Sannolikt är det väl inte. Men Ulf Ekman tror att Sveriges biskop, kardinal Anders Arborelius, skulle bli en utmärkt påve.
– I allvarliga och dramatiska tider behövs en påve som kan ge tröst och trygghet, och tala tydligt om vad som är rätt och fel, säger han.
För Ulf och Birgitta Ekman blev påve Johannes Paulus II vägen in Katolska kyrkan 2014. Men när de konverterade 2014 hade Franciskus varit påve i ett år.
– Vi fick glädjen att träffa Franciskus två gånger – en gång i samband med den stora onsdagsaudiensen strax innan vi konverterade. Och en gång i Casa Santa Marta där han bodde, en kort stund efter en morgonmässa. Det var väldigt fint att få de här möjligheterna, och nog känns det som att han har varit ”vår” påve, säger Ulf Ekman till Dagen.
– Jag tycker att det var så märkligt och fint att Franciskus fick vara med om påsken och verkligen vara påve under hela tiden, även om han inte kunde vara så aktiv. Han var närvarande och fullbordade sitt lopp som en riktig Herrens tjänare.
Franciskus som evangelist
Evangelisation är något som Ulf Ekman ägnat sig åt även i sitt nya samfund. Under några år reste han runt i stiftets församlingar tillsammans biskop Anders Arborelius för att uppmuntra katolikerna att tala mer frimodigt om sin tro, i evangelisationsprojektet ”Vänner emellan”. Här använde han sig av det påvliga brev, Evangelii gaudium (Evangeliets glädje) som utkom 2013.
– Man uppmärksammar ofta att påven talade varmt om fattiga och marginaliserade, vilket han gjorde av kärlek till människorna, säger Ulf Ekman.
– Men han gjorde det också för att evangelisera och sprida hopp. För det stora existentiella bekymret och dramat i dag är hopplösheten. Därför återvände påven ständigt till hoppet och till var vi finner det, nämligen i evangeliet och i Jesus. Så jag skulle säga att han var en mycket skicklig och empatisk evangelist.
[ Nu inleds påvens lit de parade ]
Frisk fläkt
Ulf Ekman menar att den frimodige och ofta spontane Franciskus måste förstås både utifrån sin latinamerikanska kontext, och som medlem i jesuitorden.
– Franciskus var en fri själ som också hade det jesuitiska draget att inte komma med svaret direkt utan att ställa frågorna och låta det hela bli lite rörligt ett tag. Det var en pedagogik som är både fascinerande och ovanlig för en påve, säger Ulf Ekman, som menar att Franciskus arv handlar mer om hur tron kan levas ut, än om reformer.
– Mitt intryck är att han har varit en frisk fläkt – han var empatisk, levde ut det han trodde på och var konsekvent, och en sådan människa är alltid fascinerande.
Fromhet och stabilitet är också något Ulf Ekman hoppas av nästa påve. Och om denne skulle heta Anders Arborelius, vore kyrkan bara att lyckönska.
– I allvarliga och dramatiska tider behövs en påve som både kan ge tröst och trygghet, och tala tydligt om vad som är rätt och fel. Om biskop Anders skulle bli påve, vore det ett gott val.
[ Anders Arborelius "lite förskräckt" över att pekas ut som påvekandidat ]
