På den liberala Frisinnad tidskrift blev man lika överraskad som alla andra över nyheten att partiledare Johan Pehrson avgår som partiledare för Liberalerna. Men någon mer frisinnad drömkandidat att ta över kan de inte presentera. Däremot hoppas man att partiet kan överge sin alltmer antireligiösa hållning.
Även om det hackat rejält i opinionen och det har varit lite turbulent med tunga avhopp i partiet kom det ändå som en stor överraskning att Johan Pehrson (L) meddelade sin avgång.
”Efter i stort sett trettio år av demokratisk värnplikt är det dags för något annat. Heja Sverige. Rösta på Liberalerna”, skriver han själv på plattformen X, och låter en hel del spekulationer hänga i luften.
Vill nog inte
Staffan Werme är redaktör för Frisinnad tidskrift, en publikation på liberal grund med historiska band till Liberalerna.
Blev du förvånad av Johan Pehrsons avhopp?
– Både ja och nej. Det finns ju opinionsmässiga skäl till det, med historiskt låga siffror vilket talar för att han skulle behöva lämna. Samtidigt har det inte funnits så mycket kritik i partiet och det finns ingen naturlig efterträdare, säger Staffan Werme till Dagen.
– Jag tror att alternativet här var att köra en valrörelse till, vilket är ett långsiktigt åtagande. Jag tror helt enkelt att han inte ville.
Från er frisinnade horisont, finns det någon drömkandidat?
– Nej, nej, svarar Staffan Werme rakt på sak.
Ingen av de personer som sitter centralt i partiet i dag kan ses som en representant för frisinnet, alltså den rörelse som tidigare var viktig inom Liberalerna och som också lockade till sig många frikyrkliga kandidater och väljare.
– Det finns inga sådana kvar i ledningen.
Staffan Werme menar att ett av Liberalernas problem i dag är att man snarare sågat av så många grenar som man tidigare suttit på. Tidigare har partiet haft förgreningar in i frikyrkan, i nykterhetsrörelsen, i klimatrörelsen och i vissa feministiska kretsar, men så är det inte längre. Så rekryteringsbasen för att hitta nya väljare har blivit allt snävare.
– Så den springande frågan är inte vilken partiledare man ska välja, utan vilket vägval man ska ta för att åter bli relevant i svensk politik. Då måste man våga stå för något annat än regeringens politik i största allmänhet.
Ett antireligiöst parti
Ett annat problem, för Staffan Werme som frisinnad, är de många utspelen riktade mot religiösa aktörer, senast i form av ett förbud mot konfessionella förskolor.
– Liberalerna är i dag ett antireligiöst parti, säger Staffan Werme.
– Man drar också alla religioner över en kam, och jag tycker att man har en väldigt dålig kunskap om vad religion är, inte minst kristendomen och dess betydelse för liberalismens framväxt.
Staffan Werme ser dock inte att det finns någon vilja till förändring här, utan för att få ett annat perspektiv måste man leta sig ned på gräsrotsnivå.
Som med Demirok
Annika Westh (L) är biträdande redaktionschef på Frisinnad tidskrift och regionpolitiker i Västra Götaland.
– Jag visste ingenting, säger hon om Johan Pehrsons plötsliga avhopp.
Men hon har en viss förståelse eftersom det varit kärvt i opinionen så pass länge. Hon jämför med C-ledaren Muharrem Demirok som också nyligen valde att hoppa av efter att hans parti inte kunnat lyfta.
– Det är så, partiledaren får ta ansvar för siffrorna.
Med en ny partiledare, resonerar Annika Westh, kanske det också går att göra ett ryck inför valet nästa år.
Förvirrande med SD
Johan Pehrson kom själv in som partiledare med ganska kort marginal inför förra riksdagsvalet och lyckades med de två uppsatta målen, att rädda kvar partiet i riksdagen samt att vara med och bilda regering.
Men för att komma dit har partiet tvingats till samarbete med Sverigedemokraterna, något som varit en stor stridsfråga internt, då de båda partierna har olika ideologisk inriktning.
– Att vara ett parti med en socialliberal ideologisk kompass och samarbeta med Sverigedemokraterna, det har varit svårt att förklara. Det har blivit oerhört förvirrande för väljare, säger Annika Westh.
Inte heller hon kan peka ut någon drömkandidat från en frisinnad horisont, dessutom konstaterar hon att det här är en strömning som börjar bli alltmer irrelevant inom partiet.
– Frisinne är ett begrepp som de yngre inte längre känner till, konstaterar hon.
