Migrationsverket bemötte kritiken mot sin asylhantering i riksdagen

Ett hundratal personer begav sig till riksdagen på onsdagen för att vara med när Migrationsverket bemötte Statskontorets kritik mot sin asylhantering – kritik som länge lyfts av advokater, kyrkor och andra ideella organisationer.

– Bristerna måste åtgärdas snabbt, sa Micael Grenholm från nätverket Rätt till tro efter seminariet.

Seminariet tog avstamp i en ny rapport från Statskontoret, som är regeringens utredningsmyndighet. I rapporten, som Dagen skrivit om, får Migrationsverkets arbete med att garantera enhetlighet och rättssäkerhet en svidande kritik. Detta framkom också när företrädare för Statskontoret presenterade sina slutsatser i riksdagen.

Statskontoret hade i uppdrag att särskilt se över hanteringen av ärenden som rör konvertiter och hbtqi-personer. En slutsats var att Migrationsverket behöver höja sin kompetens och förtydliga riktlinjerna som används för utredningarna.

Vid seminariet, som livesändes av Flyktingarnas riksråd, FARR, berättade Människorättsadvokaterna och RFSL om vad de sett när de gått igenom asylärenden gällande konvertiter respektive hbtqi-personer. Och det handlande inte bara om Migrationsverkets hantering, utan om att nämndemännen i landets migrationsdomstolar dömer olika utifrån politisk tillhörighet.

Hur regerade då Migrationsverket på kritiken?

– Vi välkomnar Statskontorets rapport och känner igen oss i den, också i de brister som beskrivs, sa Per Löwenberg, chef för Migrationsverkets migrationsrättsenhet.

– Statskontoret skriver att vår uppföljning har brister, och det är något som vi själva är medvetna om.

De tematiska kvalitetsuppföljningarna behöver blir fler och leda till förändringar, sa han bland annat. Vidare håller Migrationsverket på att ta fram en ny modell hur den rättsliga kvalitet på asylärendena ska följas upp.

”Smälta och diskutera”

Att Statskontoret gjorde sin utredning berodde på ett uppdrag från regeringen. Men den riksdagsledamot från Moderaterna som deltog i den avslutande debatten, Magnus Resare, drog sig för att tala om vad som ska hända härnäst.

– Rapporten kom för en vecka sedan så nu ska vi smälta den, diskutera och göra analyser, sa han.

– Det är ingen hemlighet att Tidöavtalet till stor del syftar till att få till en annan migrationspolitik i Sverige. Men det betyder inte att den ska landa i något som inte är rättssäkert.

Hans motpart i samtalet var Annika Hirvonen (MP), som också stod som värd för seminariet. Hon sa att regeringen åtminstone borde ge Migrationsverket i uppdrag att återrapportera hur man tagit till sig Statskontorets kritik och olika förslag, särskilt i ett läge när det är tal om att begränsa asylsökandes rätt till offentliga biträden och tolkar.

”Spel för gallerierna”

För Micael Grenholm från det ekumeniska nätverket Rätt till tro gäller det nu att Statskontorets rapport inte blir liggande, så att de asylsökande inte heller i framtiden kan räkna med rättssäkra bedömningar.

– Om det här inte leder till ändringar och drastiska åtgärder av hur asylprocessen går till är det bara ett spel för galleriet. Bristerna måste åtgärdas snabbt och man borde ge ny prövning och upprättelse till dem som fått avslag baserat på olika bisarra grunder.

Det ekumeniska nätverket Rätt till tro fortsätter att stötta de församlingar som försöker att hjälpa nykristna som man menar borde ha rätt till skydd i Sverige.

Bara någon timme efter seminariet blev Micael Grenholm kontaktad av en pingstpastor som bad om hjälp med en asylsökande konvertit.

– Många upplever maktlöshet och hopplöshet när människor de känner väl får avslag på avslag, trots alla bevis de presenterar.

Liksom Ruth Nordström från Människorättsadvokaterna är han kritisk till att Migrationsverket inte beaktar intyg från pastorer och präster, och att man kräver att de asylsökande ska kunna resonera kring sin nya tro på ett intellektuellt sätt.

– Då blir inte det här en metod som faktiskt går ut på att avgöra vem som har genuina skyddsskäl, utan en metod som gallrar ut som dem har lägst utbildning och dessutom är de som skulle klara sig sämst om de utvisas till ett land där det är livsfarligt att vara kristen.