Niklas Piensoho om sitt farväl till Filadelfia Stockholm

Efter arton år som pastor och föreståndare avtackas Niklas Piensoho i Filadelfiakyrkan i Stockholm på söndagen.

– Det är framför allt tre känslor som fyller mig: Tacksamhet, glädje och frid. Tacksamhet till Filadelfia och pingströrelsen för det förtroende jag haft i alla dessa år. Glädje för alla människor jag mött och allt jag fått se Gud göra, och frid inför framtiden för Filadelfia när jag nu går vidare.

Den 15 oktober blir sista dagen för Niklas Piensoho som anställd i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han kommer sedan att bli biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan.

– Under hösten har jag avsatt en del av min tid i Equmeniakyrkan samtidigt som jag arbetat i Filadelfia. Och fram till i vår kommer jag att ha ungefär samma upplägg.

Flexibiliteten beror på att han behöver avsluta några åtaganden i Filadelfia Stockholm. Det gäller bland annat det internationella arbetet.

– Det är en överenskommelse som vi gjort för att göra mitt avslut i Filadelfia så smidigt som möjligt och för att jag ska kunna vara med och lämna över till nästa föreståndare, förklarar han för Dagen.

När Niklas Piensoho fick en kallelse till Filadelfia i Stockholm var han pastor och föreståndare i Fiskebäcks missionsförsamling i Göteborg. Där arbetade han mellan 1996 och 2006.

Hur känns det att lämna Filadelfia efter arton år?

– Pingströrelsen har över allt och alltid visat mig stor värme och generositet. Det har varit en fantastisk förmån att få ett så stort förtroende både i Filadelfia-församlingen och i Pingst.

– Jag är glad och tacksam över det bemötandet och känner mig berikad som har fått vara en del av detta sammanhang i så många år, förklarar Niklas Piensoho för Dagen.

– Samtidigt är det en sorgeprocess att lämna allt detta. Eller, sorgeprocess är kanske fel ord, men det är smärtsamt att lämna alla vänner i församlingen och i pingströrelsen.

Tänkte inte stanna till pension

Niklas Piensoho känner sig glad över det förtroende han fått i Equmeniakyrkan i och med att han valdes till ny biträdande kyrkoledare vid kyrkokonferensen i mitten av augusti.

Vad avgjorde att du ville bli kyrkoledare?

– Redan när jag kom till Filadelfia 2006 visste jag att jag inte skulle stanna till pensionen. Flera som jag pratat med vet detta. Förra sommaren pratade jag med församlingens ordförande om att det nog snart är dags för stafettväxling som pastor och föreståndare.

– Den stora och svåra frågan har varit vad jag ska göra i stället. När frågan om att bli kyrkoledare kom hade jag därför en viss beredskap för att det kunde bli en förändring.

Både anhängare och kritiker

Processen fram till biträdande kyrkoledare beskriver han som allt annat än rak.

Niklas Piensoho har varit omdebatterad. Han har haft sina anhängare, som till och med vädjat till kyrkostyrelsen i Equmeniakyrkan att föreslå honom. Samtidigt har det funnits andra som varit kritiska till honom.

När ombuden på kyrkokonferensen i Göteborg sa sitt i en sluten omröstning ställde sig dock en klar majoritet bakom Niklas Piensoho. Resultatet blev att 456 ombud uttryckte sitt ja medan 103 röstade nej. Vilket innebär att 81 procent röstade på honom.

Är du färdig i Filadelfia nu?

– Jag tänker inte i de banorna. Det skulle vara att säga att ”nu har jag spelat ut alla mina kort” och så fungerar det inte. När jag lämnar Filadelfia kommer andra att ta över, konstigare än så är det inte och det känner jag mig trygg med.

Niklas Piensoho upplever att Gud har lett honom vidare in i andra uppgifter.

– Det var Gud som kallade mig in i uppdraget i Filadelfia och därför behövde han lösa mig från uppdraget. Och det har Gud gjort.

– Jag känner ett lugn och en frid över Filadelfias framtid. Det som ligger framför kommer att blir bra, är jag helt övertygad om.

Små skillnader

I en predikan i Immanuelskyrkan i Stockholm i våras uttryckte sig Niklas Piensoho ungefär så här: ”Som vi i pingströrelsen brukar säga …”

Hur tänker du inför att skifta fokus från Pingst till Equmeniakyrkan?

– Skillnaden mellan flera av de olika frikyrkosamfunden är inte så stor som några kanske tycker. Flera frikyrkor är väldigt besläktade med varandra och de teologiska skillnaderna är ganska små.

Så det är inte så dramatiskt som några tycker?

– Exakt så ser jag på detta. Jag har arbetat i Pingst i arton år, men innan dess tillhörde jag under alla år Svenska missionskyrkan och där har jag mina rötter. Så jag kommer alltså tillbaka till ett sammanhang som jag känner ganska väl.

Svenska missionskyrkan är ett av de tre kyrkosamfund som 2011 bildade Equmeniakyrkan tillsammans med Svenska baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige.

Hur känns det att fylla 60 år?

– Det känns verkligen fint och det är bra att det inte enbart blir ett avsked från Filadelfia-församlingen utan att vi också får en anledning att fira lite.

[ Niklas Piensoho: Den stora frågan var om jag kunde lämna Filadelfia ]

---

Fakta: Niklas Piensoho

• Familj: Gift med Helena, fyra vuxna barn.
• Född: 14 oktober 1964.
• Bor: Gudö, Vendelsö, i Haninge kommun utanför Stockholm.
• Uppväxt: Inom Svenska missionskyrkan i Västerås.
• Niklas Pienosho läste till pastor vid Teologiska seminariet på Lidingö och ordinerades till pastor i Svenska missionskyrkan 1990.
• Han lämnar nu som pastor och föreståndare i Filadelfia i Stockholm efter arton år och blir ny biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan.

---