Vintern 2017 gifter sig Jenny och Peter Krook, för första gången. Ett äktenskap som ska bli en mardrömslik härva av destruktivitet och som slutar med skilsmässa drygt tre år senare. I dag är de åter äkta makar, efter en resa som ledde ner i det djupaste mörker.
När ambulansen kör in på gatan sitter Jenny apatisk på lägenhetsgolvet, omgiven av spillrorna från den tv hon just sparkat sönder. Hon känner sig helt tom. Samtidigt som ambulanspersonalen för in henne i fordonet hinner hon slänga en blick mot den lysande displayen längst fram. Hon hajar till när hon läser texten: ”Jenny Krook. Maken larmat. Suicidförsök?”
Hur kunde det gå så här långt? Hon, en frikyrkotjej uppvuxen i en trygg kärnfamilj i Luleå – hur hamnade hon här? Det var inte så här livet skulle bli! Många tankar far genom huvudet på Jenny Krook den eftermiddagen.
***
Peter och Jenny Krook träffades första gången i en kyrka i Göteborg för åtta år sedan. Peter var kristen sedan några år efter att ha varit ateist hela sitt liv, och hade börjat längta efter en kristen gemenskap. Dessutom var han fri efter att ha suttit fast i ett djupt spelmissbruk, med skulder på 800 000 kronor, vilket innebar att han gick på löneutmätning. Det betyder att arbetsgivaren drar en summa varje månad som går till att betala av på skulderna. Han hade träffat Jenny på en gudstjänst i Connect Church och därefter i Saronkyrkan där Jenny var medlem. Efter en tids vänskap blev de vid påsk 2016 ett par.
– När vi förlovade oss fyra månader senare började det skita sig. Där började det märkas hur trasig man var, säger Jenny Krook.
Vi sitter i parets fräscha hyreslägenhet i ett nybyggt område strax utanför Göteborg. Härifrån har de gångavstånd till Sisjön, dit de ofta går för att bada. På köksbordet finns ett stort fat med sushi framdukat. Matlagning är inte deras starka sida, medger de – det blir en del hämtmat. Peter leder en fri bordsbön innan vi hugger in.
Det är svårt att föreställa sig att dessa två personer, som utbyter kärleksfulla blickar och skrattar tillsammans, har bråkat många timmar i sträck. Bråk som varit så våldsamma, högljudda och intensiva att polisen tvingats ingripa vid ett flertal tillfällen.
I medierapportering, populärkulturen, och enligt svensk brottsstatistik av våld i nära relationer så är gärningspersonen i princip alltid en man. Men i Jennys och Peters relation har det inte främst varit mannen som stått för våldet, utan kvinnan.
– Det är så mycket skam förknippat, både med att vara förövaren och att vara offret, och det är därför vi känner att det är extra viktigt att prata om detta, säger hon.
– Vi tror att Gud använder det vi har varit med om. Andra med relationsproblem kan titta på oss. Vi har varit med om det mesta, så vi dömer inte. Vi vet att Gud kan vända de allra mörkaste situationer.
Peter understryker att hans tro alltid har varit att Gud är med genom allt, även i det djupaste mörker.
– Hade jag inte haft tron på att Gud har kontroll även när det händer sjuka saker, då hade jag lämnat, säger Peter.
Jennys återkommande utbrott där Peter konstant fick utstå grova ord, felaktiga anklagelser och våld gjorde att även han tappade fattningen oräkneliga gånger.
– Jag sa hemska saker och använde flera gånger mer våld än vad situationen krävde för självförsvar, säger Peter och menar att Jenny inte ensam bär hela ansvaret.
– Men jag tänkte hela tiden att det fanns ett syfte med det vi gick igenom, och jag trodde i djupet av mitt hjärta att Gud skulle vända situationen till sin ära. I dag ser jag det som en välsignelse att jag fick bli buren genom allt det tuffa och jag upplever att jag har kommit ut starkare på andra sidan.
