Svenska missionärers hem svämmades över: Fick ta barnen på ryggen och fly

Linnéa Åberg och hennes familj är bland de tiotusentals människor i norra Thailand som lämnade sina hem i panik när flodvattnet steg plötsligt förra veckan. Översvämningarna har slagit hårdast mot de fattiga. Men de kom som en chock också för svenskarna.

– Det var ett oerhört snabbt förlopp och man går in i ett överlevnadsläge, säger Linnéa Åberg.

Först kom tyfonen Yagi, som drog in över Vietnam, Laos, Thailand och Myanmar i mitten av september. Ovädret utlöste översvämningar och jordskred i regionen Chiang Rai i Thailand. Den ligger norr om Chiang Mai, där flera svenska missionärer är stationerade.

– Så i förra veckan började vi se över hur vi kunde hjälpa de byar i Chiang Rai som fått nödhjälp och där människor mist sina skördar. Men så hamnade vi själva i en prekär situation, berättar Linnéa Åberg för Dagen på telefon.

Linnéa och hennes make Tobias arbetar för Evangeliska frikyrkan, EFK, och bor i regionhuvudstaden Chiang Mai med sina tre barn. Här finns ytterligare två missionärsfamiljer som arbetar för EKF, liksom samfundets regionledare för arbetet i Asien.

– I fredags informerade myndigheterna att vattennivåerna i floden stigit på nytt, med risk för översvämning. Men vi var inte oroliga, bland annat för att vårt hus nyligen renoverats för att klara översvämningar bättre, berättar Linnéa Åberg.

– Men allt gick otroligt snabbt. Jag var på kontoret och åt lunch när min man sa att jag nog måste komma hem så att vi kunde flytta upp saker till övervåningen. Redan då gick det knappt att köra på gatan för allt vatten.

Det var inte fara för livet, men det kunde vara både ormar och glassplitter i vattnet och det var mycket strömt.

—  Linnéa Åberg, missionär i Chang Mai

Vadade med dottern

Ett av parets tre barn var redan hos en kamrat, i en annan EFK-familj. Och när vattnet strömmade in på infarten till huset insåg Linnéa att det vore bättre om yngsta dottern fick vara hos EFK:s regionledare Maria Finnevidsson, som bor längre bort från floden.

– Då hade vattnet börjat tränga upp ur golvet i badrummet, trots att vi förseglat och tätat avloppen.

Eftersom det inte längre gick att ta bilen beslutade sig Linnéa för att gå till fots med dottern – en kort men obehaglig sträcka genom strömmande vattenmassor.

– Jag vadade med henne på ryggen några hundra meter, utan skor eftersom de gör att man tyngs ned, berättar hon.

– Det var inte fara för livet, men det kunde vara både ormar och glassplitter i vattnet och det var mycket strömt.

Flyttade in på kontoret

När paret burit upp så mycket de kunde på övervåningen gav de sig av till Maria Finnevidsson. Men vattnet började komma in både hos henne och hos den andra EFK-familj som bodde i närheten, och till slut tog sig alla till EFK:s kontor.

– Vi valde att hålla ihop, eftersom vi vet att barnen är trygga med varandra. Just nu bor vi hos den enda EFK-familj som inte är drabbad, säger Linnéa Åberg.

Hon räknar med att det kommer att ta flera veckor innan familjen kan flytta hem igen.

– Först är det två, tre centimeter lera som måste tvättas bort innan det stelnar och blir som cement. Sedan måste allt saneras eftersom det är avloppsvatten som har läckt ut, säger hon.

– I går städade vi ut det värsta hemma hos oss och i dag har vi varit hos fyra andra familjer och hjälpt till. Alla hjälps åt för att bli av med det grövsta.

Mött en stor omsorg

Barnens skola är stängd tills vidare.

– Vi känner oss otroligt omslutna och har mötts av en stor omsorg från Sverige och EFK nationellt, säger Linnéa Åberg, som inte vill jämföra familjens upplevelser med det som drabbat regionens mest utsatta.

– Många människor har förlorat allt: sina hem, alla sina investeringar, sina odlingar. Men det man kan relatera till är dramatiken i skeendet. Det var ett oerhört snabbt förlopp och man går in i ett överlevnadsläge.

Höstens översvämningar i norra Thailand är de värsta på flera årtionden och ses ett resultat av de klimatförändringar som beskrivits av FN:s utvecklingsfond. De förvärras av en monokultur där bönder har valt att hugga ned skog och i stället odla majs till den globala foderindustrin.

– Ironiskt nog skedde inte det här för att det regnat hos oss, utan för att det har regnat någon annanstans. Så solen sken samtidigt som floden steg. För mig blev det en bild för att vi lever i en värld som sitter ihop och där det vi konsumerar i väst skapar översvämningar här.

Kontoret översvämmades

I Chiang Mai finns även Equmeniakyrkans två missionärer i Thailand, Veasna och Gunilla Bun.

De bor längre bort från floden och deras hem drabbades inte av översvämningarna. Det gjorde däremot det kontor där de arbetar tillsammans med karenbaptisterna i Thailand.

– I går var vi där och städade, berättar Gunilla Bun för Dagen.

– En massa saker, också möbler, blev förstörda. Sedan blir det ju en lervälling som börjar lukta illa ganska snart och som man måste börja med att få bort. Men nu finns det el och vatten igen, så vi ska kunna börja arbeta snart.

Snart stundar en resa till de bergsbyar där Equmeniakyrkan stöttar ett arbete bland annat med att få byborna att odla fruktträd i stället för majs, vilket bland annat bidrar till att förhindra jordskred.

[ “Barnen äter mango till mellis istället för smörgåsrån” ]