Det verkade inte ligga i korten att en amerikan skulle bli påve

En 69-årig augustinerpräst, medborgare både i USA och Peru. När Robert Francis Prevost steg ut på den berömda balkongen i Peterskyrkan var det en och annan som drog efter andan.

– Det blir aldrig en amerikan, hade en präststudent från USA sagt med övertygelse strax innan.

ROM. ”Det blir Parolin. Om det blir Zuppi svimmar jag!” Den prydligt klädda italienskan slog ut med armarna så gott det gick i folkmassan som väntade på att se näste påve kliva ut på balkongen.

– Det är klart det blir Pietro Parolin. Det gick ju så fort, sa en präst bredvid.

– En sak är säker: det blir aldrig en amerikan, sa en ung man från USA som läser till präst i Rom.

Att näste påve skulle bli en nordamerikan – den förste någonsin – verkade inte ligga i korten. Särskilt eftersom valet klarades av på bara fyra omröstningar, vilket enligt många talade för att statssekreterare Pietro Parolin skulle bli näste påve.

Så blev det alltså inte. Vilket åter understryker ordspråket som brukar nämnas i sammanhanget: ”Den som går in i konklaven som påve, går ut som kardinal”. Det blir inte (alltid) den påve man tror i förväg.

”Viva el papa”

Präster, nunnor, munkar, pilgrimer, turister och journalister från hela världen hade väntat på röken, som hade varit svart vid lunchtid.

När så den vita röken dök upp över taket på Sixtinska kapellet vid 18-tiden blev det fart på alla människor som hade satt sig att vila i solen utmed vägen upp mot Petersplatsen.

– Viva el papa! ropade några som sprang förbi.

– Habemus papam, ropade andra.

– Valet gick fort. Och det var för att vi bad så intensivt, sa fader Amrut från den indiska delstaten Andhra Predesh till Dagen.

Sandy och Rob Tannozzinni från Boston, båda katoliker, kunde inte tro sina öron när de insåg att påven var nordamerikan.

– Vi landade i Rom bara för några timmar sedan och har varit här en kvart bara, sa Sandy.

– Det känns fantastiskt att få vara här just nu.

Född i Chicago

Vem är då Robert Prevost? Han föddes i Chicago, och har rötter i Italien, Frankrike och Spanien.

Han upptogs i augustinorden 1977 och avlade sina klosterlöften 1981.

Han tillbringade många år som missionär i Peru och var också ledare för augustinorden under två mandatperioder. År 2023 blev han prefekt för Biskopskongregationen – det ämbetsverk i Vatikanen som ansvarar för nya biskopsutnämningar – och senare samma år utsågs han till kardinal av den förre påven Franciskus.

Att han valde namnet Leo som påve kan vara ett s

ätt att visa att han vill vara trogen kyrkans sociallära, som grundlades av Leo XIII, påve mellan 1878 och 1903, i encyklikan Rerum novarum.

I sitt första tal som påve tackade Leo XIV sin företrädare Franciskus, han talade om fred, om den ”synodala kyrkan” och nämnde flera gånger behovet av dialog. Det skulle kunna ses som att han vill fortsätta på påve Franciskus arbete för större transparens och mångfald inom Katolska kyrkan – ett arbete som ses som ett slags utlöpare av Katolska stora reformprocess i början på 1960-talet, Andra vatikankonciliet.

”Vem är den där Maria?”

– Till er bröder och systrar i Rom, Italien och hela världen: vi vill vara en synodal kyrka, en medvandrare som alltid söker fred, medmänsklighet och närhet, särskilt till alla som lider, sa Leo XIV på italienska.

Han avslutade med att uppmana dem som samlats på Petersplatsen att tillsammans be bönen Ave Maria.

Några nunnor föll på knä när de bad, och en äldre man lutade sig ner mot sitt barnbarn och höll om honom medan han läste bönen högt på italienska. Pojken knäppte sina händer, men så snart bönen var slut slingrade han sig ur omfamningen:

– Vem är den där Maria?

[ Svenska reaktioner på valet av påven: ”Välkommen” ]