Enskilda högskolan i Stockholm (EHS) drar i gång forumet Ekumeniska akademin. Initiativtagaren för mötesplatsen, Sara Gehlin, ser signaler på en ekumenisk vår mellan kyrkotraditionerna globalt. Detta efter några decennier med ett bistrare vinterklimat.
2025 har fått namnet Ekumeniska året av Sveriges kristna råd och de 27 kyrkosamfund som ingår. Sverige har på många sätt en unik bredd i de ekumeniska relationerna. Men inom den akademiska teologin har ekumenik-ämnet haft en mer undanskymd plats, om man jämför med många andra länder.
Ekumeniska akademin hos EHS är en del i att försöka skapa en vidare mötesplats kring ekumeniken dit inte bara forskare, lärare och högskolestudenter är inbjudna, utan alla som är intresserade av saken. Syftet är samtidigt att förstärka den teologiska reflektionen kring ekumeniken och aktuella frågor där kyrkosamfunden arbetar tillsammans.
– Vi hoppas att det här ska bli en plattform där ekumenikämnet kan växa och gro, säger Sara Gehlin, lektor vid EHS som själv har doktorerat på den ekumeniska rörelsen.
[ Svensk ekumenik i brytningstid – framgång eller fiasko? ]
Sommarakademi på gång
I augusti anordnar Enskilda högskolan en sommarakademi om ”ekumeniskt fredsarbete i tider av krig”. En del av kursen sker samtidigt som Sveriges kristna råd bjuder in till Ekumeniska veckan i Stockholm, då det i en rad olika gudstjänster och andra samlingar ska uppmärksamma att det är Ekumeniska året 2025.
– Vi har seminarier på vårt campus. Men studenterna kommer också att delta i seminarieprogrammet under ekumeniska veckan, och bidra in i vissa av programpunkterna där, berättar Sara Gehlin.
Freds- och miljöfrågor
Planerna för framtiden är att Ekumeniska akademin ska bjuda en till ett par symposier eller seminarier varje år kring aktuella ekumeniska frågor.
– Just nu är fredsfrågan central. Framöver skulle det exempelvis kunna handla om hur kyrkorna ställer sig i miljöfrågan, eller om vad kristen enhet i mångfald egentligen betyder.
Redan i dag är EHS en ekumenisk samlingsplats för studenter och lärare - och arbetet för att olika traditioner ska mötas finns naturligt hos huvudmannen Equmeniakyrkan, menar hon.
Från vinter till vår
Hur mår då ekumeniken av i dag?
Sara Gehlin säger att hon ser tecken på en ekumenisk vår, eller kanske till och med en ekumenisk försommar i det globala syd, efter att man under en period på 1990-talet och början av 2000-talet ofta beskrev samarbetet mellan kyrkorna i termer av ”ekumenisk vinter”.
Hon förklarar att ekumeniken hade ett kraftfullt uppsving med Kyrkornas världsråds bildande 1948. Därefter kom andra vatikankonciliet på 1960-talet, då Katolska kyrkan anslöt sig till den ekumeniska rörelsen. På 1980-talet tog man sedan fram ekumeniska dokumentet ”dop, nattvard, ämbete”.
– Ett viktigt mål här var också att kunna ha nattvardsgemenskap mellan kyrkorna. Men när det inte hände – trots de stora förväntningarna – kom besvikelserna och modfälldheten och man började tala om den ekumeniska vintern.
Katoliker visar på andlig ekumenik
När Sara Gehlin nu åter ser en upptining inom den kyrkliga gemenskapen hänvisar hon till att unga teologer och unga människor över lag söker sig till ekumeniska sammanhang. Internationellt har nya utbildningssatsningar inom ekumenisk teologi gjorts bland annat genom Global ecumenical theological institute, Geti, i Schweiz och med regionala fortsättningar.
– Intressant är också att Katolska kyrkan har stigit fram på ett helt annat sätt de senaste tio åren och vidareutvecklat den andliga ekumeniken, där den receptiva ekumeniken är en del. Det här har slagit rot i många traditioner och gett ny energi.
Karismatiker i ekumeniken?
På ledarplats skrev Dagen nyligen om pingstkarismatikers plats när Sveriges kristna råd och andra anordnar gemensamma satsningar kring unga. Får pingstkarismatikerna vara med? Och vill de? var frågorna som ställdes. Sara Gehlin på Ekumeniska akademin säger att ekumeniken självklart är öppen för alla som vill delta.
– Min erfarenhet är att om viljan finns – det är grundläggande – så går det alltid att hitta sätten att utveckla samarbeten.
Reflektioner över den svenska situationen i det här fallet överlåter hon till Sveriges kristna råd och andra att fundera över. Men på den internationella arenan menar Sara Gehlin att allt fler evangelikala och karismatiska kyrkor söker sig till samarbete med Kyrkornas världsråd.
[ Får pingstkarismatiker vara med i ekumeniken – och vill de? ]
Relationer i stället för konsensus
Hon lyfter också fram Global christian forum, som startades under Kyrkornas världsråds paraply i början av millenniet, som ett annorlunda forum.
– Här finns mer av relationsbyggande och av att dela sina berättelser med varandra, än att komma fram till konsensusbeslut i plenum, som det ofta har varit inom Kyrkornas världsråd. Många evangelikala och karismatiska kyrkor har anslutit sig till detta. Ibland handlar det om själva arbetsformerna, säger hon.
Ekumeniska akademin hos EHS invigdes i mitten av februari med ett boksymposium. Samlingen handlade om det internationella ekumeniska möte som hölls i Stockholm 1925, på inbjudan av dåvarande ärkebiskopen Nathan Söderblom, och som brukar betraktas som den moderna ekumenikens genombrott.
Det är bland annat 100-årsjubileumet av detta som gör att 2025 nu kallas för ”Ekumeniska året”.
[ Ärkebiskopen som fick Nobels fredspris för sitt ekumeniska arbete ]
