Hej, jag är en trettioårig tjej och är lovsångsledare i en medelstor kyrka. Jag älskar att vara med och leda lovsång, men för ett år sedan fick vår kyrka en ny musikansvarig. Den nya ledaren uppmuntrar att vi ska bete oss på ett visst sätt när vi sjunger. Han vill ha rätt energi från scenen, man ska gärna lyfta händerna och be högt i mikrofonen mellan låtarna. Jag älskar att lovsjunga i min kyrka, men känner mig inte bekväm längre. Hur ska jag göra?
Pastorn Britta Bolmenäs svarar: Så härligt att läsa om din kärlek till lovsång och till uppdraget som ledare. Människor som du behövs innerligt väl – och vi behöver olika slags ledare!
– Hur ska jag göra? frågar du.
Först och sist: Låt ingen få dig att tro att din tro inte duger, att du inte platsar i Guds rike. Försök våga prata med lovsångsledaren om det du känner. Får du gehör: då har du fått hjälpa honom att växa i tro. Får du sparken från lovsångsteamet: låt inte din lovsång tystna, utan sök dig till ett annat sammanhang där det dyrbara du har att bidra med ryms och får blomma. Gud gläds över dig och din lovsång.
Bibeln och kyrkohistorien är full av berättelser om olika slags ledare i Guds rike. Den stammande tveksamme Moses. Gideon med sin dåliga självkänsla. Petrus och Paulus har hetsiga humör medan Barnabas rör sig lite i bakgrunden. Lärjungaskaran var brokig. Det verkar inte alls som om det var ett problem för Jesus, tvärtom utvalde han just dessa.
Nej, vår lust till likriktning är svår att argumentera för utifrån Bibeln. Om Gud bara gillade lovsång i en viss kostym: varför skapade han då fåglar som sjunger på olika sätt? Gud är alltid större än vi greppar. Han talar på olika sätt till olika människor – det är ju han som skapat oss olika.
″Tjäna varandra var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former”, skriver Petrus i sitt första brev (1 Pet 4: 11).
Paulus är inne på samma linje i Första Korinthierbrevet 12:12: ”Kroppen består inte av en del utan av många. Om foten säger ”jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen, så hör den ändå till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen han ville.”
När våra estrader visar upp ett enda sätt att se ut, låta och vara på: då predikar detta att den som inte stöpt i denna enda mall hör inte hemma här.
— Britta Bolmenäs
Det verkar inte som att det är ett misstag att vi är olika, tvärtom! Det verkar som att Gud med flit gjorde några av oss introverta, andra extroverta. Att Gud gläds över att en del är yvigare, medan andra lite mer försiktiga.
Ändå har det alltid varit en frestelse för oss att vilja stoppa in varandra i behändiga fack. Det är en frestelse att tro att just den mall som jag är skapad i är den rätta och bästa mallen. Att de former som just jag känner mig mest hemma i är det bästa för alla andra.
Detta var fariséernas fallgrop. Fariséerna ville tjäna Gud. Det är bra. Det som blev galet var att de krävde att alla andra skulle tjäna Gud på exakt samma sätt som de. Gjorde man inte precis som de, ja då var man fel. När vi tar oss rätten att säga till någon hur den ska uttrycka sin tro, då är risken stor att vi knäcker en tro.
När vi blir styrda i vår andlighet, när andra får mig att känna mig oandlig: då krymper lätt både tron på Gud och självförtroendet. När vi säger att någons sätt att tillbe är sämre, riskerar vi att blåsa ut en rykande veke. Trånga mallar är alltid en varningssignal.
[ Lovsång viktigare än både predikan och Bibeln när unga rankar ]
Visst finns det plats för utveckling och övning i exempelvis i hur man använder mikrofonen så att ljudet blir bäst. Vi behöver tips om vilket tempo vi ska tala i för att folk ska höra vad vi säger. Men vi predikar både med det vi säger och det vi gör.
När våra estrader visar upp ett enda sätt att se ut, låta och vara på: då predikar detta att den som inte stöpt i denna enda mall hör inte hemma här. Får jag däremot se olika slags personer ta plats: då säger det att i denna kyrka finns det plats för oss alla, hurdana vi än är. Vi ger varandra en stor gåva när vi visar att man kan se olika ut och göra saker på olika sätt.
[ Jag döpte mig av grupptryck, vad ska jag göra? - Experten svarar ]