De gick in i relationen med helt olika bakgrunder. Peter, som är tio år äldre än Jenny, hade två samboförhållanden bakom sig, samt de ekonomiska skulderna efter spelmissbruket. Å ena sidan kände sig Peter totalt misslyckad efter sin personliga konkurs, när han till exempel inte ens hade råd att åka buss. Men å andra sidan sa hans kristna tro att alla människor har misslyckats och är fullt beroende av Guds nåd. Det var en tröstande tanke.
Jenny å sin sida hade vuxit upp i en frikyrklig familj, med tydliga värderingar om rätt och fel. Hon hade hela sin uppväxt levt med en stor press på sig själv att inte göra fel. I skolan hade hon det tufft emellanåt och i vuxen ålder fick hon en adhd-diagnos som förklarade vissa saker.
– Hela min uppväxt hade jag försökt vara den duktiga för att passa in i mallen som jag hade av en frikyrkotjej. Jag lade en stor press på mig att vara ett föredöme och att jag skulle ha svaret på alla frågor. Det fanns inte utrymme för tvivel.
Trots en kärleksfull uppväxt förstod Jenny aldrig på djupet att hon var älskad som den hon var, vilket gav henne en felaktig självbild.
Efter att Jenny med nöd och näppe klarat sin sjuksköterskeutbildning flyttade hon till Göteborg där ett annat slags liv började locka. Det blev en slags frihetskänsla för henne att börja dricka och träffa killar. Som att en guldfisk släppts ut i havet, beskriver hon det som. Bekräftelsen från killarna blev nästan som en drog för hennes brustna självbild.
En bit in i relationen med Peter drabbades Jenny av en enorm avundsjuka över hans förflutna. Det kunde handla om platser han bott på, resor han gjort och andra saker som Jenny aldrig fått uppleva. Hon kunde till och med bli avundsjuk på Peters skulder, eftersom hon såg det som ett bevis på att han hade levt.
– Jag gjorde mig föreställningar om Peters förflutna och började leva i en fantasivärld. Jag upptäckte en ny nivå av mörker i mig, som bara blev djupare och djupare.
Hon berättar hur hon fylldes av bitterhet och självförakt och ju mer hon matade den felaktiga bilden av Peters förflutna desto argare blev hon. Till slut kände hon inte igen sig själv. När ilskan drabbade henne var det som att ett täcke lade sig över henne och gjorde att allt runt omkring försvann. Peter var förtvivlad.
– Jag har varit arg, besviken, ledsen och sårad. Men det mest frustrerande var alla ogrundade anklagelser som jag fick ta emot, säger Peter.
Dagen innan de skulle gifta sig hade Jenny som vanligt hakat upp sig på någon detalj i Peters förflutna, vilket gjorde att hon hade svårt att sova. Hon minns hur hon på bröllopsdagens morgon slog händerna hårt i kakelväggen och skrek av frustration. Peter lyckades hålla sig lugn den gången, han ville bara att bröllopet skulle bli av, då skulle nog saker och ting bli bättre, tänkte han.
Men han hade fel – det skulle bli ännu värre.
På bröllopsresan till Thailand fortsatte Jennys våldsamma utbrott. Hon drack stora mängder alkohol och betedde sig illa. Vid ett tillfälle låste Peter in sig på hotellrummet för att komma undan, och Jenny fick skrika på personalen.
– Jag har spottat, slagit och sparkat på Peter. Jag har jagat honom längs gatan där vi tidigare bodde och skrikit efter honom, säger Jenny och vänder sig mot sin make:
– Hade vi varit där hade du kunnat visa busken du sov under för att du inte ville komma hem.
– Ja, jag gömde ju även en väska på jobbet för att sova över där vid några tillfällen. Men en morgon kom chefen extra tidigt och såg att jag var helt nyvaken, säger Peter och makarna skrattar lite.
