På tisdagen miste elva personer livet när en man öppnade eld på Risbergska skolan i Örebro. Sedan dess har personalen på sjukhuskyrkan jobbat övertid.
– Vi blev inringda direkt när de första uppgifterna kom och sjukhuset sattes i beredskap, säger Mattias Falk till Dagen.
Sjukhuskyrkan på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ) ingår i sjukhusets stödgrupp och när larmet om skottlossningen på Risbergska skolan kom blev det en febril aktivitet på sjukhuset. Mattias Falk och hans kollega, diakonen Sara Fintling, anslöt omgående.
Oroliga anhöriga som hade tagit sig till sjukhuset slussades till en stor samlingslokal. Där fanns Mattias och Sara.
– Hela tisdagen var det många anhöriga och oroliga människor som kom dit och som vi mötte, säger Mattias Falk och berättar att de i möjligaste mån försökte svara på alla frågor.
– Vi hade fått uppgifter om att det var fem–sex personer skadade på sjukhuset, men vi visste inte identiteten på dem.
Mattias Falk förklarar att de anhöriga som hade tagit sig till sjukhuset fick berätta vilka de var för att det skulle bli enklare att veta vilka som var släkt med eventuella skadade och döda. Han tillägger att antalet anhöriga uppgick till flera hundra personer.
Då och då kom sjukhusets chefskirurg, tillika traumaledare, in i salen för att ge en statusuppdatering.
”Chock” och ”förtvivlan”
Från polisens och sjukhusets sida har begreppet ”saknad” använts under veckan. Enligt Mattias Falk är det naturligt eftersom identiteten på omkomna måste vara helt säkerställd innan namnen blir offentliga. Samtidigt konstaterar han att begreppet tolkas olika av människor.
– För vissa blir ett hopp. ”Min anhörig kanske finns någonstans, kanske kvar på skolan eller kanske på stan någonstans utan mobiltelefon på sig?”
Själv använder han orden ”chock” och ”förtvivlan” för att beskriva stämningen i den stora samlingssalen under tisdagseftermiddagen och kvällen. Anhöriga serverades smörgåsar och dryck medan stödpersoner, däribland Mattias och Sara, gick runt i rummet och intilliggande lokaler där anhöriga också uppehöll sig.
– För vissa är det tryggt att det finns en präst eller en diakon eller andra stödpersoner, säger han och tillägger att familjerna också gjorde sitt bästa för att trösta varandra samtidigt som poliser försökte samla in uppgifter.
”Alla har hjälpt alla”
Mattias Falk och Sara Fintling blev kvar på sjukhuset till en bit efter midnatt. Efter några timmars sömn var de tillbaka på sjukhuset tidigt på onsdagsmorgonen för ytterligare en lång arbetsdag.
– Hela sjukhuset har varit helt suveräna, alla har hjälpt alla. Men nu har det lugnat ned sig, säger Mattias Falk och nämner att det stöttande arbetet nu har gått in i en ny fas.
– Det kan handla om stödsamtal med dem som kanske var drabbade på skolan under skottlossningen och som trodde att det var deras sista stund.
Går det här på något sätt att jämföra det som har hänt i veckan med någon tidigare situation när du har varit om i rollen som präst?
– Nej, det går inte. Det här är på en helt annan nivå.
Känner du för egen del att du fått tid till reflektion och bearbetning?
– På ett sätt är det ju vårt jobb och vi är utbildade och har erfarenhet av den här typen av möten, men vi får alla de resurser vi behöver.
[ Samfundsledarna om Örebro-dådet: ”Är vår plikt att bidra till fred och försoning” ]
