Är det fel av mig att satsa på honom när han inte delar min tro?

Hej Christina. Jag har ett problem som jag förmodar att många kristna haft innan mig. Jag har blivit kär i en man som inte är kristen. Jag skilde mig från min exman för fem år sedan. Min exman och jag var båda uppvuxna i kyrkan och var under hela vårt gemensamma liv aktiva i församlingen, men vi pratade aldrig om tro, eller om särskilt djupa saker över huvud taget. Med min nya partner kan jag prata om allt, även om Gud, trots att han inte tror själv. Jag skulle vilja satsa på vår relation, men brottas med om det är rätt, eftersom han inte kallar sig kristen. Hur ska man tänka?

Terapeut Christina Halldorf svarar: Din fråga handlar inte så mycket om vad du själv vill och känner inför den nya relationen. Där låter det tvärtom som om du är ganska trygg med att du är kär i en man som du uppskattar och skulle vilja leva ihop med. Det du undrar är om det är rätt för en kristen att välja att leva tillsammans med någon som inte delar samma tro.

Kanske är bakgrunden till att du ställer frågan ett bibelcitat som ibland har använts som om det gällde äktenskapet. Det är Paulus som skriver till de kristna i Korinth om att hålla fast vid evangeliet. Då formulerar han: ”Gå inte i par med de otroende.” Citatet är inte kopplat till en undervisning om äktenskapet, utan handlar om hela församlingens vägval i förhållande till helt andra inflytanden.

Men Bibeln är, som du vet, inte en regelbok där vi får veta exakt vilka val i våra liv som är rätt och vilka som är fel. Det mesta är lämnat åt vårt eget förstånd och vår egen bedömning, så länge vi följer buden om att älska Gud och vår nästa. Frågan om rätt eller fel ger därtill en ganska förenklad bild av tillvaron, för det är sällan vi får så kategoriska utfall. Över tid kan något som till synes började ”fel” utvecklas till något som ger stor glädje och välsignelse. Och vice versa.

Alltför ofta har olika fromhetsinriktningar inom kristenheten utvecklat etiska normer där det kristna livet reduceras till ett sätt att bete sig. En moral som är förankrad i ett regelverk i stället för i vårt inre har inte mycket med ett kristet liv att göra.

Du beskriver att den aktuella mannen redan är din partner och att ni har en relation som djupnar alltmer. Hittills verkar det inte ha dykt upp några andra betänkligheter hos dig än det som handlar om rätt och fel-frågan ur kristen synvinkel. Det viktiga inför att gå in i en livslång relation, brukar annars handla om att kunna lita på att den andre är en bra person, någon man kan anförtro sig åt och känna stöd ifrån.

Finns det barn från tidigare relationer, kan de förstås också behöva ha ett visst inflytande på hur snabbt beslut tas som påverkar deras liv. Om du nu kan släppa frågan om rätt och fel, så låt relationen växa fram i lugn och ro, så att du kan landa i det som blir det rätta beslutet för dig.

På det här sättet skulle din nya relation kunna bidra till att du får en fördjupad tro.

—  Relationsterapeut Christina Halldorf

Det är intressant det du beskriver om hur det såg ut i din tidigare relation, när ni var två troende som växt upp i samma typ av gemenskap och varit aktiva där. Inte sällan blir det just så som det blev för er, att man då inte pratar så mycket om det kristna livet. För båda är det hela ju så invant och självklart att man inte reflekterar särskilt mycket över det, det är bara så livet är.

Nu har du fått en ny partner som ser på din tro och kanske också på din församling med en annan blick. Det får förstås dig att tänka till och kanske omvärdera en del. Somligt kan bli än mer värdefullt, medan annat blir mindre viktigt. På det sättet skulle din nya relation kunna bidra till att du får en fördjupad tro, både mer reflekterad och betydelsefull än tidigare. Det är en utmaning och en möjlighet att ta sig an. Kanske för er båda två.

[ Jag tål inte att se min exfrus nya man i min kyrka ]