”Vägra hata” – viktig princip för kristna palestinier

Omvärlden behöver få höra berättelser om hopp från det Heliga landet, även när mycket verkar hopplöst. Det menar Daoud och Jihan Nassar, kristna palestinier, som trots omfattande problem med israeliska bosättare och risk för konfiskering av sin gård kämpar för sina rättigheter och fortsatt kristen närvaro i området.

– Vi vägrar att vara offer, säger Daoud Nassar.

– Det är viktigt, för om vi erkänner att vi är offer, då är det lätt att bara sätta sig ner och deppa och bara vänta på att någon annan ska agera.

Och visst finns det saker att kämpa för. Daoud och Jihan Nassar är kristna palestinier som just nu är på besök i Sverige för att berätta om sin situation. Dagen träffar dem i pingstkyrkan i Botkyrka där de är på plats för att träffa representanter för Sveriges kristna råd. Det är Daoud som till en början berättar om den gård på Västbanken som han är född och uppvuxen på och där man odlar oliver, vindruvor och andra frukter.

– Den har tillhört familjen i över hundra år, marken köptes då området styrdes av Ottomanska riket, berättar han.

Han beskriver det som att familjen till en början ville ha en andlig koppling till marken, så då byggde de inte hus, utan bodde i de grottor som tillhör området. Men numera är det alltså en gård, belägen på en höjd en liten bit utanför Betlehem. Daouds släkt bodde här långt innan staten Israel bildades och de har inga planer på att flytta på sig.

33 års kamp

– Men år 1991 ansåg israeliska myndigheter att vår gård låg på mark som tillhörde staten. Då började också en juridisk kamp för att den inte ska konfiskeras. Det är fortfarande ett domstolsärende som har hållit på i 33 år, förklarar Daoud.

Själv tycker han att fallet är enkelt, marken tillhör hans familj, men fortfarande lever de ändå med hot om att tvångsförflyttas. Förutom det har även ett annat hot vuxit sig inpå knuten, bokstavligt talat. Gården omringas numera av fem olika israeliska bosättningar, där flera av invånarna agerar hotfullt. Flera gånger har bosättare kommit för att sabotera, de har huggit ned träd och försökt skrämma invånarna. Efter krigsutbrottet förra året har den här typen av hot från bosättarna eskalerat.

Det är utifrån den bakgrunden Daoud säger att de vägrar att vara offer. Gården går i dag under namnet Tent of nations, och släkten Nassar har valt att öppna den för internationella gästarbetare. Så ofta är det någon långväga gäst på plats för att hjälpa till, bland annat från Följeslagarprogrammet som Sveriges kristna råd har ett ansvar för.

– Den internationella närvaron är ett skydd för oss, berättar Daoud.

Vägrar hata

Sedan säger han att arbetet på gården bygger på fyra principer.

– Vi vägrar att vara offer, vi vägrar att hata, vi agerar annorlunda utifrån våra kristna värderingar och vi tror på rättvisa, säger han.

– För oss hade det varit enkelt att bli frustrerade och arga, det hade varit enkelt att hata. Men det är en viktig princip för oss, vi vägrar att gå i den riktningen.

På så sätt är de en annorlunda röst i en region som just nu plågas av krig och fördjupade konflikter. Daoud och Jihan berättar båda två hur viktigt det är med ickevåld som princip, samt att den eviga hämndspiralen som finns mellan israeler och palestinier måste få ett stopp.

– Vi tror på rättvisa, för det är vad vi gör som kristna, det finns ingen annan väg.

Färre kristna

Antalet kristna palestinier har blivit allt färre i det Heliga landet, numera utgör de bara en procent av befolkningen. Paret Nassar tillhör själva den lutherska kyrkan, vilket de beskriver som en minoritet inom minoriteten. De beklagar sig över att så många kristna gett upp och lämnat.

– Vi tycker att det är viktigt att den kristna närvaron finns kvar, annars kommer till slut det Heliga landet att vara tömt på kristna. När andra kristna kommer på besök får de då bara ta bilder på döda stenar, på platser där Jesus gick, men man får inte träffa någon kristen befolkning.

När frågan ställs om varför så många kristna lämnat tar Jihan över samtalet. Hon berättar om den osäkerhet som finns för den kommande generationen.

– Att uppfostra barn här är inte lätt. Det är en stor osäkerhet om vad som ska hända i framtiden, sedan har vi alla checkpoints, instabiliteten och den politiska situationen, säger hon.

Förutom det så är ekonomi också en viktig orsak till varför kristna lämnar. Nu i krigstider är exempelvis Betlehem tömt på turister, vilka vanligtvis är en viktig inkomstkälla för många kristna palestinier.

– Sedan har många också släktingar utomlands som undrar varför de stannar. Så de uppmanar dem att lämna.

Omstritt ord

Själva tänker de tvärtom, de vill vara kvar, trots de utmaningar som finns. Gården som de driver ligger i Område C på Västbanken, som inte lyder under det palestinska självstyret utan är under den israeliska militärens kontroll. Det är också i det området som Israel anklagas för att bedriva apartheid, exempelvis av Amnesty, eftersom man har olika rättigheter beroende på om man är israel eller palestinier.

Lever ni under apartheid?

– Saken är den att jag inte är intresserade av att göra jämförelser med det som hände i Sydafrika. Men det är orättvist när människor behandlas olika, när man tvingas resa på olika vägar, när man inte behandlas jämlikt, det är något som folk lider av, säger Daoud.

När frågan om apartheid upprepas säger han i stort sett samma sak, att han själv inte är intresserad av att använda ordet, trots att så många andra vill använda uttrycket när de kritiserar Israel. Men oavsett ordval, Daoud är ändå mån om att belysa orättvisorna som drabbar dem i vardagen, liksom många andra kristna palestinier på Västbanken.

Vad hoppas ni på?

– Som kristna tror vi att våld aldrig är lösningen, det finns ingen militär lösning på konflikten. Den enda lösningen är rättvisa, att man får leva på sin mark, att man får praktisera sin tro, säger Daoud.

Visst är de politiska lösningarna viktiga, men för hans del handlar det inte om det ska vara en eller två stater.

– Det är inte frågan. Utan det som är viktigt är att vi måste kunna leva tillsammans, med samma rättigheter, där man kan se varandra i ögonhöjd.

Vill andas frihet

Jihan fyller på med att hon verkligen vill leva i fred, att kunna leva utan att vara rädd för något.

– Jag vill smaka friheten av att kunna röra mig fritt, säger hon drömmande.

– Jag vill kunna resa, jag känner inte ens till Jerusalem. För mig som palestinier är det svårt att resa dit jag vill.

Hon lägger till att det är viktigt att bygga en framtid för barnen, innan hon landar i sin egen situation igen.

– Tänk att kunna andas frihet, säger hon.

[ I skuggan av krigen flyttar bosättare fram sina positioner ]