Israel har inte släppt in nödsändningar i Gaza på sex veckor, och blockaden fortsätter, enligt försvarsministern. Samtidigt blir hungern alltmer utbredd.
Hjälpblockaden mot Gaza fortsätter, meddelade försvarsminister Israel Katz i veckan.
Kort tidigare hade han tagit upp möjligheten att distribuera nödhjälp via privata företag, vilket skulle göra att terrorstämplade Hamas inte kan vara inblandat i hanteringen. Men planerna möttes snabbt av skarp kritik från Katz högerextrema ministerkollega Itamar Ben-Gvir, och kort därefter meddelade försvarsministern att inga leveranser kommer att återupptas den närmaste tiden.
Men i Gaza ökar lidandet. På torsdagseftermiddagen varnade tolv hjälporganisationer, däribland Rädda Barnen, för en ”total kollaps” för det humanitära biståndet i Gaza, och beskrev läget som ”ett av vår generations värsta humanitära misslyckanden”.
Läkare utan gränser (MSF) talar om att det har blivit en ”massgrav” för palestinier och hjälparbetare.
”Ett politiskt val och ett medvetet angrepp på ett folks förmåga att överleva”, konstaterar Amande Bazerolle vid MSF i ett uttalande.
Ny fas i kriget
En ny fas inleddes i kriget när Israel bröt vapenvilan och införde en blockad mot Gaza, säger Anders Persson, statsvetare på Linnéuniversitetet.
– Det handlar om att sätta press både på Hamas – och på civilbefolkningen – att bli mer tillmötesgående mot Israel i förhandlingarna. Att pressa Hamas till ett mer fördelaktigt avtal om fångutväxling, säger han.
– Vi ser en ny fas i kriget och det är ingen tvekan om att det humanitära kortet är en viktig bricka i det.
Den humanitära krisen i Gaza är värre nu än under de 18 månader kriget har pågått, bedömer FN:s samordningsorgan för humanitär hjälp, Ocha. Barn lider av akut undernäring och i många överfulla härbärgen finns varken tillgång till rent vatten, mat eller vård.
Israel hävdar att det finns en månads lager kvar i Gaza, men humanitära organisationer larmar om hunger och undernäring.
– Det är en eländig situation överlag som gör människor desperata och gör att de protesterar i uppgivenhet mot allt och alla. Man kan ju tänka sig att det är ett resultat, indirekt i alla fall, av den humanitära blockaden, säger Anders Persson.
