Han kunde predika med ena handen och vispa grädden till söndagsskolan med den andra. Han var djärv och vågade sticka ut hakan, och ibland kunde det smälla. Han kom med en hälsning från Gud till en person som blev helad. Här är rösterna om Stanley Sjöberg, som blev 89 år gammal.
Efter en tid borta från rampljuset har pastor Stanley Sjöberg avlidit, 89 år gammal, en av svensk frikyrkorörelses starka profiler.
Malin Aronsson är tillförordnad föreståndare i Centrumkyrkan i Sundbyberg, den församling som Stanley Sjöberg grundade år 1986.
– Varje vecka möter jag människor som berättar om hur de kom med i församlingen under Stanleys tid, berättar Malin Aronsson när hon får höra om Stanleys Sjöbergs död.
– Så även om han är död kommer han alltid på något sätt att leva i vår församling.
Hon beskriver Stanley Sjöberg som en unik person och ledare, som en person som hade ett speciellt sätt att knyta kontakt med människor, även med dem som tyckte annorlunda än han själv.
– Innan jag blev pastor fick jag följa honom när han tog hand om en Alpha-grupp. Det var extremt intressant hur han bemötte människor, även dem som inte hade en tro. Han var alltid superintresserad och nyfiken, han ville alltid lyssna, även på ateister eller människor av annan religion.
Kyrkan som Ica-affär
Det är med stor tacksamhet som Malin Aronsson uttalar sig. Hon beskriver också den idé som Stanley Sjöberg hade om hur en församling borde fungera – att det skulle vara känslan av en Ica-affär.
– Det vill säga superlätt att kliva in i, att det ska vara en kyrka utan väggar. Det är sådant som vi fortfarande försöker leva upp till.
När det gäller engagemanget hade Stanley Sjöberg ett driv som är svårt att ta efter.
– Han var en sådan person som kunde predika med ena handen och vispa grädde till söndagsskolan med den andra, det var som att han befann sig i kyrkans fyra våningar samtidigt, beskriver Malin Aronsson.
Vackert avsked
Men Stanley Sjöberg var också en röst utanför Centrumkyrkan.
– Han var som en talesperson för svensk frikyrklighet, då han var Sveriges mest välkända frikyrkopastor. Det var fascinerande att se hur han hela tiden tog sig in i mediebruset, säger Malin Aronsson.
Hennes sista möte med Stanley blev för drygt ett och ett halvt år sedan, under en samtalskväll i kyrkan där hon fick intervjua honom. Redan då var han fysiskt svag och behövde hjälp upp på scenen.
– Hela kyrkan var fullsatt, berättar Malin Aronsson.
– Det var så tydligt hur mycket kärlek det fanns där. Människor har alltid varit nyfikna på honom, och han hade alltid något nytt att komma med. Han var sugen på livet, även som gammal. Hans hälsning då till församlingen var att söka Guds ordlösa närvaro, det blev ett vackert avsked till församlingen som han startade.
Otrolig bredd
Journalisten Birger Thureson har skrivit en bok om Stanley Sjöbergs liv, och berättar att han i samband med det en gång i veckan fick komma hem till honom för att göra intervjuer.
– Då bjöd han alltid på hembakat bröd, vilket var en annan sida av honom också, inte bara att han alltid var så korrekt klädd i sin kostym.
Birger Thureson beskriver Stanley Sjöberg som en gestalt som under flera årtionden var en central figur i frikyrkosverige.
– Hans energi var makalös, säger han.
Det handlade inte bara om teologi och kyrka, utan Birger Thureson imponerades även av Stanley Sjöbergs bredd, exempelvis intressen för jordbrukspolitik och miljö, där han var väldigt påläst.
Vad gjorde Stanley så speciell?
– Han var djärv. Han var inte rädd för att sticka ut hakan. Han var heller inte rädd för att dra på sig kritik. I våra kyrkliga sammanhang är det mycket tassande på tå, men när Stanley var övertygad om något gick han hårt fram, säger Birger Thureson.
Men samtidigt med detta driv var Stanley Sjöberg alltid redo att lyssna in andra och även ompröva sin egen ståndpunkt. Även om vissa ansåg honom vara en vindflöjel menar Birger Thureson att detta trots allt var en av hans styrkor, och något som han beundrade.
– Han var ofta provokativ, men samtidigt en frisk fläkt som fick många andra att tänka till. Han var också en stubin, som fick det att smälla till ibland.
Skapade helvetesdebatt
Ett exempel på det var när Stanley Sjöberg på 1980-talet skapade debatt om synen på helvetet, och deklarerade att han inte trodde på ett evigt straff.
– Jag minns att Dagen slog upp det stort och det blev en väldig debatt.
Birger Thureson menar att det var lite typiskt för Stanley Sjöberg, att våga sticka ut hakan och sedan se vad det kunde få för konsekvenser.
Många vill tacka
Flera personer skriver också i Dagens kommentarsfält på Facebook om sina tankar och möten med Stanley Sjöberg efter att de fått höra om dödsbudet, och många vill tacka för allt han gjort.
”En av de mest hängivna gudsmänniskor jag mött. Hans kärlek till Gud har varit ett exempel och en inspiration för tusentals trossyskon”, skriver exempelvis pastorn och KD-politikern Tuve Skånberg.
”Jag minns honom när han som vanligt städade sin kyrka. Iförd snygg kostym, med oklanderlig frisyr. En man med både yttre och inre resning. Hans största glädje var att han blev kallad Guds vän. Av Gud själv. Nu är han för evigt i Vännens boning. Vi tackar Gud för hans gärning och levnad.”
En annan röst tillhör Willis Wilhelmsson, som vill uttala sin tacksamhet för Stanley Sjöberg på ett speciellt sätt.
”Kan aldrig glömma när jag efter flera månader av svår huvudvärk äntligen fått operationstid för att ta bort en knöl bakom mitt högra öga. Du ringde på hos oss och sa: Willis, jag har en hälsning från Gud. Det blir ingen operation, du ska bli helad. Jag blev helad och har inte haft huvudvärk sedan dess. Tack och vila i frid”, skriver han.
