Jag är en man mitt i livet, har har min familj som består av fru och två barn. Jag är uppvuxen i frikyrkan och vi som familj är engagerade i en församling. Jag är söndagsskolledare, en uppgift jag trivs med. Problemet är bara att min egen tro svajar så. Jag har genom hela mitt liv kallat mig kristen, men de senaste åren har mina tvivel blivit allt större. I dag är jag inte ens säker på att jag tror att Gud finns. Ändå fortsätter jag gå till kyrkan. Jag vill gärna ge mina barn den trygghet i tron, och den kristna gemenskapen som jag själv fick, men samtidigt känner jag mig falsk och nästan som att jag spelar teater. Hur ska jag göra i det här?
Britta Bolmenäs svarar: Om Gud bara kunde använda människor som aldrig tvivlar, då hade vi varken haft Bibelns berättelser eller kyrkans långa slingriga historia. Och när du tvivlar är i gott sällskap. Kung David kunde ena dagen dundra emot Gud: “Varför har du övergett mig?”, en annan dag sjöng han “Herren är min herde”. Job är så arg på Gud, att han förvrider bibelorden och slungar vilda anklagelser mot Gud. Profeterna går till rätta med Gud.
Och när Jesus på Kristi Himmelsfärdsdag ska överlämna uppdraget att vara Hans kropp på jorden är lärjungarna samlade. De har sett hans grav, sett honom livs levande efteråt. Sett en massa under. Ändå säger Matteusevangeliet 28:17, att de föll ned och hyllade Jesus, “men några tvivlade” Va? De, om några, borde väl inte tvivla, de som sett allt i direktsändning. Det är så ärligt och så skönt att det står att en del tvivlade också där. Det kan få våra axlar att sjunka ned.
För Bibelns författare och för Jesus verkar tvivel inte vara ett problem. Det är intressant hur Jesus möter oss även när vi inte orkar tro lika starkt som vi tror att man borde. En desperat pappa i Markusevangeliet kapitel 9 vrålar “Jag tror. Hjälp min otro.” Jesus botar pojken. När Tomas efter uppståndelsen behöver bevis för att tro, får han inte en utskällning. Han får sticka sin hand i Jesu sår. Fastän några av lärjungarna tvivlar inför Jesu himmelsfärd så graderar han dem inte efter nivåer på tron.
Du behövs i söndagsskolan!
— Britta Bolmenäs
Till oss alla ger han uppdraget. Till troende och tvivlare säger Jesus “Åt mig har getts all makt. Gå därför ut. Gör lärjungar. Jag är med er alla slags dagar.” Kvalifikationen för att tjäna Jesus verkar inte vara styrkan på vår tro, utan Jesus styrka. Hans närvaro.
Det är inte farligt att tvivla, det är en del av livet med Gud. Det som vi ibland kallar själens mörka natt är en jobbig plats att vara på. Men den är inte farligt. Jesus är oss lika nära oavsett om vi känner det, om vi orkar tro på det eller inte. Även när du inte tror på Gud så tror Han på dig.
Du behövs i söndagsskolan! Du behöver inte låtsas en större tro än du har. Du får säga att det är inte så lätt att tro alla dagar. Det lär de unga att inte heller de behöver vara rädda för tvivlet. Jag tänker inte alls att du spelar teater, utan att du är trofast.
Moder Teresa berättar i sin självbiografi “Kom var mitt ljus” att under tolv mörka år fanns det inget av ljus eller tro i henne. Men det fanns trofasthet. En vilja att hålla fast vid beslutet att följa Jesus trots allt.
Gud begär aldrig av oss att vi ska vara mer än vi är. I Johannesevangeliet kapitel 21 ställer Jesus en fråga till Simon: “Älskar du mig mer än de andra gör.” Simon svarar inte ja. Betydligt försiktigare säger han: “Du vet att jag har dig kär.” Frågan var superstor. Det var nog frestande att svara ja, Men Jesus uppskattar ärligheten. Kanske är det just Simon Petrus ärlighet, att han inte låtsas, som gör att han får uppdraget: “Ta hand om mina lamm.”
Vad som än händer är vi i Guds händer. Det hänger inte på våra känslor. Det hänger på Guds kärlek. Ta med dig det till barnen i söndagsskolan. Ta med dig det till dig själv.
[ ”Profetian” till min man förstör våra liv - experten ger sitt råd ]
