I sin ungdom kidnappades George Joseph i en krigszon i Sydostasien och utsattes för svår tortyr under flera år. Först på senare tid har han börjat tala öppet om det som han beskriver som ett möte med ”den personifierade formen av ondskan”. Men han mötte också en annan kraft.
– Känslan av en Gud som är ständigt närvarande och som bär genom lidandet har aldrig lämnat mig, säger han.
Ingen i Sverige som är engagerad i migrationsfrågan kan ha missat honom. Som reporter har jag också träffat honom på otaliga konferenser och möten om migration och krigshärdar. Med jämnmod och humor i blicken har han funnits där, i nästan varje ekumeniskt sammanhang, redo att skärpa rösten till försvar för människor som flytt krig och umbäranden.
Nu har George Joseph fyllt 70 år och avslutar sin anställning på Caritas Sverige. Vi ses på Mötesplats Caritas i Stockholm, där han ger råd åt migranter och andra utsatta människor, parallellt med sitt påverkansarbete och sina internationella uppdrag.
Fast slutar att arbeta gör han inte. Nästa år stundar ett uppdrag som gästande professor vid ett universitet i Wisconsin i USA, där han kommer att leda ett migrationsforskningsteam. George Joseph kommer dessutom fortsätta med rådgivning och med sina resor till Ukraina, där han dokumenterar krigsförbrytelser för en internationell organisation.
– Det är ett sätt att ta ställning mot det kriget, att inte stå på ondskans sida och att inte ge ondskan sista ordet, säger han.
Jag är tacksam för att mina medbröder inte överlevde, på så sätt att de slapp att gå igenom det jag gick igenom
— George Joseph
Katolsk prästfamilj i Indien
Detta med ondskan, i det lilla och det stora, är något som George Joseph återkommer till i vårt samtal. För honom själv blev den tidigt konkret, genom människans mörkaste sidor, och att motverka den blev en stark drivkraft.
George Joseph föddes i Kerala i södra Indien. Släkten hade, som han säger, gett Katolska kyrkan många präster och biskopar, och själv valde han att gå in i jesuitorden.
– Men som allt annat i livet blev det inte som man förväntar sig, säger han, innan han berättar om händelserna som skulle ändra hans bild av både Gud och människor för alltid.
George Joseph var ännu under utbildning när han på 1970-talet reste till en krigszon i Sydostasien tillsammans med två andra volontärer för att hjälpa människor i nöd – vilket land det var vill han av säkerhetsskäl inte säga.
Efter två år kidnappades de tre volontärerna av okända män. Senare fick George Joseph veta att hans kamrater dödats kort efter att de gripits. För honom själv började en två och ett halv år lång mardröm. Han placerades i fullständig isolering, och utsattes för ett grymt experiment: att se hur länge en människa kan överleva tortyr.
– Jag är tacksam för att mina medbröder inte överlevde, på så sätt att de slapp att gå igenom det jag gick igenom, säger George Joseph.
I efterhand är detta en mening som mer än något annat låter ana fasan i det våld han utsattes för, och som han inte vill säga mer om än att de utgjorde “den personifierade formen av ondskan”.
– Männen som torterade mig var maskerade och iklädda militäruniform. Jag bestämde från dag ett att de skulle kunna döda min kropp, men inte min själ. Och jag vägrade att hata.
Det sista jag minns är att jag fördes till en avrättningsplats och att man sköt mig.
— George Joseph
Dödförklarades
Ingen i världen utanför visste vad som hänt George Joseph. Efter ett halvår förklarades han formellt som försvunnen och sannolikt död, och en minnesgudstjänst hölls.
– Efter två och ett halvt år påträffades min kropp i en grund grav, troligen av folk från Internationella Röda korskommittén, berättar han.
– Det sista jag minns är att jag fördes till en avrättningsplats och att man sköt mig. När jag fick tillbaka medvetandet låg jag på ett militärsjukhus i Hongkong.
