Vilket ansvar har den norska regeringen för de internatskolor i utlandet där missionärsbarn tidigare farit illa och i vissa fall traumatiserats? Det är en fråga som det norska utbildningsdepartementet just nu ser över i en kartläggning.
Att många norska missionärsbarn for illa under sina år på Misjonssambandets internatskolor framkom i en större undersökning redan snart 15 år sedan. Den så kallade missionärsbarnundersökningen visade att cirka en fjärdedel av barnen till missionärer i Norska lutherska misjonssambandet (NLM) och Norske Misjonsselskap (NMS) upplevde sin skoltid utomlands som traumatisk.
På senare tid har frågan aktualiserats på nytt, genom den relativt nybildade stödgruppen Sendt bort (bortskickade) och genom en podcast där missionärsbarn berättat om sin barndom och sin tid på skolorna.
Efter påstötningar bland annat från stortingsledamoten Abid Raja, som tillhör det socialliberala partiet Venstre, inledde utbildningsdepartementet tidigare i år en utredning som nu närmar sig slutfasen, skriver tidningen Vårt Land. I sin kartläggning går departementet tillbaka till 1970, då den första lagen om bidrag till privata skolor antogs. Utredningen kan också komma att omfatta internatskolor som drivs av andra organisationer.
”De förhållanden som beskrivits sträcker sig många årtionden tillbaka och syftet med granskningen är att ta reda på i vilken utsträckning Misjonssambandets internatskolor fick statliga bidrag och var föremål för statlig tillsyn”, förklarade utbildningsminister Kari Nessa Nordtun (Arbeiderpartiet) i ett skriftligt svar till Abid Raja förra veckan.
Internatskolor fasades ut på 1990-talet
Bruket att låta norska missionärsbarn i skolåldern gå på särskilda internatskolor i utlandet praktiserades från 1950-talet och ända fram till 2010, även om det fasades ut gradvis på 1990-talet, skriver Vårt Land.
I undersökningen som kom 2009 framkom att en oproportionerligt stor andel av de 1 481 barn som svarade på frågorna hade blivit utsatta för sexuella övergrepp, kränkningar och mobbning i skolorna och drabbades av psykologiska problem av olika slag när de flyttade tillbaka till Norge.
Missionsorganisationerna måste ta ansvar för att föräldrarna försattes i en situation där de fick välja mellan att skicka iväg sina barn eller att uppleva att de inte lydde Guds kallelse.
— Kjetil Vestel Haga, generalsekreterare Normisjon
Tidigare i år enades Sendt bort och Misjonssambandet om en handlingsplan med en rad åtgärder till stöd för de tidigare missionärsbarnen. Som första punkt ber samfundet om förlåt ”och tar ansvar för de missionärsbarn som lidit av att växa upp utomlands”.
Även de andra samfund som sänt missionärer till andra länder, såsom Normisjon och pingströrelsen, har öppnat för att bli en del av försoningsarbetet.
– Missionsorganisationerna måste ta ansvar för att föräldrarna försattes i en situation där de fick välja mellan att skicka iväg sina barn eller att uppleva att de inte lydde Guds kallelse. Det var ett svårt dilemma som de aldrig skulle ha försatts i. Missionen måste också ta ansvar för att skolorna var underbemannade, vilket bäddade för vanvård och även i många fall för att psykiska och sexuella övergrepp kunde förekomma, sa Normisjons generalsekreterare Kjetil Vestel Haga till Vårt Land tidigare i år.
