Ett år efter Hamas blodiga massaker, som utlöste Gazakriget, känner många israeler att de är kvar på dag ett. Alltså den 7 oktober förra året då terrorister mördade människor i israeliska gränsbyar och på en musikfestival.
RE’IM, ISRAEL. I gryningen den 7 oktober förra året tjöt sirenerna över stora delar av Israel. Terroriststämplade palestinska Hamas inledde massiv raketbeskjutning – och samtidigt tog sig tusentals Hamasmän förbluffande enkelt över gränsen från Gaza in i Israel.
I kibbutz Be’eri drog Hamasmän från hus till hus, mördade och brände – precis som i en lång rad andra samhällen längs gränsen mot Gaza. Liksom på musikfestivalen Nova nära kibbutz Re’im, strax söder om Be’eri.
– Terrorister var i huset och försökte ta sig in i säkerhetsrummet. Min man lyckades hålla emot. Vi klarade oss men min syster och svåger kidnappades från sitt hem, säger Ayelet Hakim, 56, till Dagen i Be’eri.
Hon berättar att systern släpptes i en fångutväxling efter cirka 50 dagar, men att svågern Ohad Ben-Ami fortfarande är gisslan i Gaza.
– Vi kan inte tala om framtiden förrän Ohad kommer tillbaka. Min syster är svårt sjuk, tiden rinner ut både för Ohad och henne. Först när alla i gisslan är tillbaka kan vi tala om fred, jag tror fortfarande på fred, säger hon.
Ayelet Hakim överlevde massakern i Be’eri där 102 människor, tio procent av byns invånare, mördades, och 32 kidnappades. Hon hennes man och två barn var i säkerhetsrummet i 17 timmar innan den israeliska armén dök upp.
Det tog mycket lång tid innan soldater kom byarna till undsättning och hon och många andra frågade sig “Var är armén?”. En fråga som fortfarande är obesvarad och som många hoppas ska besvaras av en undersökningskommission.
Kantad med utbrända bilar
Vi kör väg 232, “dödens väg”, tio minuter söderut från Be’eri till Re’im. Den var kantad med utbrända och sönderskjutna bilar för ett år sedan, de första dagarna också av döda kroppar.
– Vi saknar Tamar mer och mer för varje dag. Det blir bara värre. Och vi är fortfarande i krig, människor dör varje dag och gisslan är kvar i Gaza, säger Neta Gutman, 25, yngre syster till Tamar Gutman som mördades på festivalen.
– Det känns som att den 7 oktober aldrig tar slut. Det bara fortsätter, säger hon till Dagen på platsen där festivalen hölls i Re’im och där det i dag är en minnesplats för offren.
Också för Yuval Haran, 37, i kibbutz Be’eri är det som att tiden stått stilla sedan terroristerna trängde in i hans by.
– Det känns som att vi fortfarande är kvar på samma dag. Alla i kibbutzen har döda eller kidnappade i sina familjer. Vi har inte ens kunnat börja sörja än, vi lever i osäkerhet om var vi ska bo, om framtiden, säger han till Dagen och andra medier utanför familjens raserade hus.
– De mördade min pappa Avshalom, min svåger Tal är fortfarande gisslan i Gaza. Vi måste rädda honom och de andra kidnappade. Det är det enda som är viktigt nu, säger han.
Utlöste kriget i Gaza
I Be’eri står ruinerna som minnesmärken i byn som är en av de hårdast drabbade i Hamas massaker för ett år sedan – då sammanlagt runt 1 200 israeler, de allra flesta civila, dödades och 250 togs som gisslan. Den attack som utlöste kriget i Gaza som nu har rasat i ett år med fler än 40 000 döda i Gaza, de flesta kvinnor och barn, enligt det Hamasstyrda hälsodepartementet, och stor förödelse som följd.
Samma lördagsmorgon dök Hamasmän snabbt upp också på musikfestivalen Nova nära gränsen. Yrvakna festivaldeltagare som väckts av raketlarmen – om de alls hade gått och lagt sig – hörde också skottlossning från automatvapen och detonationer från handgranater.
Angriparna mejade ned ungdomarna. De mördade 364 människor och kidnappade ett 50-tal till Gaza. Det var Hamas största enskilda massaker den blodiga lördagen.
Nu, ett år senare, samlas anhöriga till offren på minnesplatsen vid Re’im.
– Min syster Tamar kom hit för att dansa. Hon älskade musik och festivaler. Jag talade med henne halv sju på morgonen, hon sa att det var terrorister där men att allt verkade okej, säger Adva Gutman Tirosh, 39.
– Sedan slutade hon att svara i telefon. Hon var försvunnen, vi letade på alla sjukhus och trodde att de kanske hade tagit henne till Gaza. De hittade kroppsdelar efter 27 dagar, inte hennes huvud. Då fick vi beskedet att hon var mördad, säger hon.
Anhöriga knäböjer
Vi träffar henne och yngre systern Neta Gutman på minnesplatsen. Där finns hundratals bilder på mördade och saknade. Med flaggor och namnskyltar – och väskor och andra persedlar som offren bar med sig i dödsögonblicket.
Många anhöriga och vänner knäböjer vid bilderna och lägger blommor.
– Tamar var här tillsammans med fyra jämnåriga vänner från vår hemkommun Gezer. De var alla 27 år. De var alltid tillsammans, de dansade och dog tillsammans, säger Adva Gutman Tirosh.
– Jag vill inte ha hämnd, jag vill ha fred och säkerhet. Jag är läkare, jag vill att människor ska leva. Vi behandlade terrorister som deltog i massakrerna, som kanske dödade min syster, på vårt sjukhus. Vi behandlade dem som människor, säger hon.
---
Fakta: Ett år av krig
- Den 7 oktober förra året går terrorister från palestinska Hamas, som styr Gaza, till överrumplande attack mot Israel. De mördar runt 1 200 israeler, de allra flesta civila, och tar 250 som gisslan. Hamas skjuter samtidigt tusentals raketer mot Israel.
- Israel svarar med en massiv offensiv i Gaza. Först bombningar, senare också markoffensiv. Samtidigt startar den terrorstämplade Iranstödda islamistgruppen Hizbollah ett raketkrig från Libanon mot norra Israel, som Israel besvarar.
- Enligt hälsodepartementet i Hamaskontrollerade Gaza har mer än 40 000 människor dödats i Gaza, de allra flesta kvinnor och barn. Större delen av Gazas 2,3 miljoner invånare är på flykt.
- Upp till 200 000 israeler har flytt eller evakuerats från gränsområdena i söder vid Gaza och i norr nära Libanon.
- Efter nästan ett års raket- och bombkrig längs gränsen med Libanon förklarar Israel i september i år att Libanonfronten nu är prioriterad framför Gaza. Israel inleder massiva angrepp mot Hizbollah samtidigt som Hizbollah trappar upp beskjutningen av Israel.
- Den 1 oktober i år skjuter Iran nära 200 robotar mot Israel för att visa sitt stöd för Hizbollah. Många fruktar att det ska utvecklas till ett regionalt storkrig.
---