Den italienare som lämnar Katolska kyrkan och går med i en frikyrka får betala ett högt socialt pris. Det vet pastor Leonardo De Chirico av egen erfarenhet.
Hans församling måste dessutom betala flera år av skatt i efterskott – för att kyrkorummet inte ser ut som en kyrka.
ROM. Bara ett kvarter från trafikkaoset på Piazza Venezia råder ett oväntat lugn. På den lilla bakgata Via di San Eufemia ligger den evangelikala församlingen som kämpar för att få kalla sig kyrka: ”Breccia di Roma”, ungefär ”inbrytning/öppning i Rom”.
Glasdörrarna vetter in till ett öppet rum där rader av stolar står vända mot en läspulpet. Här finns varken krucifix, Jesusbilder eller andra klassiska kristna symboler. I stället pryds väggarna just nu av konstverk på temat ”Jubelåret”.
– Vi bjöd in lokala konstnärer. En del hade aldrig öppnat en bibel tidigare. Det här är ett sätt att göra outreach och visa att vi vill engagera oss i människor, säger pastor Leonardo De Chirico.
Den enkla kyrkolokalen är något som kostat församlingen dyrt. Närmare bestämt 7 000 euro för varje år som den inte erkänts som skattebefriad ”religiös enhet”.
Ändrade status på lokalen
Allt började när kyrkan för åtta år sedan övertog lokalen från en butik.
– Vi är en religiös enhet. Så när vi köpt lokalen renoverade vi den och ändrade dess status från affärsverksamhet till en kyrka, berättar Leonardo De Chirico för Dagen.
– Det har följder för skatten, eftersom religiösa enheter inte betalar skatt, till skillnad från en butik.
Ändringen godkändes. Men när skattemyndigheterna gjorde en inspektion ifrågasattes lokalens nya status, eftersom en inte såg ut som man förväntar sig av en kyrka.
Församlingen överklagade beslutet i två olika domstolar.
– Vi förklarade att vi, enligt vår protestantiska övertygelse, inte behöver statyer, altare eller bilder. Kyrkan är där människorna är, och vi är en religiös organisation, inte ett företag, säger Leonardo De Chirico.
Överklagade till HD
Domstolarna gick på kyrkans linje. Men skattemyndigheterna var inte nöjda, utan överklagade till Högsta domstolen.
– Och Högsta domstolen dömde tyvärr till vår nackdel. Inte med samma argument som skattemyndigheterna anfört, och som var rent löjliga. Utan den höll emot oss att vi inte förändrat lokalernas ”struktur”. Men utan att definiera vad det skulle vara.
Då vände sig församlingen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter, som tagit sig an flera ärenden som rör religionsfrihet. Men för en månad sedan kom beskedet: domstolen valde att inte pröva ärendet.
– Så nu måste vi komma på några ”strukturella” ändringar. Kanske att installera en dopgrav här i hörnet. Eller så bygger vi upp ett litet podium, säger Leonardo De Chirico.
– Men vi funderar också på att köpa lokalen alldeles intill, som är lika stor. Då kunde vi vänta med att göra ”strukturella” förändringar tills det är klart.
Cirka 50 medlemmar
Tvisten har redan kostat kyrkan 20 000 euro i rättegångskostnader.
Kyrkan är relativt liten, med cirka 50 medlemmar, och, säger Leonardo De Chirico försörjer sig även som universitetslärare. Men församlingens dilemma – som minoritet i ett land där Katolska kyrkan är en koloss – har fått människor att stötta den ekonomiskt.
Faktum är att Leonardo De Chirico har ägnat mycket tid åt att studera Katolska kyrkan ur ett evangelikalt perspektiv.
– Som jag ser det är den evangelikala värden förvirrad i frågan om att förstå katolicismen, särskilt de senaste 50 åren efter Andra vatikankonciliet, säger han.
– Ofta låter man sig förföras av ekumeniska trender och snarare omfamnar attityderna inom Katolska kyrkan, utan att alltid inse att Katolska kyrkan trots yttre förändringar inte släppt sina läror.
Vad tänker du om konklaven?
– Eftersom jag studerat Katolska kyrkan i flera år är jag naturligtvis intresserad rent professionellt. Jag kan förstå att folk är attraherade av estetiken, ritualerna, det ceremoniella, och inte riktigt tänker på vad som ligger bakom. Till exempel att påve Franciskus sista önskan helt handlade om Maria.
Under Leonardo De Chiricos tid som vice ordförande i Italienska evangeliska alliansen samlade sig den globala rörelsen 2014 till ett uttalande om Katolska kyrkan.
– Där sa vi att även om vi är för vänskapliga relationer med Katolska kyrkan, så finns en rad trätofrågor. Och kyrkan har inte ändrats till den grad att vi kan komma förbi dessa frågor, som skilt oss åt i flera hundra år.
– Sedan Andra vatikankonciliet, och särskilt under den förre påven, har det funnits en annan tonalitet, ett annat språk, en annan attityd. Men den romersk-katolska kyrkan är och förbli romersk. Det vill säga hierarkisk, sakramental, institutionaliserad, politisk. Hårdvaran har inte förändrats med ett enda kommatecken.
Särskilt kritiserar han Franciskus encyklika Fratelli tutti (ungefär ”alla mina bröder och systrar”), som han, liksom en del katolska teologer, menar tonar ned kristendomens sanningsanspråk gentemot andra religioner.
– Att alla skulle vara Guds barn och i slutändan på något sätt kretsa kring Gud och därför, på det ena eller andra sättet, nå frälsning är något som i min mening går bortom evangeliets gränser.
Från en katolsk familj
Leonardo De Chirico döptes till katolik och växte upp i norra Italien. Men han lämnade kyrkan några år efter att hans föräldrar blivit evangeliskt kristna.
– Flertalet här i församlingen har gjort samma resa. De föddes in i katolska familjer, och vid någon tidpunkt i livet lämnade de den, säger han.
Valet är inte lätt. Fortfarande är det underförstått att en italienare är katolik, och de evangelikala målas upp som något främmande, utländskt och sekteristiskt.
– Det är att gå emot den gängse kulturen och det har ett socialt pris och alla slags hinder på vägen. Det är inget man gör lättvindigt, inget som är coolt.
Växer långsamt
Breccia di Roma har två mindre församlingsplanteringar i staden. Men över lag växer de evangeliska kyrkorna långsamt i Italien. Men det gäller alla organiserad religion, menar Leonardo De Chirico.
– Om vi alla är syskon, som påven har sagt, och inget spelar någon roll – varför ska vi då gå i kyrkan? De katolska kyrkorna är lika tomma i dag som de var för 15 år sedan i Italien.
Men när människor, särskilt ungdomar, tröttar på Katolska kyrkan som institution, öppnar det dörrar för frikyrkorna.
– På ett sätt är den här skepticismen och cynismen helt okej. Vad vi säger till dem som tagit avstånd från kyrkan är: ”Slänga inte ut barnet med badvattnet utan ge det sanna evangeliet en chans genom Bibeln”. Så på ett sätt är det vårt window of opportunity.
