För första gången har Sida redovisat hur svenskt bistånd främjar religionsfrihet och religiösa minoriteters rättigheter. Svenska missionsrådet, SMR, välkomnar ambitionen, men beklagar att Sida missar religionens roll inom det humanitära biståndet.
– Humanitärt arbete som inte tar hänsyn till religionsfrihetsaspekten riskerar att exkludera de mest utsatta, säger Kristina Patring, sakkunnig vid SMR.
Det är regeringen som har bett biståndsmyndigheten att redovisa sitt arbete med att främja religionsfrihet och religiösa minoriteters rättigheter.
I den rapport som kom förra veckan konstaterar Sida att religionsfriheten inskränks och religiösa minoriteter förtrycks världen över.
Det motverkar Sverige genom stötta insatser och organisationer som främjar frihet och bekämpar av förtryck, vilket enligt myndigheten inbegriper religionsfrihet och religiösa minoriteters rättigheter.
”En stor del handlar om stöd till människorättsorganisationer och människorättsförsvarare, nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna och FN:s utvecklingsorganisationer och organisationer inom FN:s och regionala människorättssystem”, skriver Sida i rapporten.
Räknar upp strategier
Regeringen bad Sida att redovisa arbetet för religionsfrihet inom den globala biståndsstrategin för mänskliga rättigheter och demokrati, inom strategin för utvecklingsarbete med Mellanöstern och Nordafrika, samt inom ramen för det humanitära biståndet.
Inom den globala strategen berättar Sida om det stöd som går till organisationer som på olika sätt berör religionsfrihet i sitt arbete, såsom Minority Rights Group och Article 19. När det gäller Mellanöstern och Nordafrika återstår dock arbete att göra, enligt rapporten.
Där finns, enligt Sida, ”potential att stärka och synliggöra arbetet med religionsfrihet och religiösa minoriteters rättigheter, inte minst genom utvecklad resultatrapportering”.
Ingen roll inom humanitärt bistånd
Men inom det humanitära biståndet verkar hänsyn till religionsfrihet och minoriteters rättigheter inte ha någon roll att spela.
Den fördelningsmodell som Sida använder ”utgår från att stöd till människor med de allra allvarligaste behoven ska prioriteras, oberoende av alla andra faktorer”, skriver myndigheten.
”Det humanitära biståndet kan därför per definition inte fördelas med inriktning på religionsfrihet eller religiösa minoriteter.”
En som reagerar på slutsatsen är Kristina Patring, rådgivare inom religionsfrihet vid Svenska missionsrådet, SMR.
– Sida har helt rätt i att de humanitära principerna om neutralitet, oberoende och opartiskhet ska vägleda allt humanitärt arbete, samt att humanitärt stöd ska gå till de mest utsatta, säger hon till Dagen.
– Men i dag visar både forskning och dokumenterade erfarenheter att när det humanitära arbetet inte tar hänsyn till religionsfrihetsaspekter, eller inte använder sig av religiös läskunnighet i sina behovsanalyser, så tenderar det att exkludera just de mest utsatta.
Ett exempel hon hänvisar till är Irak. Där visar en genomgång av det humanitära biståndet under åren 2014–2019 att insatserna ”ofta misslyckades med att ta hänsyn till den religiösa dynamiken i de områden där hjälpen skulle sättas in”, trots att nödläget utlösts av terrorgruppen IS och dess våld mot religiösa minoriteter.
Ett annat exempel handlar om hur jordbävningen i inbördeskrigets Myanmar har slagit hårt särskilt mot religiösa minoriteter, vilka nu riskerar att bli utan humanitär hjälp.
– Att integrera ett religionsfrihetsperspektiv i arbetet med humanitärt arbete handlar alltså inte, såsom Sidas rapport får det att verka, om att riskera ökad diskriminering på grund av att vissa religiösa minoriteter skulle favoriseras, utan om att just säkra ickediskriminering, säger Kristina Patring.
Välkomnar rapporten
Överlag är hon dock positiv till regeringsuppdraget och Sidas svar.
– Det innebär en ökad synlighet för religiösa aktörer och för religionsfriheten inom biståndet på ett sätt som är nytt för svensk biståndspolitik och praktik, där det tidigare har varit väldigt tyst om dessa frågor, säger hon.
Rapporten tar också upp Svenska missionsrådets, ACT Svenska kyrkans och Diakonias arbete med religionsfrihetsfrågor inom Sidas anslag till civilsamhällesorganisationer. Särskilt lyfts det arbete som SMR-medlemmen Evangeliska frikyrkan gör tillsammans med samarbetspartner i sex länder i Asien.
Med en mening nämns de utbildningar i religionsfrihet och religiös läskunnighet som SMR har genomfört ”för att stärka kapaciteten hos partnerorganisationer att aktivt arbeta för religionsfrihet”.
Det tycker Kristina Patring är lite snålt, med tanke på att Sida har delfinansierat den webbaserade utbildning om religions- och livsåskådningsfrågor som SMR står bakom, och som har fått stor spridning globalt.
– Vårt arbete med detta omnämns regelbundet av andra aktörer som bland det främsta i världen så det är lite konstigt att Sida inte nämner att de har bidragit till det. Vi tänker att de ju ska vara stolta över att ha bidragit till detta över flera års tid och ser förstås gärna att de skalar upp stödet här också, säger hon.
Framöver, står det i rapporten, avser Sida att stärka och synliggöra arbetet med religionsfrihet och religiösa minoriteters rättigheter ”genom utvecklad resultatrapportering”, samtidigt som man undersöker möjligt utökat stöd till befintliga partner och eventuella nya partnerskap.
[ Kristna organisationer ber Sida om 246 miljoner kronor ]
