1984 såg en Jesuscentrerad biståndsorganisation världens ljus. I dag är det 40-årsjubileum för Barnmissionen som fortfarande både har nödlidande – och Jesus för ögonen. Firandet i helgen innebar både konsert och besök av Barnmissionens personal från krigets Ukraina.
– Vi får aldrig tappa Jesus i det gör, säger organisationens ordförande Bo Wallenberg.
Bo Wallenberg var med redan från början, då 19 år gammal, i organisationen som hans far Sigvard Wallenberg startade.
– Pappa var ute som evangelist, men hela familjen var engagerad i arbetet med Barnmissionen. Vi satt och gjorde inbetalningskort tillsammans och var ute på missionsresor säger Bo Wallenberg.
Vad är den största skillnaden mellan hur det var för en biståndsorganisation då och hur det är för er i dag?
– Då hjälpte man mer på ett individuellt plan, den man mötte, det var till exempel personliga fadderskap. Vi samarbetade med till exempel Aftonbladet, där de presenterade ett barn som vi sedan kunde hjälpa. I dag är det mer ett professionaliserat bistånd där man mer angriper orsaker snarare än symptom.
Får ni in pengar på samma sätt nu som då?
– Förtroende tar 25 år att bygga, men ett felaktigt beslut att totalt rasera det. Vi har inte varit i blåsväder under våra 40 år och har ett gediget förtroende hos folk.
I början var det Sigvard Wallenbergs namn som drog in pengar. Han blev kallad till kyrka efter kyrka för att berätta om familjens vittnesbörd och kunde då dessutom berätta om familjens kall, att hjälpa fattiga barn på Filippinerna och Barnmissionen fick in faddrar på det viset. Och fortfarande kommer den största del av inkomsterna från kyrkor och kristna organisationer.
Men samtidigt har det vidgats i dag, berättar Bo Wallenberg. Organisationens second-handbutiker drar till exempel in en del pengar. Och stora vanliga företag stödjer också ekonomiskt.
– Sedan när folk började betala via autogiro blev det lättare att ha en förutsägbarhet i verksamheten.
Bo Wallenberg understryker att mission är en viktig del för när Barnmissionen utför sitt biståndsarbete.
– Vårt berättigande är att vi vill berätta om Jesus också. Det är inte villkorat, vi blandar inte ihop det. Men vi vill berätta för dem vi hjälper att det kommer en dag då det inte finns mer tårar, att Jesus finns.
Man skulle kunna tro att denna Jesuscentrering gör det svårare att få stöd för ett sådant här arbete i ett alltmer sekulariserat Sverige, men det tror inte Bo Wallenberg. Det skapar i stället en tydlighet; Du vet vad du får.
– Andra organisationer som har sitt ursprung i kristen övertygelse har gått vidare till att bli mer neutrala, men vi står fast i att vi tror att Jesus är svaret för vår värld.
Som när Bo Wallenberg delade rapporter från verksamheten med en potentiell samarbetsparter, en företagare för ett stort svenskt företag, så undrade denne varför Jesus var nämnd så många gånger i texten. Då svarade Bosse att han ville vara övertydlig med vem företagaren hade att göra med.
– “Om du inte tycker om det här, gå till någon annan” som jag sa till honom, berättar Bo Wallenberg.
Resultatet blev att företagaren tyckte att upplägget var okej och stödde Barnmissionen med 1.8 miljoner kronor berättar Bo Wallenberg.
I dag jobbar Barnmissionen mycket med lokala partners som ofta är kyrkor och kristna organisationer. En del egna verksamheter har man fortfarande kvar, till exempel som projekten Childrens mission i Filippinerna, som var det första arbetet i organisationens historia, och Childrens mission i Ukraina. De sistnämnda var för övrigt Bo Wallenberg själv med och startade när han var 26 år gammal.
– Men på de här platserna har vi lämnat över till ett lokalt ledarskap.
I Ukraina har man länge arbetat förebyggande med till exempel en antikorruptionsprojekt, något man fått pausa nu under kriget. Nu har man ställt om till humanitär hjälpt i stället.
