Tag Meir besöker offer för våldet mellan israeler och palestinier, och sörjer med familjerna. Just nu ser grundaren Gadi Gvaryahu inget ljus för fredsrörelsen.
– En dag kommer vi att kunna sitta ned och lösa konflikten på fredlig väg. Men innan dess måste vi överbrygga rädslan på båda sidor, säger han vid ett besök i Stockholm.
”Det är komplicerat.” Gadi Gvaryahu återkommer till uttrycket under sitt föredrag. För den som inte lever i Israel eller på Västbanken är det svårt att förstå att en judisk bosättare vars son dödats av en palestinsk terrorist kan ställa sig helhjärtat bakom en fredsorganisation som betraktar oskyldiga palestiniers död som något lika ont.
Men så är det, säger den 68-årige Gadi Gvaryahu, jerusalembo sedan flera generationer och son till en man som överlevde Förintelsen.
– Min far ville inte ens höra ordet ”Tyskland”, och när vi en gång mellanlandade i Frankfurt berättade vi inte ens var vi var, säger han.
– Men se vad som händer nu mellan Israel och Tyskland. Det finns så många israeler i Berlin i dag – och ändå hade sex miljoner [judar] dödats. Så vi måste ge människor berättelser om hopp. Israeler och palestinier kommer inte att strida för alltid.
Motkraft mot bosättarvåld
Tag Meir består av ett 50-tal israeliska ideella organisationer som alla arbetar med fred och dialog.
– Vi har alla slags judar med – religiösa, sekulära, konservativa, ortodoxa och rent av en del ultraortodoxa, sa han under en föreläsning som hölls i Stockholm förra veckan för att hylla den tidigare rabbinen Morton Narrow.
– Vi grundade koalitionen i december 2011. Då hade vi haft en lång rad hämndaktioner i form av ”prislapps-attacker”. Brutala dåd mot oskyldiga människor, sa han.
Namnet Tag Meir är en ordlek, och ett svar på den militanta bosättargruppen Tag Mechir (prislapp), som riktar våldsamma angrepp mot slumpvis utvalda palestinier när de uppfattar att bosättare utsatts för angrepp. De låter alltså palestinier betala ett ”pris”.
Tag Meir däremot betyder ungefär ”lapp som lyser upp”, och har tillägget ”förenade mot rasism”.
Grundidén är att söka upp israeler och palestinier som utsatts för våld och övergrepp, eller som mist anhöriga, och att sörja med dem och ge praktiskt stöd.
Byggarbetare utan sjukförsäkring
Gadi Gvaryahu berättar om den palestinske byggarbetare som räddade 35 judiska flickor från att brinna inne på en internatskola i Jerusalem i december 2024. Han fick medalj av borgmästaren men ingen läkarhjälp för sina brännskador, till följd av sin status som anhöriginvandrare.
Tag Meir har också stöttat den beduin och bussförare som räddade ett 30-tal israeler från musikfestivalen i södra Israel när Hamas gick till attack den 7 oktober.
Man besökte också, tillsammans med en palestinsk delegation, anhöriga till en 19-årig judiska kvinna som våldtogs och mördades av en palestinier utanför Jerusalem 2019.
– Det finns två folk mellan havet och floden, och de allra flesta är goda människor. Och de vill inte döda varandra utan de vill leva tillsammans i fred. Men det finns en psykologisk barriär av rädsla mellan dem, sa Gadi Gvaryahu.
– Den bryter vi ned när vi sörjer med varandra, när vi bjuder muslimerna på dadlar och mjölk efter fastan eller när muslimer bjuder in oss att fira chanukka tillsammans.
Sadat och Begin
I likhet med andra fredsaktivister i regionen håller han upp mötet 1977 mellan Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin som ett exempel för ett diplomatiskt genombrott mellan israeler och araber.
– De drog en linje och Israel drog tillbaka alla sina bosättningar från Sinai och nu har vi fred.
Men just nu, under brinnande krig i Gaza, och med gisslan och attackerna den 7 oktober i färskt minne, är det inte lätt att tala om fred.
– Naturligtvis angrips vi av dem som kallar oss extremvänstern. Men det kan man också ta som en komplimang. Om det är vänsterextremt att inte vilja döda varandra, eller att inte vilja kasta sten på någon på sabbaten, då är vi stolta över att vara ”extremvänster”.
