Trenden att tiden mellan dödsfallsdag och begravningsdag blir allt längre fortsatte även under 2024 och Sverige har fortfarande världens längsta tid mellan dödsfall och begravning.
- Det är väldigt många i dag som vill vara med och bestämma om ceremonin och dessutom verkar svenskarna ha svårt att lyssna på auktoriteter, säger Magdalena Nordin, professor på Göteborgs universitet som möjliga orsaker till siffrorna.
För en gång var Sverige i nivå med jämförbara länder när det gäller tiden som går mellan dödsfall och begravning. Men runt millennieskiftet hände något och i dag tar det tre gånger så lång tid för en svensk att bli begravd i jämförelse med en norrman. Vad var det som hände egentligen?
Utvecklingen skenade vid millenieskiftet
Enligt den statistik som Dagen fått från branschorganisationen Sveriges auktoriserade begravningsbyråer var tiden mellan dödsdag och begravning 7–10 dagar innan 1960-talet.
Från sent 1960-tal till början på 1990-talet steg det något till 1–2 veckor.
Men runt millennieskiftet började tidsdifferensen att skena. I november 2008 hade väntetiden ökat med fem dagar till 18,8 dagar, jämfört med andra och tredje kvartalet 1997. På lite mer än ett decennium stack alltså siffrorna iväg med fem dagar och efter propåer från branschförbunden agerade riksdagen. Det gjordes en utredning och en ny begravningslag kom 2012 och den slog fast att man hade en månad, eller 30 dagar, på sig att få till en begravning, jämfört med två månader i de gamla bestämmelserna.
Direkt efter att den nya lagstiftningen infördes 2012 sjönk snittet till 21,6 dagar 19 dagar. Men nu, 13 år senare, har den stigit igen och år 2024 låg siffrorna på 26,4 dagar enligt statistik från Sveriges auktoriserade begravningsbyråers förbund. En ökning med en hel dag sedan sedan föregående år.
Begravningsbyråer: Måste prioritera detta
I Stockholms län, som är sämst i klassen i Sverige så ligger snittet på 29,7 dagar.
“Det gäller nu att vi faktiskt tänker till hur vi vill behandla våra döda, att vi alla faktiskt prioriterar detta och för Svenska Kyrkan gäller det att tillhandahålla betydligt bättre tillgänglighet med tider”, skriver Sveriges auktoriserade begravningsbyråers förbund i ett pressmeddelande.
Varför är nu detta ett problem? undrar vän av ordning. Det finns flera.
Lokaler för förvaring och visning av stoftet behöver byggas ut, vilket i sin tur resulterar i högre kostnader för det allmänna med högre skatt och begravningsavgift som följd. Arbetsmiljön för de som hanterar en människa som varit död i flera veckor påverkas också negativt. Efter ett tag börjar kropparna till exempel lukta väldigt illa.
Och sedan har vi den etiska biten. Vad visas för respekt för en död människa som ligger och förmultnar i väntan på att vi ska ha tid att begrava den?
Forskaren: Fler vill vara med och bestäma
Magdalena Nordin är professor på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion på Göteborgs universitet. Hon är koordinator för ett nätverk om begravningar som ett socialt fenomen i nutid och i historien. Till Dagen säger hon att hon tror att en stor del av problemet ligger hos sorgehuset, det vill säga den dödes anhöriga.
Dels är det väldigt många i dag som vill vara med och bestämma om ceremonin och dels verkar svenskarna ha svårt att lyssna på auktoriteter. Man har ofta mycket dålig kunskap själv, men trots detta inte särskilt stor lust att ta råd från branschfolk eller präster. Man vill ha det på sitt sätt.
Hon poängterar att detta är vad som framkommit i hennes samtal med folk i branschen, men att någon egentligen forskning på området ännu inte finns.
– Än så länge finns det inga studier gjorda på varför det tar sådan lång tid utan mest olika aktörers tolkningar om varför, säger hon.
Specialönskningar från den döda tar tid
Den kanske viktigaste aktören är den döde själv. De döda kan inte komma med några nya krav efter sin död, konstaterar Magdalena Nordin, men specialönskningar som den döde har uttryckt innan sitt frånfälle kan göra att det dröjer innan begravningen, såsom askspridning på någon speciell plats eller om vissa speciella personer ska vara med på ceremonin.
Men den största bromsklossen är att fler personer vill ha inflytande över begravningsceremonin, menar Magdalena Nordin.