På sjukhuset där han vårdades träffade George Joseph den judiske förintelseöverlevande Elie Wiesel. Han blev en av mycket få människor som George Joseph kunde tala med om sina år i fångenskap. En annan var den ryske författaren Aleksandr Solzjenitsyn.
– Vi träffades i Vermont och diskuterade ondskans mysterium. Det är något som jag ägnat alla mina studier, i psykologi, teologi och juridik, för att hitta ett svar på. Men jag har inte hittat det.
Först de senaste fem, sex åren har George Joseph börjat talat om sina upplevelser offentligt.
– Det är fortfarande väldigt jobbigt. Men det hör till min bakgrund och är förklaringen till varför jag lever som jag gör, och gör vad jag gör, säger han.
En del av det är att dokumentera krigsbrott i konfliktområden. Det gjorde han första gången i Etiopien på 1980-talet och på senare tid i Nagorno-Karabach, Tjetjenien och Ukraina.
– Framför allt kriget i Ukraina är så brutalt. Mycket värre än vad det beskrivs i massmedia. Där finns inga vinnare, bara förlorare. Alla dessa förlorade liv som inte kan återskapas, säger han.
– Men det jag har lärt mig genom hela livet är att ondskan bara kan vinna är om jag ger den plats i mitt hjärta. Vi kan lära känna den levande Guds gnista i varje människa, eller vi kan försöka att släcka den. Men då släcker vi också den gnistan i oss själva.
Präglade erfarenheten av Gud
Ofrånkomligt kom hans gudsbild att präglas av tiden i fångenskap.
– Jag har fortfarande inte hittat ett meningsfullt sätt att beskriva det som hände mig. Men i grunden raserades de två saker vi behöver i livet: tilliten till andra människor och vetskapen om att marken vi går på är stabil, säger han.
– Allt det går förlorat när man är i fångenskap, när man skriker efter Gud men bara hör sitt eget eko. Och när de enda andra människor som är där utgör det största hotet mot din existens.
I fångenskapen fann han också en ny aspekt av Gud.
– I den djupa, övergivna ensamheten fanns en närvaro, en transcendent Gud som var en del av mitt lidande. Inte en allsmäktig Gud, utan den Gud som både lider med mänskligheten och bär den. Erfarenheten av den närvaron har aldrig lämnat mig, säger George Joseph.
Arbetat med migrationsfrågor
När George Joseph kom till Sverige 1983 var det på inbjudan av den dåvarande katolske biskopen, för att på ett nytt sätt följa sin kallelse att tjäna utsatta människor. I slutet av 1980-talet började han arbeta med migrationsfrågor för Caritas Sverige. Och där har han blivit kvar – de senaste fyra åren som generalsekreterare.
– Jag är så tacksam för alla människor jag har haft förmånen att träffa de senaste 40 åren. De har alla gett mig en upplevelse av det heliga, och har lärt mig mycket mer om livet än alla mina universitetskurser och professurer. Min doktorstitel betyder ingenting jämfört med de utsatta människor jag träffat runt om i världen.
Utanför arbetet är barnbarnen en källa till stor glädje, liksom vandringar i skogen på lediga dagar. Redan nu ser han dessutom fram emot att börja 2025 på det allra bästa sättet: med tre veckors tyst reträtt i ett trappistkloster i Japan.
---
Fakta: George Joseph
- Föddes i Kerala i Indien 1954.
- Gick in i jesuitorden och arbetade i krigszoner i flera år.
- Utbildad jurist och psykolog, doktorerade i International Human Rights Law i USA.
- Kom till Sverige 1983, där han arbetat för hjälporganisationen Caritas Sverige i över 35 år.
- Har under åren även haft en rad internationella uppdrag.
- Fyllde 70 i år och lämnar i oktober tjänsten som generalsekreterare för Caritas Sverige.
---
