Påvevalet i Rom är en folkfest och mediecirkus, en drivbänk för spekulationer och rykten, och bjuder på ett överdåd av urgamla ritualer, pompa och ståt.
– Samtidigt är det här en verkligt andlig händelse för kardinalerna och kyrkans folk, säger Joel Halldorf, teolog och kyrkohistoriker.
ROM. Så snart vi satt oss ned för att prata ringer Joel Halldorfs telefon.
– Tjugofyra timmar … ja, jag tror det var den snabbast konklaven … Bra jobbat! Hej då.
– Det var Lilla Aktuellt som ville fact-checka, förklarar han för Dagen.
Blogg om konklaven med 1 000 prenumeranter, reportage i Expressen med kardinal Anders Arborelius på väg till Sixtinska kapellet, spaningar efter vit rök, spekulationer kring möjliga påvekandidater. Det verkar inte bättre än att Joel Halldorf – även tidigare ledarskribent i Dagen – har gått och blivit hela Sveriges vaticanista, alltså Vatikanen-kännare.
– Ja, men det här har varit mitt intresse hur länge som helst, säger han om fascinationen för Vatikanen och påvevalet.
– Det finns en särskild mystik kring hela Vatikanen, med de gamla ritualerna, ordningarna, hemlighetsmakeriet, ryktena, och en tvåtusenårig historia. Så det är en perfekt miljö att få vara i som kyrkohistoriker, och ännu mer om man är intresserad av stora mediehändelser.
6 000 journalister
”En stor mediehändelse” är nästan att ta i i underkant. Enligt Vatikanens presstjänst har omkring 6 000 medieanställda från 90 länder skaffat tillfällig ackreditering för att bevaka konklaven. Därutöver finns 600 personer med permanent ackreditering.
– Vatikanen är medialt överlägset jämfört med alla andra kyrkor. Både genom sin struktur, med påven i spetsen, men också genom alla ritualerna och hela upplägget här, säger Joel Halldorf.
– Som att hela medievärlden tvingades att stå och vänta på röken här i går kväll. Man får bara finna sig i det. Vissa kommenterar konklaven som om det vore ett stort idrottsevenemang.
Var du med när Franciskus valdes 2013?
– Jag följde det på distans då. Jag minns att jag satt på ett föräldramöte. Min dotter gick i dagis och så började telefonen surra. Kompisarna skrev att ”det är vit rök”. Så då var jag tvungen att ursäkta mig och åka hem så snart jag kunde.
Då var det påve Franciskus som klev ut på Peterskyrkans balkong och hälsade de tiotusentals församlade god kväll, ”buona sera”. Även en del medierävar var tvungna att kasta sig på internet för att googla argentinaren Jorge Maria Bergoglio.
Joel Halldorf är lite orolig för att det blir en liknande situation nu.
– Det är ju lite nervöst när man själv ska rapportera. Kommer jag känna igen den som kliver ut?
Ryktesspridning
Eftersom allt som sker innanför konklaven är hemligt, är det upplagt för konspirationer och ryktesspridning. Joel Halldorf tar frågan om kardinal Pietro Parolins hälsa som exempel.
– Det kom ett rykte för några dagar sedan att han hade blivit sjuk under konklaven. Och det gick ju Vatikanen ut och förnekade å det bestämdaste. Men vissa som jag har pratat med säger att det absolut var så att han var sjuk. Andra säger nej, det var bara ”fake news”. Så det är mycket sådant i omlopp hela tiden, säger han.
I medier har man en förkärlek för att dela in kardinalerna i progressiva eller konservativa läger.
– Samtidigt så är det här en verkligt andlig händelse för kardinalerna och kyrkans folk. När jag pratar med vanliga romare så säger man att man vill ha en bra människa, och helst en italienare. Det ska vara en andlig person, en helig person, säger Joel Halldorf.
Kritik mot påvedömet
Eftersom katolikerna är så många uppfattas påven i medialt hänseende som ansiktet utåt för hela kristenheten. Det betyder att påve Franciskus ”goodwill” smittade av sig på alla andra kristna också, menar Joel Halldorf.
Samtidigt är den kyrka som nu står i världens blickfång inte oproblematisk inom kristenheten. Inte minst inom frikyrkorna är man skeptisk inte bara till påvedömet utan till synen på Maria och helgonen, och förhållningssättet till Bibeln.
– Att Luther hamnade i konflikt med påven och underkände påvens auktoritet var ju ett av de viktigaste skälen till reformationen, säger Joel Halldorf.
– Påvedömet är också problemet i relation till de ortodoxa kyrkorna, som vill uppfatta sina patriarker som jämställda med den de ser som patriarken av Rom.
Just påvens ställning har förändrats mycket de senaste hundra åren.
– I vår tid har ju påven mycket mindre formell politisk makt än han hade för 200 år sedan. Då fanns det en påvestat som innefattade hela Rom och delar av Italien. Nu är ju påvens makt framför allt symbolisk och andlig.
[ Vem blir näste påve? Här är förhandsfavoriterna ]
Kan du attraheras av någonting i Katolska kyrkan, bortsett från estetiken?
– Ja, absolut. Hela traditionen, den teologiska reflektionen, sättet att förena tro och vetande, intresset för vetenskap, konsten, kulturen. Katolska kyrkan har ju både en stor bredd och ett otroligt djup. Det tycker jag är spännande och inspirerande, säger Joel Halldorf.
Joel Halldorf är uppvuxen inom pingströrelsen men går sedan flera år i Svenska kyrkan.
Vilka läror behöver förändras för att du ska bli katolik?
– För mig är det inte ett intellektuellt val på det sättet. Att konvertera handlar mer om var man befinner sig i livet, vilken väg man går som kristen och vilken kyrka man hamnar i, säger han.
– Jag har aldrig upplevt det som en kallelse eller väg som har öppnats för mig. Men jag ser det inte så att Svenska kyrkan har mer rätt än pingströrelsen som har mer rätt än Katolska kyrkan. Det är en levande kyrka, det är levande församlingar och man leds in i den. Men jag vet att alla inte tänker så här.
[ Dagens utsände: Blir det vit rök senare i dag talar det för en viss kardinal ]