– Det är inte längre prästen eller änkan/änkemannen som har sista ordet, det finns fler att ta hänsyn till nu, än vad som var fallet tidigare. Det kan vara önskemål från barn och barnbarn, ny make eller särkullsbarn som kan ha bestämda åsikter om hur ceremonin ska se ut och kanske framför allt när den ska ske. Och det gör att tiden går.
Grannländerna begraver betydligt fortare
Men allt det här förklarar egentligen inte varför det är en sådan skillnad i jämförelse med våra grannländer.
– En förklaring kan vara att i våra grannländer är de kyrkliga traditionerna starkare än vad de är i Sverige och att kyrkan då har en auktoritet och ett tolkningsföreträde som inte finns här, säger Magdalena Nordin.
Hon menar att om kyrkan anvisar plats och tid mitt i veckan i våra grannländer accepteras det i större utsträckning där än vad som är fallet i Sverige. Sedan kan det vara så att prästerna i våra grannländer arbetar mer flexibelt än vad som är fallet i Sverige, resonerar hon.
Huvudmännen för begravningsförfarandet i Sverige är Svenska kyrkan, förutom i Stockholm och Tranås där det är kommunen.
– Jag kan tycka att kyrkan kanske förhåller sig lite väl ”efterfrågansbaserat” i den här frågan. Om det önskas många begravningar på fredagar så är det bara på fredagar man erbjuder tid för begravningar.
– Vad jag förstår så menar Svenska kyrkan själva att det faktum att de bara erbjuder ett fåtal veckodagar inte är orsaken till de långa väntetiderna, men frågar du anhöriga eller begravningsbyråer så säger de att du ofta bara kan ha begravning på fredagar eller lördagar. Så där vet jag inte vem som har mest rätt.
Varför tror du att anhöriga bara vill begravningsceremonier på fredagar?
– Döden har inte den största prioriteten i människors liv i Sverige längre. Många menar att de inte kan ha en begravning en eftermiddag mitt i veckan, det stör de levande för mycket.
Två andra aktörer, begravningsbyråer och krematorier ser inte Magdalena Nordin som några stora flaskhalsar.
– Jag tror inte att krematorierna tar för lång tid på sig så problemet är nog inte där.
Varför har det inte forskats om det här?
– Det hamnar lite mellan stolarna, vem ska utföra forskningen? Jag tycker att vi religionssociologer ska göra det och det är därför jag har tagit på mig att vara ansvarig för nätverket för begravningsforskning, säger Magdalena Nordin.
– Jag kan tycka att branschen inte är på tårna med att se till att det här görs. Och sedan spretar ju branschen. Vi har väldigt många aktörer och det finns inte en central myndighet som sysslar med de här frågorna. Det finns cirka 1 300 lokala huvudmän i Sverige som är ansvariga för begravningarna, det är ju en väldigt decentraliserad verksamhet, medan tillsynen ligger på regional nivå, och lagarna på nationell nivå. Det är väldigt många kockar till den här soppan.
Vetenskapligt ligger det inte heller på någons bord. Det är inte klassisk statsvetenskap eller juridik, det är inte heller klassisk teologi eller naturvetenskap.
– Men sedan vill väl vi forskare kanske inte heller befatta oss med döden, säger Magdalena Nordin.
---
Fakta: Begravningar då och nu
- Högst antal dagar mellan dödsdag och begravningstillfälle år 2024 hade Stockholms län med 29,7 en ökning från 27,8 dagar året innan. Stockholms kyrkogårdsförvaltning har, enligt framställan, uppgett att den genomsnittliga tiden i Stockholms kommun uppgår till 30,5 dagar. Lokaler för förvaring och visning av stoftet behövde byggas ut, vilket i sin tur resulterar i högre kostnader för det allmänna med högre landstingsskatt och begravningsavgift som följd.
- På 1600-talet begravde svenskarna sina döda inom ett par dagar, men under 1700-talet började folket klaga på att det gick för fort och de ansåg då att det var kristligt oanständigt. Det var dock inte alltid som det gick snabbt med begravningen utan på vissa ställen kunde begravningen skjutas upp i 14 dagar eller mer. Det kunde till exempel bero på årstiden.
- Källa: (Catharina Björkander ”Det är ingen punkt, det är ett kommatecken..” En hermeneutisk intervjustudie om kristna och borgerliga begravningsritualer” – 2023)
---