Det kan tyckas märkligt att man kan skratta åt effekterna av en destruktiv relation, men de absurda händelserna känns i dag så avlägsna menar båda två - som att de tillhör ett annat liv. Det verkar finnas en distans som gör att Peter och Jenny kan och vill prata öppet om hur de hade det då, för att kanske kunna trösta någon som lever i en trasig relation.
I nästan tre års tid varade det destruktiva äktenskapet. Hur Peter orkade stå kvar förstår han knappt själv, men han har aldrig velat lämna Jenny. Han förlitade sig helt och hållet på att Gud skulle lösa situationen. Och i det fick han också rätt i sinom tid, menar han.
Flera gånger sökte makarna hjälp. De kastade sig på psykologer, pastorer och församlingsvänner för stöd, hjälp och förbön.
– Men det fungerade inte eftersom mitt hjärta ju var som sten, det var ingen äkta omvändelse i det, konstaterar Jenny.
Ett särskilt tillfälle hos läkaren har etsat sig fast i Peter. Efter att paret berättat om sin situation tittade läkaren på Peter och, trots att Jenny stod bredvid, sa läkaren rätt ut att han borde lämna henne. “Du måste ha extremt dålig självkänsla som stannar kvar. Mitt råd till dig är att springa så långt ifrån henne som du kan. Hon kommer aldrig att bli frisk”, var läkarens slutsats.
– Det var otroligt olämpligt att säga det framför oss båda. Jag blev så ledsen och arg! Jag trodde ändå att Gud skulle gripa in och hela oss, det var därför jag stannade kvar. Jag trodde på ett mirakel, säger Peter.
– På ett sätt var jag kanske naiv i min övertygelse att det skulle ordna sig. Men det låg så djupt fast i mig att Gud hela tiden fanns med i allt som hände. Att det vi gick igenom hade ett högre syfte.
Peter polisanmälde aldrig slagen han utsattes för. Dels trodde han inte att det skulle hjälpa, dels tyckte han att Jenny led tillräckligt som det var. Parallellt med de våldsamma grälen fortsatte de att leva sin vardag, med jobb och församling. Det var som att ingen i omgivningen förstod hur illa det var, eller vilken hjälp paret behövde.
Till slut är det Jenny som skickar in skilsmässopapperna med betänketid. Peter vill inte, men hon ser ingen annan utväg. Annars slutar det med att någon dör, tänker hon.
I augusti 2019 separerar paret. Peter flyttar ut ur lägenheten, men behåller vigselringen på – han anser att de skulle fortsätta se sig som gifta till dess skilsmässan gått igenom.
Jenny var av en annan åsikt. Samma kväll som Peter flyttat ut följde hon med sina kollegor på afterwork och nattklubb. Under kvällen kysste hon en annan kille.
– Här inleds en period där jag så tydligt fick se hur synden leder till död, konstaterar Jenny.
Trots det destruktiva äktenskap hon just lämnat bakom sig, skulle det visa sig att livet kunde bli ännu mörkare. Senare samma kväll utsattes hon för ett sexuellt övergrepp av en bekant. Ett övergrepp som hon under lång tid tog på sig skulden för.
Det sexuella övergreppet utlöser en krisreaktion hos Jenny som leder till mani och självskadebeteende. De närmaste veckorna dricker hon mer än någonsin och hamnar i den ena utsatta situationen efter den andra. Hon berättar att flera av hennes manliga bekanta utnyttjar hennes skörhet och det faktum att hon är nyseparerad.
– Allt var så sjukt, konstaterar hon.
Jag är så tacksam för att det blev så mörkt, för det är först där, när jag är på botten, som jag fattar nåden.
— Jenny Krook
En kväll i november faller Jenny ner på knä hemma. Hon gråter förtvivlat och ropar: Jesus, om du finns, så ge mig tro, för jag har den inte!
Hon ser då en bild av två dörrar och förstår att hon måste stänga den ena för att kunna gå in genom den andra. Hon kan inte ha en dörr på glänt.
