Första gången P-O Byrskog skulle predika var han nära att svimma av nervositet. Nu peppar han andra som kanske stigit upp i predikostolen för första gången.
– Det krävs mod. Men Gud kan faktiskt tala också genom en ofullkomlig predikan, säger han.
P-O Byrskog är regional kyrkoledare för region Mitt och region Svealand i Equmeniakyrkan. Men en gång i tiden, för si så där 33 år sedan, var även han ny i predikostolen.
– Första gången jag predikade var det 130 personer i kyrkan och jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, berättar han för Dagen.
– Det var en kort predikan. Och efteråt kom Susanne, som var sjuksköterska, fram och sa att hon varit nära att gå upp till mig: ”Du var alldeles vit, jag trodde du skulle svimma”, sa hon.
– Sedan kom Gunnel, och hon sa att det varit ett sådant ljussken omkring mig, och att det jag sa varit heligt för henne. Den dubbelheten berörde mig starkt. Jag var verkligen på väg att svimma. Samtidigt var det ändå Guds ord som fick beröra.
Predikopepp i Jönköping
Berättelsen om sin första predikan delade P-O Byrskog i lördags, när han talade om grunderna för predikan under Equmeniakyrkans fortbildning för alla som predikar, Predikopreppdygnet. Samlingen med cirka 100 deltagare hölls mellan fredag och lördag kväll på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping.
Bland talarna var Niklas Piensoho, Britta Bolmenäs, Britta Hermansson och Daniel Röjås.
– Det var härligt att uppleva en sådan längtan och ett sådant sug efter att lära sig mer. Jag, som ändå predikat i 33 år, fick också mycket gott att ta med mig, säger P-O Byrskog.
Han är medveten om att det är att stort steg att predika, vare sig man är lekman eller anställd.
– Också de som predikat ett tag behöver få lite input och förnyelse, inte bara i seminarier utan genom samtalen man för över fikat. Inte minst behöver man mod, särskilt om man är ny, säger han.
– Man kanske är van vid att tala i andra sammanhang, via jobbet till exempel. Men det är något annat att stå i en predikstol och förkunna Guds ord – hur ska man egentligen våga göra det som människa?
Ja, hur kan man egentligen våga predika Guds ord?
– För att vi har en stor Gud, som låter enkla människor få föra fram hälsningar in i människors liv, säger P-O Byrskog.
– Och vi kan göra det genom att ge våra enkla vittnesbörd, tala om det som berör oss själva och inte krångla till det.
Några tankar ger han med på vägen: Det man förkunnar bör landa i det egna livet, både för predikanten och för den som lyssnar. Det är också klokt att förbereda sin predikan väl.
– Att förbereda en predikan kan bli som en upptäcktsresa in i Guds ord. Man kan titta på olika översättningar, läsa bibelkommentarer, läsa texten i sitt sammanhang, googla runt lite och se vad som slår an hos en själv, så att man kan dela med sig av det, säger P-O Byrskog.
Bra att ge, och be om, feedback
Ibland är det svårt att veta om en predikan ”gått hem” eller inte.
– Därför är det fint om den som lyssnar på en predikant säger något uppmuntrande efteråt, särskilt till den som är ny. Då får man mod att göra om det.
– Sedan kan man som predikant fråga någon som man har förtroende för om lite feedback. Gud kan tala genom en ofullkomlig predikan, men den ska helst vara tydlig och lätt att lyssna på. Och då kan man behöva några tips från någon som inte känns hotfull. Man kan vara lite skör som predikant, särskilt i början.
Hur lång ska en predikan vara?
– Det finna inga regler, men i olika sammanhang har det skapats olika traditioner. Sedan är det en utmaning i dag att människor inte är vana vid att hålla kvar sin uppmärksamhet lite länge. Det behöver man tänka på, säger P-O Byrskog.
– Det finns ju också andra former av predikan, som samtalsgudstjänster, där någon håller en kort inledning och man sedan pratar och ger tillbaka.
[ ”Jag eldade upp mina predikningar” ]
