Efter fem år i Sverige och flera avslag på sin asylansökan tappade Trhas hoppet. I augusti reste hon till Frankrike för att ta en båt över Engelska kanalen och söka asyl utanför EU. När hennes vän drunknade på en migrantbåt ändrade hon sig.
– Jag kan inte riskera mina barns liv, säger den 35-åriga pingstvännen till Dagen.
Det har gått tre veckor sedan en båt med omkring 60 migranter förliste i Engelska kanalen. En av de tolv som dog var en eritreansk kvinna som hade nekats asyl i Sverige, och som hade bott på Restad gård utanför Vänersborg samtidigt som Trhas och hennes barn.
– På båten fanns också flera kvinnor med barn som varit på Restad gård, och när vi inte fick tag på dem på telefon blev jag nästan galen, berättar Trhas, som talar god svenska efter sina år som asylsökande i l.
– När vi fick veta att vår vän dött kände jag att jag måste ändra mina planer. Jag kan inte riskera mina barns liv.
Gråter under samtalet
Trhas, som egentligen heter något annat, gråter tyst under vårt telefonsamtal. I bakgrunden hörs barnröster. Just nu bor den lilla familjen på en flyktingförläggning vid kusten i norra Frankrike, och Trhas har bestämt sig för att trots allt söka asyl på nytt i Frankrike.
– Jag kan inte åka tillbaka till Eritrea. För mig är det helt klart vad som skulle hända. Jag skulle hamna i fängelse för att jag har varit utomlands och sökt asyl, säger hon.
Eritrea är en hårdför diktatur, och i ett rättsligt ställningstagande från 2021 säger Migrationsverket att eritreaner ”som gjort sannolikt att den eritreanska regimen känner till att han eller hon ansökt om asyl i Sverige riskerar [ …] förföljelse på grund av tillskriven politisk uppfattning vid ett återvändande”, och att eritreaner av detta skäl inte kan tvångsutvisas.
Det betyder att personer som Trhas och hennes barn visserligen inte kan utvisas, men att de heller inte har formell rätt att stanna i Sverige. Trhas berättar att hon mist rätten till boende och ersättning efter att hon gjort ett försök att söka asyl i ett annat EU-land.
Blev evangeliskt troende i Eritrea
Trhas åkte till Sverige för fem år sedan på ett besöksvisum. När visumet gick ut valde hon att stanna i Sverige.
Varför reste inte du tillbaka utan sökte asyl?
– Min familj är ortodox, och den kyrkan är godkänd i Eritrea. Men eftersom jag valde att bli evangeliskt troende finns det ingen trygghet för mig, säger hon till Dagen.
– Min kyrka är förbjuden där, så jag kan inte praktisera min tro.
Varför valde du att bli pingstvän?
– I den kyrkan känner jag att jag kan leva på riktigt med Gud och Jesus. Man ber bara till Gud och Jesus. I den ortodoxa kyrkan talar man mycket om änglar och helgon, och det känns fel för mig.
Eritrea ligger på fjärde plats på Open Doors lista över de länder i världen där förtrycket mot kristna är som allra hårdast. Regeringen erkänner bara tre kristna samfund – den eritreanska ortodoxa kyrkan, romersk-katolska kyrkan och lutherska kyrkan.
”Regimen i Eritrea övervakar varje medborgare och bidrar till stigmatisering av kristna. Detta innebär att den som lämnar islam eller den eritreanska ortodoxa kyrkan för att ansluta sig till en evangelikal kyrka eller pingstförsamling riskerar att förtryckas både av myndigheterna och av sin familj och/eller det omgivande samhället”, skriver organisationen.
Att Trhas konverterade till pingstkyrkan trots dessa risker är något som Migrationsverket och Migrationsdomstolen håller emot henne. Hon har “haft svårt att ange de risköverväganden som hon rimligen borde ha gjort före det att hon lät döpa sig och konverterade till pingströrelsen i Eritrea”, står det i det sista beslut hon fick, från slutet av november 2022.
Att Trhas ska ha gripits och och fängslats kortfristigt i samband med ett bönemöte ifrågasättes också av de svenska migrationsmyndigheterna.
Gick i pingstkyrkan i Vänersborg
Under sina två år på Restad gård i Vänersborg gick Trhas och hennes barn regelbundet till pingstkyrkan i Vänersborg.
– Barnen trivdes verkligen. De frågar varje söndag nu ”varför går vi inte i kyrkan?”.
Trhas var också volontär för Röda korset på asylboendet. Men efter att ha fått avslag på sin asylansökan, där hon hänvisat till sin evangelikala kristna tro, gav hon upp.
För att inte placeras på ett återvändandecenter reste hon med barnen till ett annat EU-land, som dock ville skicka tillbaka henne till det land där hon först ansökte om asyl: Sverige. Men det betydde också att hon miste alla rättigheter som asylsökande i Sverige.
– Så nu tänkte jag åka till England. Det ligger utanför EU och jag vet flera som har fått lämna en ny ansökan där, säger hon.
– Men efter olyckan går det inte. Så jag ska söka asyl här.
[ Konvertiter söker sig bort från Sverige och till andra länder i Europa ]
