Med Leo XIV får Katolska kyrkan en påve som fördjupar det andliga livet och blir en brygga mellan påve Franciskus och företrädaren Benedikt XVI – den ene yvig och spontan, den andre akademisk och lite blyg.
Det tror i alla fall broder Cristian Melcangi, som liksom Leo XIV tillhör augustinorden.
ROM. Prästerna och bröderna i helige Augustinus basilika i Rom har haft fullt upp sedan torsdagskvällen. Då valdes augstinprästen Robert Francis Prevost, född i Chicago, till Katolska kyrkans nye påve, och tog sig namnet Leo XIV.
När Dagen gått upp för trapporna och in i kyrkans svalka lyser kameralamporna för fullt. Ett italienskt filmteam intervjuar som bäst Pasquale Cormio, rektor för basilikan och professor vid augustinordens universitet i Rom. Sedan skyndar han iväg till ett möte.
– Du får nöja dig med mig, säger den unge sakristanen, broder Cristian Melcangi, urskuldande till Dagen när han går före in till sidokapellet med heliga Monikas grav.
Monika var mamma till kyrkofadern Augustinus, som föddes 354 och som ses som en av Katolska kyrkans mest ansedda teologer.
Cristian Melcangi visar stolt en rad fotografier i kapellet. På ett syns påve Franciskus tillsammans med augustinernas dåvarande ordensgeneral, Robert Francis Prevost – numera påve.
– Sista gången Franciskus var här var i augusti förra året, när han kom hit för att be vid heliga Monikas grav.
Klappar och gratulerar
När de få besökarna i kapellet förstår att vi talar om den nya påven börjar de klappa händerna och gratulera.
– Tack, tack. Vi är verkligen mycket glada, ler Cristian Melcangi.
– Tidigare var det jesuiterna, nu är det dags för augustinerna. För oss är det naturligtvis en ära, men det är ett tungt kors att bära, så be för påven.
Vad tänkte du när den vita röken kom i går?
– Så snart jag såg den skyndade jag ut på terrassen där vi bor, och som man kan se Peterskyrkan från. Men vi ville inte ge oss ut i folkmassorna så jag satte på tv:n och så väntade vi, säger Cristian Melcangi.
– När sedan kardinal Mamberti uttalat ”habemus papa” och sa den nya påvens namn trodde jag först att jag hade hört fel. Och sedan hans namn som påve – Leo XIV. Det var en stor överraskning. Men jag tänkte genast på att påve Leo XIII älskade augustinerna och var den som saligförklarade augustinnunnan Heliga Rita av Cascia.
Vilken betydelse har det, tror du, att påven är augustinpräst?
– Med Franciskus fick vi in en ignatiansk spiritualitet, med tonvikt på urskiljning. Nu får vi någon med en karisma som är mer fokuserad på det inre, på att gå på djupet i sig själv. Påve Leo XIV är också en mycket tillbakadragen och lite blyg person. Faktiskt tänkte jag i går på att hans stil påminde om Benedikt XVI, säger Cristian Melcangi.
– Jag tror han kan vara en syntes, eller bro, mellan de två föregående påvedömena. Benedikt älskade också den helige Augustinus och ägnade mycket tid åt att studera honom när han ännu var kardinal.
Vad tyckte du om påvens hälsning vid Petersplatsen?
– Jag berördes starkt av inledningen, när han önskade världen fred och frid. Det fick mig att tänkta på alla konflikter vi ser i dag. Och sedan tyckte jag mycket om hur han talade om att vara en bro, och om vikten av dialog. De gav känsla av kontinuitet på påvestolen.
Cristian Melcangi pekar på all den erfarenhet och kompetens som Leo XIV tar med sig in i påveämbetet: sin tid som missionär och biskop i Peru, det internationella ledarskapet för augustinorden, de akademiska titlarna och slutligen arbetet som prefekt för dikasteriet för biskopar, som är den enhet inom Vatikanen som föreslår namn på kommande biskopar.
– Det är ett arbete som kräver stor finkänslighet. Eftersom han kände påve Franciskus sedan denne var ärkebiskop i Buenos Aires, så tror jag att påven hämtade honom till Rom för att ha honom i sin närhet, säger Cristian Melcangi.
[ Svenska reaktioner på valet av påven: "Välkommen" ]
Hur är Leo XIV som person?
– Han är blyg och tillbakadragen, lite som påve Benedikt var. Samtidigt är han mycket hjärtligt och också mycket beslutsam.
– Vi hade bjudit in honom till vår årsdag i församlingen. Sedan träffade jag på honom för en månad sedan, av en händelse, och vi stod och pratade lite.
Kommer han hit till basilikan tror du?
– Det gör han nog. Det här är vår ordens huvudkyrka, så jag tror säkert han kommer hit och hedrar heliga Monika.
