rätt eller fel, utan att försöka göra så gott man kan.
