I mitten av april inleds rättegången mot en 77-årig man som står åtalad för att ha skickat brev med grovt sexuellt innehåll till kvinnor i flera år. Många kvinnor andas nu ut.
– Det känns inte jättekul att behöva möta honom i domstolen, men det är skönt att han kan få sitt straff, säger ”Sofia” som fick ett brev 2022.
I sommar är det tre år sedan ”Sofia” tog emot brevet från den åtalade mannen. Vid tidpunkten arbetade hon som barnpastor och kuvertet väckte hennes nyfikenhet.
– Nuförtiden får man inte så ofta brev och jag tänkte att det var spännande att det var till mig, förklarar hon för Dagen.
Men när kuvertet var öppnat insåg hon snabbt att hon hade fått post från den anonyma brevskrivaren som hade härjat under lång tid.
– En bekant till mig hade fått ett liknande brev några år tidigare, säger hon som en förklaring till varför hon förstod vilken typ av brev det var.
Först pratade ”Sofia” med sina föräldrar och sedan med föreståndaren i församlingen. Dagen efter gick hon till polisen.
Ett inledande förhör hölls och några dagar senare blev ”Sofia” åter kontaktad av polisen som meddelade att hennes polisanmälan var en del av en större utredning. Sammantaget förhördes hon tre gånger.
– Den sista gången fick jag också titta på några fantombilder som hade tagits fram utifrån gärningsmannens dna, men jag kände inte igen honom.
Hur har du mått efter att du fick brevet?
– Eftersom jag var lite förberedd på att det kunde hända har jag ändå mått ganska bra. Det känns inte jättekul att behöva möta honom i domstolen, men det är skönt att han kan få sitt straff.
Bodde ensam
Preskriptionstiden för sexuellt ofredande – den formella brottsrubriceringen i det aktuella fallet – är fem år. Därmed kan gärningsmannen inte fällas för brev som han skickade före 2020. Men även för kvinnor som mottog brev tidigare än så kan uppklarandet ses som ett avslut.
Ingela Olsson (tidigare Hedlund) arbetade i slutet av 1980-talet som ungdomsledare i Salemkyrkan i Vargön. Församlingen tillhörde Örebromissionen och när hon fick ett brev som bland annat innehöll porrbilder kontaktade hon samfundets huvudkontor i Örebro.
– Jag hade nyligen flyttat hemifrån och bodde ensam, så det var inte så trevligt, säger hon.
I dag är det relativt enkelt att hitta namn och kontaktuppgifter på internet. På 1980-talet var det betydligt svårare. Ingela Olsson berättar att hon fanns med på en bild i ett nummer av Örebromissionens veckotidning Missionsbaneret och hon spekulerar i att det kan ha varit där som gärningsmannen såg henne.
– Jag kan inte komma på något annat sätt.
Ingela Olsson fick aldrig något mer brev och hon säger att det, med undantag för den första tiden, inte har påverkat henne negativt. Hon berättar också att hon inte har pratat med någon annan som har fått brev.
– Det har kanske varit lite pinsamt på något sätt, speciellt längre tillbaka i tiden.
Men när hon har läst artiklarna i Dagen har hon funderat på saken.
– Det är fantastiskt för kvinnor som har fått brev att polisen äntligen har kommit fram till vem gärningsmannen är.
[ De fick anonyma porrbrev – minns ångesten och oron ]
”Nu drabbar det även mig”
Ännu tidigare – i början av 1980-talet – fick Ewa Sundkvist några brev. Då arbetade hon som pastor i en församling tillhörande Örebromissionen i Ljungsbro utanför Linköping.
– En dag fick jag ett tjockt kuvert och på baksidan stod det att brevet kom från en ungdomsledare och ett namn som jag inte kommer ihåg. Jag öppnade kuvertet och såg då bland annat porrbilder och handskrivna texter över bilderna.
Ewa Sundkvist, som var nybliven pastor och bodde ensam, minns det som en väldigt obehaglig upplevelse.
– Jag blev så klart skärrad, säger hon och tillägger att hon direkt förstod var det var för sorts brev eftersom en bekant till henne hade fått ett liknande brev tidigare.
– Aha, nu drabbar det även mig, tänkte jag.
Brevet åkte i sopkorgen och hon berättade inte om det för någon.
Men när ännu ett brev kom agerade hon annorlunda. Först pratade hon med församlingsledningen och därefter gjorde hon en polisanmälan.
– Men min känsla var att polisen inte tog det på något större allvar, och att brevet stoppades i en låda, säger hon.
Har du någon aning om hur avsändaren fick tag på ditt namn och din adress?
– Jag har tänkt att personen kanske såg mitt namn i ÖM:s årsbok, men jag vet inte.
1984 flyttade Ewa Sundkvist till Örebro och hon tror sig minnas att hon även tog emot ett brev på den nya adressen.
Har händelsen med breven påverkat dig senare i livet?
– Nej. Jag förstod ganska snabbt att det var en sjuk människa som hade skickat brevet och jag lämnade det bakom mig.
[ 77-årig man åtalas för sexuellt ofredande mot 20-tal kristna kvinnor ]
”Jag var ung och naiv”
Ulla Stenlund är ytterligare en kvinna som har fått 77-åringens brev – två närmare bestämt.
– Sommaren 1989 startade jag en frisersalong i Göteborg tillsammans med en kollega. Vi hade en vision att i vardagen få sprida Guds kärlek till kunderna.
I slutet av 1991 uppmärksammade tidningen Evangelii Härold initiativet.
– Det var efter den artikeln och med bild på mig på framsidan som jag fick det första äckliga brevet. Jag var ung och naiv och blev så chockad, säger Ulla Stenlund, som berättar att hon aldrig tänkte på att göra en polisanmälan.
– Jag minns inte riktigt vad som stod och hur det såg ut, men jag har för mig att allt var urklippta bilder och foton som klistrats fast på några A4 sidor. Han hade sett bilderna i Evangelii Härold och beskrev vad han skulle göra med mig. Jag blev så äcklad, rädd och förskräckt och visste inte om jag skulle våga berätta för någon. Men så hade jag en kund som var ridande polis. Jag tror det var samma dag, eller någon dag efter att jag hade fått brevet, som han kom för att klippa sig. Då visade jag honom brevet och han tog med sig det.
Några dagar senare fick Ulla Stenlund ett till brev som hon förstod var från samma avsändare.
– Jag öppnade det inte utan ringde den ridande polisen som kom och hämtade det. Efter det fick jag inget mer och jag vet inte vad som hände med breven. Jag försökte sudda ut dem från mitt minne.
