Medan skotten avlossades i korridorerna på skolan i Örebro satt 19-åriga Madeleine Sjöberg, barnbarn till flyktingpastorn Bengt Sjöberg, gömd under en bänk för att undkomma skytten. I närheten av skolan väntade hennes pappa.
– Jag satt och bad, säger hon till Dagen.
Minst elva personer dödades i våldsdådet på Campus Risbergska i Örebro på tisdagen. Bengt Sjöberg, känd som flyktingpastorn, berättade på tisdagseftermiddagen för Dagen, medan dådet ännu pågick, att ett av hans barnbarn var elev på den drabbade skolan. Ett par timmar senare hade barnbarnet, 19-åriga Madeleine Sjöberg, fått lämna skolan. När de första skotten ljöd i korridorerna hade hon precis kommit in i klassrummet.
– Då låste vi dörren, säger hon.
Madeleine Sjöberg gömde sig under en bänk, omgiven av stolar ”så att jag inte skulle bli träffad” om skytten skulle ta sig in i klassrummet. För att skydda sig ytterligare lät hon en dator vila mot hennes uppdragna knän där hon satt på huk. Inne i skolan tjöt brandlarmet, ute hovrade en polishelikopter. Från korridoren utanför klassrummet hördes flera skott, ”kanske 12 eller 13″. Och någon ryckte i den låsta klassrumsdörren.
– Efteråt hörde jag att någon hade ryckt i en massa dörrar. Det var antagligen en gärningsman, säger Madeleine Sjöberg.
”Satt och bad”
Hon redogör för skeendet i en sansad och saklig ton. Under timmarna i klassrummet hann hon känna rädsla, chock och panik. Ett tag stannade allt till ”och det bara fastnade för mig”, säger hon. Men efter en stund infann sig ett slags lugn.
– Jag satt och bad. Jag tänkte hela tiden: ”Det här kommer gå bra, Gud är med dig.”
19-åringen berömmer skolans lärare för deras snabba insats.
– De har ju inte varit med om en sådan här sak förut, men jag tycker att de gjorde ett jättebra jobb. De höll oss trygga genom att prata med oss och berätta om vad som hände. Men med en av lärarna såg jag att det kanske inte var helt okej.
Pappan: ”Tackar Gud”
När polisen till slut öppnade klassrumsdörren uppmanades de inrymda eleverna och lärarna att springa ut genom korridoren utan att se sig omkring.
– Men jag hörde från klasskamrater som ändå hade tittat att det fanns blod där, säger hon.
Madeleine Sjöbergs pappa, Johannes Sjöberg, finns vid hennes sida när hon berättar om upplevelsen inifrån klassrummet. Han hade skjutsat henne till skolan och inte hunnit komma så långt därifrån när han hörde talas om att det pågick dödligt våld på skolan.
– Det kändes overkligt och obehagligt. Det var fruktansvärt. Det rann tårar, säger Johannes Sjöberg.
Hade hans dotter anlänt till skolan bara någon minut senare hade hon kanske inte hunnit fram till klassrummet innan skottlossningen började.
– Vi tackar Gud att hon kom fram den tid hon kom fram. Annars kanske jag inte hade fått se min dotter mer, säger Johannes Sjöberg.
[ Tiotal döda i våldsdådet i Örebro – Bengt Sjöbergs barnbarn var på skolan ]
