Det är med både sorg och ett visst mått fjärilar i magen som kardinal Anders Arborelius någon av de närmaste dagarna sätter sig på ett plan ned till Rom. Där ska han först delta i påve Franciskus begravning, på lördagen. Sedan ska han vara med om att välja en ny påve. Och nej, det blir ingen svensk – om kardinalen själv får välja.
”Illusoriskt”, ”osannolikt”, ”önsketänkande”, ”fantasier”, ”ytterst olämplig för uppgiften”. Anders Arborelius hittade ständigt nya ord för att avfärda de återkommande frågorna under tisdagens pressmöte i katolska domkyrkans lokaler: för visst är det ändå så att han figurerar bland namnen på de kardinaler som sägs vara favorittippade som näste man på Petri stol?
– Ja, så sas det ju av någon anledning i Le Figaro. Och jag har undrat hur i all världen de har kommit på det just i den tidningen. För det är svårt att förstå, säger Anders Arborelius när även Dagen får några minuter med den tålmodige biskopen.
Anders Arborelius är karmelitmunken som aldrig längtade efter att bli biskop och helst vill få återvända till sitt kloster i Skåne. Men oavsett hur det blir med det, får han finna sig i att vara i hetluften ett tag till.
För när en påve dör dras inget i långbänk, ens i den vanligtvis så senfärdiga Katolska kyrkan. Påve Franciskus dog på annandag påsk, och begravs på lördag i Rom. Dit strömmar nu 135 kardinaler från världens alla hörn för att inom de närmaste veckorna välja hans efterträdare.
En av dem är alltså biskop Anders Arborelius, som utsågs till kardinal av påve Franciskus 2017. På tisdagen kallade han därför till pressträff, för att möta medier för sista gången innan konklaven är över.
Tacksam för påve Franciskus
Härnäst ska Anders Arborelius, som han säger vid några tillfällen, ”nollställa sig” för att kunna fatta rätt beslut. Så vad tar han mer med sig på resan ned till Rom?
– Man tar ju med sig, skulle jag säga, mycket tacksamhet för vad påven har betytt. Och samtidigt ser man ju att vi behöver väldigt mycket av den helige Andes ledning och ljus för att sedan kunna gå vidare med själva valet, säger kardinalen till Dagen.
När Anders Arborelius fick veta att påven dött satt han på ett tåg på väg till Sala, där han skulle träffa en grupp burundiska katoliker. Och även om påven varit svårt sjuk tidigare i år, kom det som en chock.
– Naturligtvis har man ju inte riktigt kunnat smälta detta än. Så det är ju med ett dödsfall: det dröjer innan man riktigt tar in det. Det är så mycket annat som kommer emellan nu, samtidigt som det är en sorgeprocess som behöver ha sin tid.
Anders Arborelius påpekar, som många andra, att påve Franciskus trots allt fick vara med om kristenhetens största högtid, påsken.
– Det verkade som att han ville fira påsk på Petersplatsen och möta människor, kosta vad det kosta ville. Han måste ha förstått att det var en påfrestning i hans tillstånd. Läkarna var väl väldigt bekymrade kan jag tänka mig, men han gick ju sin egen väg.
[ Så minns svenska kyrkoledarna Franciskus: Han var en bönens man ]
En brobyggare
Anders Arborelius beskriver under pressträffen påve Franciskus som en brobyggare. Påven var, säger han, en som ”lyckades tala till människor av olika religioner, kulturer, politisk bakgrund, och överskrida de polariserade positioner som man i vår tid ofta har fastnat i”. Men också en som visade att han såg Jesus i varje människa.
– Jag tänker mycket på påvens sista encyklika, Dilexit nos, ”han har älskat oss”, som handlar om Jesus hjärta-fromheten. På något sätt måste det bli en påve efter Jesus hjärta. Och ja, det är väl den nåden man får be om nu, säger Anders Arborelius.
Har du träffat många av kardinalerna tidigare?
– En del har jag ju träffat. Men det är en mycket liten del av de här kardinalerna, kanske tio procent, som man har haft någorlunda kontakt med. Vissa kanske man har sett på bilder. Och som jag sa någon gång, så ser många av dem nästan likadana ut, så det är svårt. Det är ju det som man har påpekat, att kardinalerna inte känner varandra så väl. Det är ju en viss svårhet vid ett sådant här tillfälle.
Och hur gör man då?
– Ja, då får man väl lita på den helige Andes hjälp och nåd.
Vad har påven betytt för dig personligen?
– Påven har stärkt min kärlek till den latinamerikanska andligheten. Redan tidigare har jag varit en hel del i Latinamerika och blivit mycket präglad av den andligheten. På något sätt har påven då fortsatt detta. Och jag tror att för att förstå honom måste man känna till den här bakgrunden. Så på det sättet har det också varit personligt berikande att få möta honom och lyssna till honom.
[ Anders Arborelius "lite förskräckt" över att pekas ut som påvekandidat ]
---
Fakta: Konklav
- Konklaven då man väljer ny påve inleds 15 till 20 dagar efter en påves död.
- Omröstningarna äger rum i Sixtinska kapellet i Vatikanen.
- De sker på morgonen och eftermiddagen, under fullständig sekretess, till dess att någon av kandidaterna får två tredjedelars majoritet.
- Efter varje omröstning träs röstsedlarna på ett snöre och bränns i en kamin. Svart rök betyder att omröstningen har varit resultatlös, medan vit rök innebär att en ny påve valts.
- Efter var sjunde omröstning pausar kardinalerna en dag för bön och eftertanke. Den längsta konklaven i senare tid inträffade 1922. Då tog det fem dagar att rösta fram en ny påve.
- 135 av Katolska kyrkans 250 kardinaler är under 80 år och kan därmed delta i konklaven.
- Fem är utsedda av Johannes Paulus II, 22 är utsedda av Benedikt XVI och 108 är utsedda av Franciskus.
---
