En katolsk präst i Sverige har blivit suspenderad, och får alltså inte längre verka som präst inom Katolska kyrkan. Prästen togs ur pastoral tjänst hösten 2022 och tillsades särskilt att inte arbeta med barn och ungdomar. Eftersom inte sanktionerna åtlyddes, saknar biskopen förtroende för honom, och mannen suspenderas med omedelbar verkan.
Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige, meddelade beslutet på måndagen.
”Anledningen till att prästen suspenderas är att han inte längre har kardinalens förtroende för pastoralt arbete i stiftet. Suspenderingen gäller tills vidare”, står det på stiftets hemsida, under rubriken Barnskyddsombud.
Prästen i fråga entledigades från ordinarie pastoral tjänst i stiftet hösten 2022.
– Han är en av dem som har fått inskränkningar men som har tagit lite för lätt på dem, vilket har fått bägaren att flöda över, säger stiftets barnskyddsombud Björn Håkonsson till Dagen.
“Ignorera inskränkningar”
Av hans årsrapport för 2023 framgår att det inte är ovanligt att ”personer i kyrkans tjänst” ignorerar olika inskränkningar som de ålagts av biskopen.
”Det kan röra sig om fortsatta pastorala kontakter som inkluderar barn, om hembesök i familjer med barn, om deltagande i resor eller läger där minderåriga varit med och annat där man tydligen ignorerar stiftets beslut”, skriver Björn Håkonsson, och tillägger att det i många fall är andra katoliker som påtalat att personen i fråga inte följer sanktionerna.
Få uppfyller kraven
Överlag, säger Björn Håkonsson, kan det vara svårt att få prästerna att ta barnskyddsarbetet i stiftet på allvar.
De inspektioner han gjorde förra året visar att bara tre av stiftets 47 församlingar och kapellförsamlingar uppfyller kraven: att ha uppdaterade listor över medarbetare som hjälper till med barn, att se till så att de har gått kursen om stiftets beredskapsplan och uppvisar registerutdrag från polisen, samt att det finns minst två vuxna ledare i varje gruppaktivitet med minderåriga.
Listan är full av markeringar i form av frågetecken och röda punkter, där de senare anger att församlingen ”är så långt ifrån att uppfylla Beredskapsplanens krav i denna fråga att verksamheten inte bör få fortsätta på det sättet”. När det gäller andra organisationer och så kallade nationella missioner, som samlar katoliker utifrån språklig eller kulturell hemvist, är bilden ännu mörkare.
– Listan är en signal till missionerna och församlingarna om att de genast måste börja att ta det här på allvar och prioritera skyddet av barn, säger Björn Håkonsson.
– Men den är också en konsumentvarning. De som läser det här, kanske föräldrar, bör fundera över om det är försvarligt att skicka barn till en verksamhet som inte uppfyller baskraven.
Björn Håkonsson anser också att stiftets ansvariga ibland borde vara snabbare att ta till disciplinära åtgärder.
– Det kanske har varit lite för mycket snällhet därifrån. Det finns en del ”förhärdade syndare” bland prästerna som missuppfattar vårt inspektionsarbete som någon sorts personligt angrepp, eller som anser att de inte behöver anpassa sig till vårt förebyggande arbete. Hos just dem är ju allt frid och fröjd.
[ Unik rapport i Katolska kyrkan: Sexualbrottsoffer har rätt till kompensation ]
”Finns en växande förståelse”
Det var på 1990-talet som berättelser om både prästers och ordenssystrars övergrepp mot minderåriga i Katolska kyrkans hägn började komma fram i ett flertal länder. Genomgående har kyrkans ledare anklagats för att vilja tysta ned övergrepp och för att flytta på misstänkta präster snarare än att polisanmäla dem.
Övergreppen har lett till att förtroendet för kyrkan rasat i traditionellt katolska länder som Irland, Frankrike och USA. Att Vatikanen nyligen publicerade sin första globala rapport om sexuella övergrepp inom Katolska kyrkan anses av många vara för lite, och för sent.
– Det finns en stor förtroendekris i kyrkan, men den syns inte på ytan. I Tyskland har den ingrodda frustrationen lett till revolutionära tendenser och en önskan att kullkasta hierarkin så att lekmännen får bestämma, säger Björn Håkonsson.
Att det svenska stiftet ser till att upprätthålla sina egna regler för barnskyddsarbetet är ett sätt att stämma i bäcken, menar han.
– Det finns en växande förståelse, men det räcker inte. Man kan inte bara strunta i att ha en lista över medarbetare. En vacker dag sker ett övergrepp och då kan man inte stå där och säga att man inte vet vilka personer som funnits med i verksamheten.
– Att ha en kultur där man litar för mycket på varandra leder till slarv, och då gör vi allt det här arbetet förgäves.
Senast en präst suspenderades i stiftet var 2022. Det fallet rörde anklagelser om övergrepp mot minderårig som ska ha ägt rum 2003.
[ ”Det är ofta tysta, snälla barn som kan hotas till att inte berätta om sexuella övergrepp” ]