Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien valde att avbryta samarbetsavtalet med Svenska kyrkan på grund av olika syn på samkönade äktenskap. Undrar hur de hade reagerat på den debatt som pågick kyrkomötet om polyamorösa relationer?
UPPSALA. Jag hade precis klivit in i Uppsala konsert och kongress då telefonen ringde. Det fanns en nyhet. En snabbt improviserad pressträff anordnades där Dagen och Kyrkans tidning fick beskedet att samarbetsavtalet mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, världens största lutherska kyrka, skrotats.
Anledningen var att den etiopiska kyrkan, som ingår i samma lutherska kyrkofamilj som Svenska kyrkan, inte kan tolerera samkönade äktenskap. Redan när Svenska kyrkan beslutade om detta år 2009 kom protester från den kristna systerkyrkan i Etiopien, och fortfarande sätter alltså det här krokben för goda relationer.
Att det finns stora kulturskillnader mellan kyrkor i Europa och Afrika är uppenbart, inte minst när det gäller hbtq-frågor, vilket det här är ett symptom på.
[ Mekane Yesus-kyrkan bryter samarbetsavtal med Svenska kyrkan ]
Och just hbtq-frågor skulle diskuteras lite senare under dagen på kyrkomötet i Uppsala. Att Svenska kyrkan kommit bra mycket längre när det gäller att debattera frågor som har med sexualitet och identitet att göra är uppenbart.
Frågan som nu skulle lyftas var att inkludera fler sexuella minoriteter, med förslag att teologiskt bearbeta hela hbtqi+-spektrat, där det var uppenbart att många förtroendevalda som gick upp i debatten såg det här som något positivt. Man ser sig som en progressiv kraft som vill flytta fram positionerna i hbtq-frågorna ytterligare. Framförallt handlade debatten om huruvida tiden är mogen att börja bejaka polyamorösa relationer, alltså att man ska kunna ha flera partner samtidigt. Främst är det vänstergrupperna i kyrkomötet som driver på i frågan, men även liberala krafter verkar vara med på noterna.
Och det blev lite extra intressant när Anders Åkerlund från Centerpartiet i talarstolen gladde sig över Svenska kyrkans alla landvinningar i hbtq-frågor, för att till slut landa i en uppläxning av de europeiska kolonialmakternas agerande i Afrika när det gäller sexualmoral och bekämpandet av polygami, det vill säga att en man får ha flera fruar.
Att de mest progressiva tankarna i den hbtq-vänliga kyrkan i Sverige för en stund krokade arm med den djupt patriarkala afrikanska traditionen att tillämpa polygami är så klart intressant i sig. Och jag undrade i mitt stilla sinne, de där lutherska etiopierna som inte ville fördjupa kontakterna med Svenska kyrkan på grund av samkönade vigslar, hur hade de reagerat om de fick höra kyrkomötets debatt om polyamorösa relationer?
[ Kyrkomötet beslutade att polyamori ska bearbetas teologiskt ]
