Omfattar Pingst FFS bara rörelsens gemensamma verksamheter som utbildning, mission och sociala insatser? Eller innefattas även de lokala församlingarnas arbete? En viss begreppsförvirring råder – där olika personer inom den egna rörelsen menar olika saker.
Arbetsgruppen ”Pingströrelsen och framtiden” för ett längre resonemang i början av sin slutrapport kring i vilken grad begreppen pingströrelsen och Pingst FFS överlappar varandra. Tjugo år tillbaka i tiden var syftet med Pingst – fria församlingar i samverkan att samordna just det gemensamma arbetet – och inget annat.
Men med tiden har saker förändrats, och numera uppfattar de flesta att nationella föreståndaren för Pingst FFS är hela församlingsrörelsens ledare. Kanske har det att göra med att föreståndaren också är en naturlig ledare för nätverket ”Pingst pastor” och att verksamhetsområdet ”Pingst församling” har fått ett allt större utrymme som stöd och inspiration till församlingarna, resonerar man.
Går att kombinera
Hur ser då vägvalet ut framåt? Pingst FFS styrelse och arbetsgruppen ”Pingströrelsen och framtiden” vill inte backa tillbaka och avgränsa Pingst FFS till några få gemensamma verksamheter. De tror att det går att kombinera ett Pingst FFS som omfattar hela gemenskapen av pingstförsamlingar som valt att samverka, inklusive det gemensamma, med att upprätthålla den lokala församlingens självständighet och självklara centrumplats i rörelsen.
För att se till att detta säkerställs vill de skriva in i pingstföreståndarens arbetsbeskrivning att ett av ansvarsområdena framöver är att ”värna de lokala församlingarnas självbestämmande och autonomitet”, det som med finare ord brukar beskrivas som en ”kongregationalistisk identitet”, där betoningen ska ligga på de lokala sammanhangen.
Här trycks vidare på ett breddat och tjänande ledarskap.
Begränsade mandatperioder?
Frågan om begränsade mandatperioder för nationella föreståndaren samt för regionledarna har också väckt känslor under arbetet med framtidsfrågor. Arbetsgruppen redovisar därför en rad argument både för och mot begränsade mandatperioder, där läsaren själv kan bilda sig en uppfattning.
En del menar att begränsade mandatperioder behövs för att få chansen att kunna frigöra gåvor hos fler människor. Andra är rädda för att en Guds kallelse till ledarskap, som organiskt växer utifrån förtroende, ska gå förlorat.
Styrelsen och rapportförfattarna landar till sist i att vinsterna med begränsade mandatperioder ändå överväger, och påpekar att de har mött en stark längtan efter att bryta gamla mönster och ge plats för Gud att verka genom fler typer av människor och gåvor.
[ Så ska pingströrelsen bredda ledarskapet ]
Andens vind
Det är rådslaget 23–24 maj som ska vända och vrida på förslagen från styrelsen och arbetsgruppen. Ett breddat och tjänande ledarskap lyfts fram, samtidigt som nya kontroll- och styrfunktioner kommer på plats och formaliseras i form av pastorsråd, teologisk råd, etiskt råd, förtroenderåd – och nätverken i pingströrelsen samtidigt betonas och styrs upp.
Förslaget inför rådslaget innebär ingen total kursomläggning, utan snarare uppstädning, förtydligande, justering och kompletteringar i arbetsmetoderna för att hålla riktningen framåt – och i bästa fall öka farten.
Struktur och organisation. Men pingströrelsen räknar också med Anden. Vart den vinden blåser framöver är kanske ännu viktigare – och är en pågående uppgift för församlingarna att lyssna in.
