”De sköna grabbarna” i Pingst riskerar att skymma kvinnorna

Kulturen som gör att männen hamnar i förarsätet sitter i väggarna i pingströrelsen. Ändå ökar antalet kvinnliga föreståndare sakta men säkert. Det säger Pernilla Olsson, som leder en arbetsgrupp som vill få in fler kvinnor i ledarskap.

Frågan finns också med i den förändringsprocess som pågår för fullt.

”Sköna grabbar” som glatt och obesvärat tar plats medan unga kvinnor får slita för att komma till sin rätt. Församlingsledaren som helt missat att den kvinnliga medarbetaren får predika mera sällan än sin manliga kollega.

Signalerna som bromsar upp kvinnor finns fortfarande på för många ställen inom pingströrelsen. Det konstaterar pastor Pernilla Olsson och Gustaf Nyström, verksamhetsledare för Pingst Ung, när de talar med Dagen om sitt arbete för att få in fler kvinnor i ledarskap.

Båda sitter med i en arbetsgrupp som jobbar med att lyfta frågan brett inom samfundet. Ett konkret avstamp gjordes i september 2023, då en heldag om kvinnor i ledarskap arrangerades i Jönköping, vilken Dagen rapporterade från.

Sedan dess har samfundet haft fullt upp med sina inre processer. En kyrkoledare har avgått och en ny har valts. Samtidigt har ett större förändringsarbete påbörjats, där Gustaf Nyström är projektledare. Det är i det senare sammanhanget som frågan om kvinnor och ledarskap ska ses, säger Pernilla Olsson och Gustaf Nyström.

Fler kvinnliga föreståndare nu - utan insatser

År 2023, när Dagen frågade frikyrkosamfunden, var Pingst det sammanhang som hade lägst andel kvinnor som föreståndare. Då var andelen kvinnliga föreståndare 16 procent, vilket i antal personer innebar att 47 föreståndare var kvinnor, jämfört med 243 män.

– Den aktuella siffran är faktiskt att antalet kvinnliga föreståndare har ökat med tio personer de senaste två åren, säger Pernilla Olsson, pastor i Lifecenter i Västerås, under samtalet med Dagen.

– Det är ju fortfarande inte särskilt hög procent, men det går ändå åt rätt håll och är något slags bevis på att det ändå är någonting som händer.

Andra positiva signaler, säger hon, är den breddning som skett på Pingsts olika plattformar, liksom antalet kvinnor i andra roller än föreståndarrollen.

Att det långsamt rör sig åt rätt håll har inte med några konkreta insatser att göra. Några sådana har heller inte hunnit komma från den arbetsgrupp där Pernilla Olsson och Gustaf Nyström är två av fem medlemmar.

I stället hoppas man kunna stimulera till nytänkande på alla nivåer i organisationen, på ett snarlikt sätt som när det gäller att få balans mellan dem som har en viss ålder eller etnicitet.

– Vi behöver trycka ned och ut frågan i rörelsen, i processgrupperna, på regionala pastorsdagar men också i församlingsledningar och församlingar. Den behöver vara levande hela tiden, säger Pernilla Olsson.

[ Nyhem bryter trenden: Stor majoritet kvinnliga talare i år ]

Gustaf Nyström håller med.

– På ett övergripande plan behöver vi fråga oss vilka som är med och planerar när vi arrangerar sommarkonferenser, Pingst pastor, nyårfestivalen Unite och olika pastorsdagar. Vilka är med och genomför, och vem talar?

Ett fint exempel, säger han, var när Rachel Turner predikade under Nyhemsveckan i somras.

– Efter varje tillfälle stod det unga tjejer i kö, både barn och tonåringar, för att tacka henne. De hade samlat mod till sig för att säga att det var viktigt för dem att hon, som var kvinna, predikade. Det hade ett jättestarkt symbolvärde.

Män ska gärna vara lite “socialt sköna”, mingla på kyrktorget och predika på ett annorlunda sätt. Medan deras kvinnliga kollegor är fullt upptagna med att svara på mejl, hålla deadlines och jobba hårt för att man ska räkna med dem.

—  Gustaf Nyström, Pingst ung

Mannen fick predika oftare

Gustaf Nyström berättar om vad som hände när en kvinnlig medarbetare i en församling reagerade över att hennes manliga kollega fick fler möjligheter att predika på söndagarna än hon fick. Tillsammans gick de till föreståndaren och tog upp frågan.

– Han sa genast förlåt, och sa att de självklart skulle se till att skapa en större jämvikt. Till mig sa att han blivit chockad när han insåg att han inte lagt märke till vad som hände, säger Gustaf Nyström.

– Så det fanns ingen illvilja, inga teologiska frågetecken eller stora strukturella problem i sammanhanget. Det handlar bara om kultur och omedvetenhet.

Unga kvinnor är trötta på ”sköna grabbar”

I denna kultur faller det ofta på kvinnorna själva att lyfta obalansen och att hävda sig.

– Ett uttryck jag hör från en del unga kvinnor är att de så trötta på alla ”sköna grabbar”, säger Gustaf Nyström.

– Även om det är lite av en överdrift så upplevs det som att det är de här killarna som efterfrågas – de ska gärna dyka upp och vara lite socialt sköna, mingla på kyrktorget och predika på ett annorlunda sätt. Medan deras kvinnliga kollegor är fullt upptagna med att svara på mejl, hålla deadlines och jobba hårt för att man ska räkna med dem.

Som ung, vit man befinner han sig själv, som han säger, ”mitt i normen av att vara ledare i pingströrelsen”.

– Då faller det på mig att inse att jag har ett ansvar att lyssna, synliggöra och att våga vara lite obekväm.

Vara konkret vid anställning

Något som Pernilla Olsson lyfter är de olika förväntningar och frågor som kan komma fram vid anställningsintervjuer. Till exempel menar hon att församlingar skulle vinna på att vara tydligare, då det är något som många kvinnor efterfrågar.

– Som kvinna behöver man ofta veta att ett arbete kommer att gå att kombinera med att vara mamma, och att det är hållbart och görligt i längden. Det behöver en församling som anställer någon tänka på i ett tidigt skede.

– Väldigt generellt så har männen en större beredskap att kasta sig ut, i tro och förhoppning att det löser sig. Och det gör det ju oftast. Medan en kvinna kan behöva höra att hon inte kommer att behöva ta ansvar för precis allt från första början.

[ ”Att larma för att män inte kommer i tjänst i Pingst är för tidigt” ]