– Jag hade nu fått se det som jag trodde att jag längtade efter. Det ledde till fylla, riskbruk, övergrepp och mörker. Jag är tacksam för att det blev så mörkt, för det är först där, när jag är på botten, som jag fattar nåden, säger Jenny.
– Det kan låta provocerande för många, men jag ärar Gud för allt jag varit med om då jag tror på Guds suveränitet. Det kärleksfulla blev att visa på konsekvenserna av det liv jag levde.
Efter rop och gråt i förtvivlan fyllde till sist en frid rummet och Jenny blev lugn. Hon insåg också att om Gud kan upprätta henne kan han också upprätta hennes och Peters äktenskap.
Men först måste de skilja sig på papperet.
– Jag kände att det var enda sättet för oss att kunna gå vidare. Efter alla gånger vi hotat med skilsmässa och efter allt som hänt så måste vi begrava det gamla, ge även det helt till Gud, säger Jenny samtidigt som Peter gömmer ansiktet i handen.
– Nu börjar du gråta, säger Jenny medlidsamt och stryker sin make över ryggen.
– Vi gråter hela tiden, vi är så blödiga, fortsätter hon.
För Peter satt det som sagt längre in att skilja sig. Han tänkte att de lika gärna kunde begrava det gamla utan att blanda in Skatteverket. Men när han förstod hur viktigt det var för Jenny och att hon såg det som en stark symbolisk handling för att kunna gå vidare fick det bli så. De tänkte båda två att det var de ändå.
– Vi var liksom skilda på papperet, men gifta i hjärtat, säger Jenny.
– Det var som med Israels folk i öknen; de syndade och behövde därför vandra i öknen 40 år innan de kunde komma in i det förlovade landet. Det gamla behövde dö innan det nya kunde börja.
I samma veva som skilsmässan går igenom är Jenny sjukskriven och Peter har börjat DreamCenter Churchs bibelskola på Hisingen. Varje dag på bibelskolan inleds med en så kallad delningsrunda där var och en får berätta hur man mår. Detta visar sig bli en stor utmaning för Peter. Han har aldrig lärt sig att känna efter hur han egentligen mår. Redan från fem års ålder, när hans föräldrar flyttade isär, fick han lära sig att känslor inte var något man pratade med andra om. Han har aldrig haft en större konflikt med sina syskon eller sina föräldrar. Man pratade inte om känslor överhuvudtaget.
– Jag önskade att någon i stället hade frågat mig hur mycket en byggnadsställning kostade, det var ju sådana saker jag kunde. Men att vara i kontakt med sina känslor … Det blev pinsamt, jag skämdes för att jag var 40 år gammal utan att kunna tala om hur jag kände. Men det fick jag lära mig på bibelskolan, att man kan få säga som det är, att livet är skit just nu.
På var sitt håll börjar Peter och Jenny läka efter alla turbulenta år och händelser. De får samtalsstöd och saker börjar läggas på plats. De träffas också allt mer regelbundet och Peter ser att det hänt något med Jenny, hon har ett annat lugn över sig. Hoppet om att de en dag ska kunna bli ett par igen har aldrig övergett Peter, och de senaste månaderna hade även Jenny haft samma längtan.
– Vi hade inte bråttom. Allt har sin tid, här fanns ingen genväg, säger Jenny.
– Det var också viktigt att inse att vi får falla längs vägen, att vi fick fortsätta misslyckas. Det tror jag är jätteviktigt att inte bli rädd för att man bråkar och tjafsar. Jag är så tacksam för att vi kan bråka normalt! Det behöver inte vara så dramatiskt.
Hela jag brast när vi kom dit. Det var som att vi plötsligt fick stå mitt i vår största rädsla men murarna var rivna.
— Jenny Krook
I början på 2021 köper Peter nya ringar. Lagom till Alla hjärtans dag har han bokat ett spa och bjudit ut Jenny. Men när dejten ska börja blir det tjafs, och det slutar med att Peter ringer och avbokar spaet. De är snopna båda två, särskilt Peter, som hade hoppats på en romantisk stund där han på nytt skulle fria till Jenny.
