Nu tar Pingst sats med ett omtag inför framtiden. Några av signalerna: De lokala församlingarna måste sitta i förarsätet. Självbilden behöver justeras. Pingströrelsen är mer att likna vid lokala Ica-handlare än vid rika och kända näringslivstoppar med okända verksamheter.
Ett 30-tal pastorer från församlingar i olika delar av landet skrattade gott när de blev jämförda med tv-reklamens Ica-Stig. De möttes på det nationella kansliet för Pingst – fria församlingar i samverkan, Pingst FFS, i Alvik i Stockholm, där Dagen också var närvarande.
Det hela var en upptakt för fyra processgrupper som under hösten och våren ska fundera över hur pingstförsamlingarna för kanske de närmaste 50 åren ska kunna hjälpas åt att nå ut med budskapet om Jesus till svenskarna och internationellt.
I uppgiften ingår att titta på hur det gemensamma arbetet i Pingst ska organiseras och relatera till de lokala kyrkogemenskaperna ute i landet.
– Nästan ingen vet var Ica:s huvudkontor ligger eller vad Ica:s vd heter. Därför har man uppfunnit Ica-Stig, den lokale pingstpastorn, sa Dan Salomonsson, pastor och föreståndare i Uppsala Pingst, och möttes av jubel från pastorerna i rummet.
Icahandlarna en förebild
Pingst vill hellre vara Ica med starka lokala församlingar och företrädare, än att ha en välkänd och stark ledare nationellt där betydligt färre känner till själva arbetet lokalt, var sensmoralen.
Det har gått 20 år sedan pingstförsamlingarna organiserade sig i det som i dag är trossamfundet Pingst FFS. Efter turbulensen och ledarkrisen förra året, där den tidigare föreståndaren hastigt avgick, beslutade styrelsen och Pingsts rådslag i våras att det är läge att ta sig en rejäl funderare över hur arbetet ska se ut framåt.
De fyra processgrupper som nu tillsätts ska arbeta med Pingst FFS:s framtida 1) kommunikation, 2) organisation, 3) nätverk och 4) mission. Målsättningen är att ett underlag för beslut ska finnas när församlingarna möts till det nationella rådslaget för Pingst FFS i slutet av maj 2025. Nuvarande föreståndaren för Pingst, Pelle Hörnmark, är vald på två år och lämnar 2026.
[ Pingst gör omtag efter ledarkrisen: "En frestelse är att bara polera på ytan" ]
Högt till tak i samtalen
Vid upptakten i Alvik på tisdagen utmanade Pelle Hörnmark processgrupperna att ha högt i tak i de kommande samtalen. Han lyfte fram behovet av en process med många röster för att hitta Andens tilltal till pingströrelsen.
– Det gör inget om det skaver och knakar lite grand. Det måste vi igenom om det ska bli riktigt bra för Guds verk och för pingströrelsen.
– Det här är för viktigt för att vi ska ägna oss åt konstlad gemyt och låtsas att allt är bra. Vi behöver säga som det är – med en respektfull ton förstås, sa Pelle Hörnmark.
Förskjutning av makt
Dan Salomonsson beskrev för pastorerna ett Pingst som delvis behöver justera sin självbild, inte minst inför att det i storstadsregionerna kommer många nya pingstkarismatiska församlingar, migrantförsamlingar med mera, som helt går vid sidan av Pingst FFS.
Vidare beskrev han hur en ”förskjutning i maktkoncentration” har skett inom Pingst under de 20 år som gått. Dan Salomonsson menade att det ligger i sakens natur att administration växer och makt förflyttas när beslutsfunktioner koncentreras och pengar samlas i det gemensamma.
Vildvuxet tidigare
Han sa att det kanske hade gått fortare än han själv i alla fall hade befarat, även om det samtidigt betonades att det kommit en hel del gott av att en ”vildvuxen” pingströrelse beslutat sig för att intensifiera samarbetet. Inte minst närmare relationer mellan pastorerna.
Då var drivkrafterna också att få en talesperson och att hitta en modell för ansvarsutkrävande i en rörelse med många informella ledare.
– När beslutet om Pingst FFS togs var alla överens om att vi inte skulle ha ett samfund. Vi skulle ha samordning av församlingarna.
– Bara tanken på att Pingst centralt skulle ta i saker och ting var främmande. Det var de lokala församlingarna som skulle göra det. Men förändringen gick fort, konstaterade Dan Salomonsson.
”Centrum lite för starkt”
Det tog bara ett par år innan riksföreningen Pingst FFS också blev ett trossamfund, trots att det funnits ett starkt motstånd mot samfundstanken utifrån pingstgrundaren Lewi Pethrus.
Pelle Hörnmark uppger att han personligen tycker att centrum i Pingst i dagsläget har blivit lite för starkt i relation till rörelsen runt omkring. Nu hoppas han på levande och dynamiska samtal i processgrupperna – och vidare i hela rörelsen. Den här typen av arbete kring ett samfunds eller rörelses förändring för man kanske bara en gång under sitt liv, menade han.
– Frågan är hur vi hjälper varandra att hänga ihop utan att förstöra den lokala församlingen identitet, sa Hörnmark.
Lokala kyrkor i förarsätet
Till de cirka 30 pastorerna i rummet skickade Pelle Hörnmark med ytterligare ett par av sina egna åsikter på vägen, och bad lite om ursäkt för att han inte kunde hålla sig.
– En sak är klart: Ska vi nå Sverige med evangelium då behöver lokala levande församlingar sitta i förarsätet. Inte organisationen. Trycket i verkligheten behöver vara de som definierar vem vi är och vad vi gör, sa han och fick bifall av Dan Salomonsson.
– Jag tror heller inte att pingströrelsen låter sig talas genom bara en person, utan jag tror att det krävs många röster för att få en känsla av var vi finns någonstans.
[ Omtag för framtiden fick stöd av Pingsts rådslag ]
Nätverkande och kommunikation
Två av deltagarna vid upptakten var Maria Eriksson, föreståndare i Brunnsparkskyrkan i Tranås, samt Daniel Stenmark, tidigare pastor och numera aktiv inom näringslivet och i Filadelfia, Stockholm. I samtal med Dagen var båda inspirerade inför uppgiften de fått. Maria Eriksson ska jobba med nätverkandet i Pingst och Daniel Stenmark med kommunikation och hur församlingarna kan stöttas.
Maria Eriksson:
– Pingströrelsen är en Andens gemenskap som jobbar mycket informellt, med nätverk och annat som vi vill behålla. Men hur kan vi också hitta en god struktur som gynnar såväl det gemensamma som de lokala församlingarna? Jag är glad att få vara med i det samtalet, säger hon.
Daniel Stenmark:
– Jag tror verkligen att vi behöver ett omtag och fundera över vilken roll Pingst ska fylla. Vad är loket och vad är vagnarna? Pingst centralt behöver underlätta entreprenörsandan som finns där ute, snarare än att försöka uppfylla den själv, säger han.
---
Fakta: De fyra processgrupperna
1. Kommunikation, processgruppsledare: Simon Holst, Skövde.
2. Organisation, processgruppsledare: Johanna Bode, Västra Frölunda.
3. Nätverk, processgruppsledare: Peter Lewin, Alingsås.
4. Mission, processgruppsledare: Beatrice Bergroth, Jönköping.
I varje processgrupp ingår 5–6 deltagare. Processledare för helheten är Gustaf Nyström, till vardags verksamhetsledare för Pingst Ung.
---
