När Via della Conciliazione exploderar i jubelrop beger sig varenda kotte mot Petersplatsen, skriver Dagens reporter Eva Janzon i en nyhetskommentar.
Klockan är långt över 17 och ännu ingen rök. Folket på Petersplatsen i Rom börjar leta upp trottoarkanter, bänkar eller bara tomma plättar på marken att sätta sig på. Det är varmt och den som ser mot Sixtinska kapellet har dessutom solen rakt i ansiktet. Själv vänder jag Peterskyrkan ryggen och går mot presscentret, i fast övertygelse om att nästa rök kommer vid 19. Till dess lär måsfamiljen som bevakat skorstenen, och som setts i bild timmar i sträck, få vara i fred.
Då skriker någon till, och andra stämmer in. Och sannerligen: på närmaste storbildsskärm kan man se hur vitaktig rök bolmar från den smala skorstenen på taket. Sedan exploderar Via della Conciliazione i jubelrop, och varenda kotte beger sig mot Petersplatsen.
Och sedan, när alla journalister rusar tillbaka till sina datorer för att äntligen skicka in sina texter och filmer – då kraschar pressrummets wifi.
”Vad fort det gick! Vem kan det vara?” ropar människor till varandra på italienska, spanska, engelska, franska, och slänger upp mobilerna för att inte missa sekunden när den nya påven kliver ut på balkongen mitt på Peterskyrkan. Men det dröjer, och först ska en orkester marschera in och sedan ska säkerhetspersonalen valla ut folkmassorna på de stora ytor kring obelisken som hittills varit avspärrad.
Att bevaka påvevalet på plats är en både mäktig och förvirrande upplevelse. Å ena sidan: ruset av att få vara på plats under en av världens för stunden mest haussade mediehändelser, omgiven av förväntansfulla människor från världens alla hörn. Å andra sidan: frustrationen när mobiltäckningen – trots Vatikanens försäkringar – på Petersplatsen fallerar för mig och stora delar av journalistuppbådet, mitt under bolmande rök och i stunden då Leo XIV kliver ut på den berömda balkongen. Och sedan, när alla journalister rusar tillbaka till sina datorer för att äntligen skicka in sina texter och filmer – då kraschar pressrummets wifi.
”Vad är väl en bal på slottet?” frågar sig Askungen i ett känt citat. Nog kan det verka ”dötrist och långtråkigt” att se på en skorsten och höra spekulationerna om nästa påve gå rundgång timme in och timme ut. Men visst var det också ”alldeles … alldeles underbart”.
