Hur mycket får man egentligen lägga sig i en väns liv? Det är en fråga jag bär på just nu. Jag är en tjej på 25 år som har en vän i samma ålder. För ett år sedan blev hon tillsammans med en kille. De träffades på nätet och min kompis blev blixtförälskad i honom direkt. Sedan dess har hon förändrats och jag upplever att hon inte mår bra. Min känsla är att han vill kontrollera henne och att han är mycket svartsjuk. Varje gång vi ses sms:ar han hela tiden och hon har bråttom hem till honom. Han verkar också helt ointresserad av hennes kompisar. Jag har försökt påpeka det här för henne, men då blir hon jättearg och säger att det är jag som har problem eftersom jag fortfarande är singel. Hur ska man göra? Det här handlar inte om att jag håller på att förlora henne som vän, utan om att jag är orolig för henne.
Terapeut Christina Halldorf svarar: Om din väninna är jättekär i den här killen, är det förstås inte så troligt att hon är öppen för att lyssna till någon som ifrågasätter om han är bra för henne. Den som är förälskad vill i allmänhet bara höra sådant som förstärker det hen själv tror och vill. Inte förrän man själv börjar erkänna att man inte mår bra i en relation är man redo att ta in andra tankar och synpunkter.
Ska då vänner och familj bara stå och se på medan någon man bryr sig om förändras på ett oroande sätt och glider allt längre bort från den uppriktiga relation man hade förut? Den väg som erbjuds är att försöka glädjas med den som är glad ändå, trots att man är orolig. Och samtidigt vara uppriktig med att båda känslorna finns där: “Jag är så glad för din skull, för jag ser att du funnit någon du verkligen tycker om. Ibland tycker jag att du anpassar dig väl mycket efter honom, men det är kanske bara för att du är kär! Men skulle relationen få dig att må dåligt någon gång framöver, så vet att jag finns här. Jag skulle aldrig säga “vad var det jag sa”, tvärtom hoppas jag att den situationen aldrig uppstår. Jag vill bara att vi alltid ska kunna ha en ärlig och bra vänskapsrelation.”
Det kan vara precis som du tror: att han är mycket svartsjuk och inte särskilt intresserad av hennes vänner. Det kan också vara så att de har ett pågående förälskelse-sms:ande hela tiden. Och att hon tycker att det är mer spännande att träffa hans vänner än sina egna. En förälskelse får oss att inte tänka särskilt klokt och nyktert. Men den varar ju inte för evigt. De som forskat på saken nämner ofta 6-18 månader. Sedan börjar man se klarare igen och är därmed mer redo att forma en relation med plats för båda att växa i.
Det som kan hända, när man möter motstånd mot sin relation, är att man försvarar den mer intensivt än man annars skulle ha gjort. Både inför sig själv och inför dem som är kritiska. Därför är det klokt att inte vara alltför ifrågasättande, eftersom det kan ha motsatt verkan. Det viktiga är alltid att den person det handlar om vågar vara ärlig inför sig själv. Det är inte så enkelt, för ofta har man längtat länge efter en kärleksrelation och när den sedan får en att må dåligt, så blundar man för det. Man vill helt enkelt inte ge upp, för det är så oerhört smärtsamt.
Det är kanske inte heller nödvändigt att ge upp. Även om man har en pojkvän som är svartsjuk och kontrollerande, så kan man hitta vägar framåt, som gör att relationen och parterna i den mognar och en tillit kan växa fram. Svartsjuka har ofta djupa rötter i tidigare svek och otrygghet, som en god relation kan hjälpa till att läka. Men inte genom att någon “dansar efter den svartsjukes pipa”, utan genom att stadigt visa sig vara förtroende värd. Utan att ge upp sitt eget liv och sina behov. Varje relation har sin resa att göra. Resan mot att bli ett och samtidigt vara två.
