Equmeniakyrkans tidigare biträdande kyrkoledare Joakim Hagerius blir präst i Svenska kyrkan. Men han kommer inte att vigas till präst, utan i stället tas emot i en mottagningsgudstjänst.
Förklaringen till detta ligger i att Svenska kyrkan och det dåvarande Svenska missionsförbundet, numera en del av Equmeniakyrkan, erkänner varandras ämbeten. Hagerius ordinerades för snart 30 år sedan till pastor i just Svenska missionsförbundet.
– Det där är en viktig sak för mig. Jag fortsätter att leva i min kallelse och ordination, säger han till Dagen.
Hur upplevde du kallelsen till Svenska kyrkan?
– Under mina år som pastor eller präst så har jag verkat i en sorts missionsförbundisk folkkyrkoådra, med en öppen kyrkosyn och samtidigt liturgi och mässfirandet som en central del av församlingsbyggandet. Det känns som ett naturligt steg att nu få bli mottagen som präst i Svenska kyrkan.
Om man ska vara lite mer konkret, vad är det som får dig att ta det här steget?
– Det är en lång resa, en rörelse, som handlar om synen på kyrkan, liturgin, ämbetena. Det finns inte ett enskilt ögonblick som har fått mig att ta det här steget, utan det är en livsresa som med naturlighet tar sig den här vägen.
”Alla kyrkobildningar är provisorier”
I ett inlägg i sociala medier skriver den blivande svenskkyrkliga prästen att han nu ser fram emot att ”fördjupa och gestalta” ett perspektiv som han benämner ”folkkyrklig frikyrka”.
Vad betyder det där?
– Ibland kontrasterar man det folkkyrkliga mot det frikyrkliga, men det här är ju begrepp som är formade i en historisk situation, för mer än hundra år sedan. Sedan dess har folkkyrka och frikyrka allt mer börjat likna varandra, även om det fortfarande finns lite olika betoningar. I det folkkyrkliga finns en öppen, demokratisk struktur, där mässan och liturgin är centralt. Samtidigt arbetar även Svenska kyrkan i dag med det som har varit kännetecknande för den traditionella frikyrkan, som utöver demokrati även betonat gemenskap och delaktighet.
Joakim Hagerius föddes in i pingströrelsen, men familjens engagemang gick vidare till Örebromissionen – i dag en del av Evangeliska frikyrkan. Själv sökte han sig i ungdomsåren till missionskyrkan på Öckerö. Det var just i Svenska Missionsförbundet som han senare blev pastor.
Därefter ledde han under två årtionden landets största EFK-församling, Saronkyrkan i Göteborg, innan han blev biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Under några år var han dessutom opinionsredaktör och ledarskribent på Dagen.
Kan man säga att du personifierar ekumenik?
– Skulle jag göra det är jag bara glad för det. Det finns ett fantastiskt uttryck i nattvardsliturgins tackbön: ”Visa oss ditt bords hemlighet: ett enda bröd och en enda mänsklighet.” Det där är ord som jag ofta mediterar över. Alla kyrkobildningar är provisorier, i väntan på den fulla enheten – en enda mänsklighet.
[ Joakim Hagerius: "Jag definierar min rastlöshet som en tillgång" ]
Den 15 juni tas Joakim Hagerius emot som präst i en gudstjänst i Göteborgs domkyrka. Därefter får han några veckors sommarledighet, innan han inleder sitt år som pastorsadjunkt i Svenska kyrkan. Det sker i Göteborgsstadsdelen Askim.
[ 10 kristna ledare som gjorde en resa över samfundsgränserna ]