Men grälet blev en “bump on the road”, berättar Peter. Lite senare samma helg ses de på Max, och då är ringarna med.
Jenny håller i sin ring och säger något i stil med “Du är ju min man, det vet du. Det är du och jag”. Ord som fyller Peter med en enorm glädje.
Makarna ler mot varandra och börjar sedan skratta.
– Det är typ som att vi aldrig klarat av att göra sådana där saker på rätt sätt. Vi är mer Max och mjukisar än spa på Alla hjärtans dag, konstaterar Jenny.
I juli 2021 gifter de sig igen, borgerligt denna gång. Ett starkt minne från tiden strax innan andra vigseln är när de tillsammans besöker Peters gamla bostadsområde i de finare delarna av Göteborg. Det var bland annat den lägenheten, på Eriksberg, som blev en fantasibild för Jenny och som väckte så mycket obefogad avundsjuka.
– Hela jag brast när vi kom dit. Det var som att vi plötsligt fick stå mitt i vår största rädsla men murarna var rivna. Jag bara stod där hand i hand med Peter och såg hur vackert det var, och det var inte mer än så. Jag kommer aldrig glömma den stunden.
Skulderna då – de 800 000 kronor som Peter haft med sig in i det första äktenskapet? Ja, det visar sig också ha ordnat sig som genom ett under. Trots att Peter hade laglig rätt till skuldsanering nekades han det. Han tror själv att det fanns en större tanke bakom varför det blev så, att Gud ville att det skulle bli en del i hans upprättelse.
– Det var inte lätt, men jag betalade av min skuld. Det hade inte gått utan min fantastiska fru och hennes föräldrar. Jag fick också oväntad hjälp av en vän som dök upp och lånade ut pengar utan ränta, samt min dåvarande chef som gav mig en stor bonus för en sak jag hjälpt till med på jobbet.
Minst 18 000 kronor i månaden under flera år gick till skulderna men paret upplevde att Gud välsignade situationen så att det ändå gick ihop.
– Bibeln och bönen har varit otroligt viktigt i allt detta. Vi har fått lära oss vad som är biblisk kärlek, en utgivande kärlek. Som en av våra vänner sa, att det är lätt att älska någon i soluppgången när känslorna är på topp, men den bibliska kärleken, den handlar om att stå fast även när de härliga känslorna lyser med sin frånvaro, säger Peter Krook.
– Vår relation är helt underbar i dag. Hade vi för fem år sedan fått höra att vi skulle tågluffa i Europa tillsammans och bo som iglar på varandra under två veckor hade vi inte trott på det. Nu har vi just gjort en sådan resa tillsammans och haft det fantastiskt. Det blir ännu ett kvitto på att vi är ute på andra sidan.
---
Fakta: Jenny och Peter Krook
- Peter är född 1980, Jenny 1990.
- Bor i Sisjön utanför Göteborg.
- Båda jobbar på Min Doktor nära hemmet.
- Medlemmar i pingstförsamlingen Elim, går även till Göteborgs 8:e baptistförsamling.
---
---
Fakta: Hit kan du vända dig om du är utsatt för våld i nära relation
- Bris: Du som är under 18 år kan ringa Bris för att få samtala med en kurator. Till Bris kan man också mejla, då går man via bris.se. Kuratorerna som svarar på samtal och mejl ser inte ditt nummer eller din mejladress och du kan vara helt anonym. Telefonnummer: 116111.
- Kvinnofridslinjen: Här får du tala med socionomer och sjuksköterskor som har erfarenhet av möten med kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp eller våld. Telefonnummer 020505050.
- Stödlinjen för män: Kostnadsfria samtal där den som ringer är anonym. https://stodlinjenforman.se/
- Polisen: Våld, hot eller övergrepp är ett brott. När du polisanmäler ett brott behöver du alltid uppge dina personuppgifter. Polisanmälan görs via polisens hemsida polisen.se, eller genom att ringa 114 14.
---