– Vi är en av de största ideella hjälporganisationerna i Ukraina. Redan innan kriget hjälpte vi 200 000 människor om året där. Och nu har vi steppat upp ännu mer.
Hur mycket pengar får ni in sammanlagt?
– Det beror på hur du räknar. Om vi bara räknar reda pengar och inte värdet av den humanitära hjälpen, så blir 35–40 miljoner insamlade medel. Om vi räknar med värdet av de hjälpsändningar vi skickar till exempelvis Ukraina så blir det betydligt mer. Men vi är transparenta med vad vi får in, alla årsberättelser, med löner och allt, ligger tillgängligt för alla på vår hemsida.
Och dåliga tider i konjunkturen betyder inte dåliga tider för Barnmissionen, menar Bo Wallenberg.
– Sedan jag tog över 1996 har vi bara vuxit. Och vi har vuxit som mest när det varit som sämst tider i Sverige. Och det har att göra med att när det går väl för människor tycks man glömma det här med givande, men när det blir tufft så har man lättare att sätta sig in i andra människors olycka också.
Själva firandet hölls i Europaporten i Malmö innebar en jubileumskonsert med Tre Barytoner i originaluppsättning och Emilia Lindberg, men också med gäster från Barnmissionens verksamhetsländer.
Bland annat var Barnmissionens ukrainska personal med på jubileet, och kunde berätta om hur det är att bedriva hjälparbete mitt i ett krig.
Ukrainska Ira var omskriven i svenska media för 30 år sedan och var nu med på jubileet tillsammans med sin familj. Idag är hon och hennes familj krigsflyktingar i Polen. När Ira var lite bebis kunde en svår ansiktssjukdom ha kostat henne livet. Men när svenska folket fick se bilderna på henne strömmade pengarna in till Barnmissionen. Hjälporganisationen tog henne från Ukraina till Malmö för livsavgörande medicinsk hjälp.
I dag Ira har familj, är utbildad förskollärare och i väntan på fred i Ukraina är förhoppningen att hennes familj ska kunna hitta en stadig försörjning. Men fallet Ira berör fortfarande svenska folket. Bo Wallenberg berättar att i förra veckan dök det upp 50 000 kronor som en kvinna hade testamenterat personligen till henne.
– Jag är så tacksam för allt svenska folket har gjort för mig, säger Ira Shevchuk i en intervju med svt.
Hur ser framtiden ut för Barnmissionen?
– Jag tror att vi kommer behövas än mer i framtiden i vår oroliga tid. Bibeln säger: ”Ni är världens ljus.” Och är det något den här världen behöver så är det ljus.
– Sedan fyller jag 60 år nästa år. Jag håller väl på i 6–8 år till, därefter behöver Barnmissionen tänka på vem som ska ta över efter mig. Hur ser den generationsväxlingen ut? Barnmissionen är ju såklart oerhört starkt förknippad med mig, så det är ett stort arbete att förberedda den övergången. Att verkligen plantera vad som är Barnmissionens dna i hjärtat hos de som ska ta över efter mig.
– Men så länge är kvar så vill jag vara Barnmissionens grindvakt för det andliga. Att vi aldrig tappar Jesus i det vi gör, att han fortsatt får ha en central plats i vår berättelse, för det är vårt berättigande.
---
Fakta: Barnmissionen
- Startades 1984 som Skandinaviska Barnmissionen av Sigvard Wallenberg. Sonen tog över 1996. Det officiella namnet är fortfarande just Skandinaviska Barnmissionen, men i alla kommunikation använder man i dag bara namnet Barnmissionen.
- Barnmissionen arbetar tillsammans med 23 partnerorganisationer i 17 länder i Asien, Afrika och Östeuropa.
- Man hjälper varje år cirka 600 000 människor.
- Barnmissionen arbetar med utbildning, hälsa, humanitärt arbete, utveckling, entreprenörskap och opinionsbildning.
---